Lite nytt från 23, döper jag mappen till. Och hej, förresten. Och nej, det här är inte en nystart, det här är bara ytterligare ett hejdå, jag förvarnade ju - att det kan bli några stycken. Och nej, jag har inte glömt att jag kanske, kanske ska ge er en gåva innan jag avslutar den här bloggen på allvar.
Det kräver en del administration och så, för att överföra det jag har i tankarna och in på den här gamla skrot-bloggen. Så kanske blir det inget med den tanken, men då får ni hålla tillgodo med det här vintage-hejet, från våren och mannen och mej. Hej hej. Här kommer lite "nytt" då.
När Nerman åkte ner efter Knut och allt, då skulle ju haren skutta upp igen. Men det blev inte så. Hittade något i pryl-skåpet som kändes fräschare (och mindre brunt) just nu.
Ett slags lila viol-tema med Kaj Beckmans motiv på tallriken från Gustavsberg, och fler blyga blommor som komplement till det, på den gamla Gefle-krukan. Lila vår. Me like. Köket gillar också lila. Och brunt.
Och grönt! Den röda tråden här i livet måste alltid vara klimatsmart, bättre begagnad - och miljömedveten.
I en unken tegelsten (tjock bok alltså) hittade jag cykel-bilen Fantom. Den roliga ritningen, på en uppfinning från 1944, fick förstås komma upp på vår vår-vägg.
Mannen hittade en något skrynklad teckningen som han fått av en av alla dessa begåvade unga kiddos han möter i sitt vikarie-jobb på fritids. Fast den här kanske är en avbildning av något som redan finns? Någon hjälte? Jaja, det där vet ni säkert bättre än jag. Hoppas bara hon är fredlig. Tungan, det bör alltid vara det vassaste vapnet i kampen för fred, frihet, demokrati och ökad mångfald bland människor, djur och natur.
Vad händer om man ställer ett gulligt second hand-huvud i fönstret en kort sekund? Mannen tillverkar ett par hörlurar, av ett gem, till det - såklart! Haha.
Bucklor, rost och en hjärtformad sten. Det är så början på den här vintage-våren ser ut. Hjärta på det!
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Någon tyckte att jag behövde förklara mig, det tycker inte jag. Men det var inget abrupt slut på den här bloggen, det lovar jag. Det var ett väl övervägt beslut. Egentligen tänkte jag slutat redan för tre år sedan. Tanken slog mig alldeles i början på 2020: Oj, i år har jag skrivit om "de redan använda sakerna" i tio år (tänkte jag då för tre år sedan alltså). Sedan kom pandemin. And the rest is history?
Nej. Men jag blev ombedd att fortsätta. Det fanns de som behövde sällskap därute, tröst, det förstod jag på röster som hördes. Och då ville jag givetvis försöka ställa upp och finnas där, om så bara för någon som kände sig lite ensam och rädd och förvirrad. Jagt hoppas jag lyckades finnas till för någon. Att jag berikade någons tillvaro genom att berätta lite om mannens och mitt liv. Om allt och inget. Om sakerna. Och tingen. Och om våra konstnärliga och kulturella ambitioner, hur de snirklar sig vidare genom livet. Blommar och frodas och spirar iväg åt nya håll.
Och det var här det tog slut. Dels för att jag helt seriöst började tröttna på min egen röst. Bla bla bla, ni vet. Och för att det kändes - känns - som att jag inte vill göra mer avkall på mitt jobb som konstskapare. Nya uttryck är på gång. Men även gamla - fotograferingen kommer nog alltid vara mitt bästa. Även det vill jag utveckla, som jag nämnde i förra inlägget.
Hade önskat att vi tagit oss helt igenom den här pandemin, som en solidarisk och enad värld, vid det här laget, men så blev det ju inte riktigt. Hade önskat att jag orkat hålla i och ut lite till här inne, men det går bara inte. Det är verkligen dags att vässa mina konstnärliga muskler ytterligare. Hög tid, man blir ju inte yngre, har jag hört. Koncentration är en lyx, den tänker jag ägna mig åt.
- Men kan du inte rapportera lite om det nya konstnärliga då? Undrade en undrare. Nja. Kanske. Jag vet inte. Det är så tråkigt att göra saker halvdant. Jag älskar ju det helhjärtade helhjärtat liksom. Men vem vet. En sak är i alla fall säker - vi ses säkert där ute bland alla de redan älskade och väl använda sakerna. En ny vintage-vår är ju strax här, mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar