Vägs ände, kan vara en bra början

Ni har kanske känt det. Hört det. Förstått det. Läst det mellan raderna. Det här är mitt sista inlägg, åtminstone ett av de sista. Kanske finns det något litet mer att pressa ur. Kanske har jag en present till er. En gåva. Något som kan få symbolisera den symboliska nya tid som ett nytt år innebär. För mig bär livet vidare mot...tja...inget nytt egentligen. Ska mest försöka koncentrera mig på att bli bättre på att skapa, tänkte jag. Mest fotokonst.

Ska lära mig mer, tänkte jag. Fast ändå fortsätta jobba väldigt intuitivt. Bli en bättre bildtagare. Eller inte bättre, mer intressant. Hitta andra vinklar. Bli bättre, ja bättre, på att fånga ljuset. Studera hur det faller och stiger. Läsa av omgivningen som ett avancerat och fokuserat öga. Sedan ska jag väl måla lite också. Och skriva. Ungefär som jag alltid har gjort, med andra ord, fast mer koncentrerat. Ni som tittar förbi kommer säkert se mig sitta med fyrkantiga digitala ögon och redigera. Och redigera.

I takt med att vårens knoppar slår ut, vill jag låta fokus stanna vid konsten att skapa. Låter säkert en aning högtravande i era öron, men jag lovar, mina mål är väldigt jordnära, rimliga och ärliga. Fånga något. Inte dagen - såå gjort. Inte tidsandan - usch. Inte ögonblicket - för det går inte. Fånga lite bra saker med linsen bara. Och penseln. Och pennan.

Sköt om er.

Och...wait for it...

KRAM!

/helena

ps Ett dikt-ps. Vad kan vara bättre att avsluta med? En nyskriven dikt, bara till er. Exklusivt för mina trognaste läsare. Den heter:

Vägs ände, kan vara en bra början på poesin

Fast, det känns inte nytt, att skriva om det som ett nytt blad innebär

Grönt, som i knappt torrt bakom öronen, vårt nya fräscha blad

På bladet ska jag skriva något, fylla det med klorofyll, växtvärk och livsglädje

Söka rötterna med hjälp av pannlampa och ventilgummi

Ventilgummi?

Ja, för att pumpa upp stammen med, om den skulle kapsejsa

Kapsejsa?

Ja, ett vackert bra-att-ha-ord bara, häng inte upp er på det, häng med

Låt er uppfyllas av känslan att inte riktigt veta var ni ska sätta nästa fot, i djungeln

Lär känna grenverket

Ändra själva växtens genetik, genom att andas på den

Andas in, frisk luft, eller det där andra, det som finns i dess ställe nuförtiden

Bladet, när jag lyft det från munnen, då ska ni se, att ett nytt år lika gärna kan vara samma gamla som går igen

Känns tryggt, och lite unket

Låt oss lufta här

Lyfta här

Fast stanna

På marken, ändå