Änglar finns!

 
Det är aldrig för tidigt att plocka fram dem. Änglarna behövs. 

Särskilt nu när ljuset saknas. När mörkret har fallit. När sommartiden är slut, på riktigt.

Här handlar det om en av de finaste advents-/julprydnader jag någonsin har hittat. Först gick jag bara förbi dem, såg inte det fina som låg framför mig i Emmaus hylla. Det här handlar inte bara om second hand, eller vintage, det här handlar om en semi-antik (minst 50 år gammal) liten gipstavla.

 
Den 25:e oktober 1947 fick Eivor den som gåva, om jag tolkar baksidans bokstäver rätt.

Datumet går inte att ta fel på, och tiden stämmer. Stämmer med en tid när det billiga, tillgängliga materialet gips fick komma till mycken användning. Det fanns inga pengar till överdåd och lyx i de breda, folkliga lagren under och runt krigstiden, men lite fina saker ville man - förstås - ändå omge sig med. En fin present ville man kunna ge bort ibland, även i hårt ransonerade tider. En tid av materialbrist. En tid, som i mångt och mycket handlade om överlevnad och sparsamhet.

Då fick Eivor tre änglar. Tre änglar som nyss fyllt 70 år. Inte illa för något så ömtåligt som vingar av gips.

Eivor ingår i de Eviga kvinnornas krets nu. E-vig. För ni minns kanske att det var så det började för mig? Att det var så det började för bloggen ni just nu läser. Med kvinnor på E. Med att jag hittade flera intressanta, vackra saker som tillhört kvinnor på E.

Tavlan, som Elsy fick av fröken när hon hade varit extra flitig. Esters pennskrin i trä. Evas låda, som någon prytt med ett personligt motiv. Poesiboken, som kamraterna satt sina snällaste kråkfötter i. Och nu Eivors änglar.

Låt oss hoppas att de goda krafterna alltid kommer finnas där för oss. Att vi får träffa många fler ljusa änglar.

<3
/helena