En kopp Ted

Lugn och ro och en kopp kaffe. Det är precis vad jag behöver. Och lite Ted. Blir alltid nyförälskad i Ted när våren börjar slå ut. Hans låtar är som gjorda för den här tiden. Och Kenneth. Alltså, utan Kenneths poetiska ord hade Teds musik inte blivit de oförglömliga låtar som de blivit. Visskatt, säger någon. Och jag kan inte annat än att hålla med.

"-När jag frågade Ted vad texterna skulle handla om var alltid svaret kärlek. Han sa: 'Jag skriver för att trösta mig, det vill jag föra vidare'. Så säger Kenneth Gärdestad i en intervju i Aftonbladet, 18 feb 2016, i samband med att Ted Gärdestad skulle ha fyllt 60 år då.

"Vår pristagares texter förmedlar längtan, hopp och vemod. Han beskriver för oss bekanta platser och känslor med en ny penna och blick." Så skriver juryn, bland annat, i sin motivering (enl. en annan artikel i Aftonbladet, publ. 6 april 2017) till varför Kenneth Gärdestad har/ska tilldelas Evert Taube-priset 2017.

Den enda fråga jag har angående valet av pristagare är: Varför i herrans namn har han inte fått det tidigare?!? Jaja. Bättre sent än aldrig, säger jag och tar en mjölkblandad klunk till av det svala kaffet. Lugn och ro. Och Teds spröda, starka röst som skär hjärtskärande vacker genom rummen.

<3
/helena

ps Vill egentligen inte förstöra stämningen. Känner mig nästan lite andaktsfull. Men jag kan inte låta bli att uppmärksamma er på slutet av "videon" till För kärlekens skull, som jag länkar till ovan. Ett så gulligt tack till Ted. Tänker mig att det är tre kämpande studenter som har tagit hjälp av bröderna Gärdestad för att överleva. Sådant värmer alltid extra att få läsa och ta del av, tycker jag.

Flicka och höna

Mannen och jag vill, med hjälp av den söta skulpturen skapad av Aline Magnusson, önska mina kära läsare en riktigt god påsk! Glad också, om det går, med tanke på vad som händer runt om oss i världen. 

I Afrika - i Sydsudan, Nigeria, Somalia, Jemen - håller nästan en och en halv miljon barn på att svälta ihjäl, det är inte direkt något som gör det lätt att känna riktig, ifrån hjärtat, glädje. Men vi gör väl ett försök. Att åtminstone glädja oss åt att vi lever här, i en del av världen där vi har så oändligt mycket positivt att glädja oss åt.

Om du, ni, vi, har plats över i påskägget föreslår jag att vi lägger en gåva till Unicef där. Svenska Unicef. Eller internationella Unicef. Vilket som passar just din destination bäst. En gåva som kommer de extra behövande barnen till del. 

Eller varför inte köpa något från Unicefs gåvoshop. Varför inte ett Välkommen till världen-paket? 

Mannen och jag har - med hjälp av de givmilda kunderna på ICA Supermarket Hulta, Borås - just investerat i en omgång livsviktig nötkräm. Nötkrämen kan vara det bästa påskgodis som finns. Nötkrämen innehåller alla de vitaminer och mineraler som ett undernärt barn behöver för att bli starkare igen.

Nötkräm kan rädda liv!

<3
/helena

ps Observera att ni kan printa ut fina gåvobevis direkt i samband med att ni köper en livgivande present från Unicefs gåvoshop. Bara att trycka ut och lägga ner i någon kär väns påskägg alltså.

Pink power! Och Tarik Saleh!

Vem har sagt att påsken måste vara gul? Inte jag. Jag gillar gult skarpt, har alltid gjort det. Gillar gult i alla möjliga toner - från senap till citron. Twentyfour/seven, året runt, gillar jag gult. Punkt slut. Så här i påsktider brukar jag därför propagera för lite andra kulörer. Och då menar jag inte lite lagom beige, utan kraftfullare, uppkäftigare, häftigare, starkare nyanser. Varför inte blått, som i Blåkulla-blått? Eller rött, som i påskgodis-är-sötare-än-sött-rött. Typ. Eller rosa. Like the flamingo!

Möt Fleming Gunnarsson, årets nyförvärv bland fågelkolonin här hemma. Fördelen med en rosa flamingo är att den överlever "helgpetitesser" som påsk och pingst och jul och allt det där andra, till skillnad mot en del andra fjäderfän. Den står stadigt på sina långa, skära glasben hela året. Like I like it! Så som jag vill ha det. Eller Flaming Gonnarsson, med bred, skön, skånsk betoning. Det är det den heter. Gissa vem som har döpt den till det? Nä, det är inte mannen. Guilty as charged, är lilla jag. ;)

Sökte runt en del på rosa och pink flamingo, fann inte något entydigt svar på vem som skulle kunna ha designat och tillverkat den. Det närmaste jag kom var någon som benämnde några liknande "fågelarter" som Venini-style, eller Murano-style. Kanske är det en italiensk pippi han håller i sina småfrusna händer, mannen? Kanske inte. Är det någon som vet något om glasbruk, formgivare, ursprungsland, ålder eller dylikt, då får ni gärna hojta till. I en kommentar eller på mail, vilket som.

Fin är den i alla fall. Tung och gedigen i sin bubbelgumsrosa glasmassa.

:)
/helena

ps Vet inte vad Tarik Saleh skulle säga om att hamna i ett ps. Vet inte alls vad han skulle säga om att hamna i ett ps tillsammans med en rosa flamingo. I ett inlägg som jag dessutom först funderade på att döpa till "Pink paus". Insåg dock, i tid, att det på vårt kära språk skulle kunna uppfattas som väldigt likt den gamla, nödvändiga pinkepausen...

Vad har då Tarik Saleh med saken att göra? Ingenting egentligen. Men ni som läste mitt kladdlappskluddiga inlägg från tidigare idag, ni vet att jag hittade en lapp med några högst tänkvärda ord på. Bara det att jag inte visste vem som sagt det. Nu vet jag. Fann nyss den andra lappen, som tydligen skulle höra ihop med den första, där stod det Tarik Saleh. Och att han sa det i en intervju i samband med sin kommande film The Nile Hilton Incident. Det var alltså en smart människa som hade sagt det, det var väl det jag visste! Tarik Saleh har ett CV på wiki (journalist, konstnär, filmregissör och manusförfattare) som skulle få vem som helst att bli avundsjuk. Bara en sådan sak som att han har gjort filmen Metropia. Den coolt animerade Metropia, med kända röster som Juliette Lewis i rollerna. Har ni inte sett den, så måste ni åtgärda det snart. Kanske inte nu i påsk - vi är förmodligen många som mest bara vill krama våra nära och kära i påsk - men sedan, när ni orkar med lite tyngre och skitbra saker igen. Heavy stuff, helt enkelt. In the best possible way. Subway.

Vet inte vem som sa det, men det är bra

Slänger lappar fullklottrade med någon idé som jag tyckte var bra då, då när jag krafsade ner den. Hittar lappar som inte går att slänga, för att det fortfarande verkar vara någon idé att behålla dem. Slänger lappar som kanske innehåller någon bra idé, men det går inte att se vad det står på dem. Kanske skrev jag ner en tanke mellan två drömmar, kanske tände jag inte ens lampan innan jag greppade pennan. Sedan finns det ju alla lappar med någon annans tankar på, ibland är det en liten tanke med stort innehåll, som den här:

"När du vet att dina drömmar kan bli verklighet, måste du ta ansvar för dem."

Så j-a bra sagt och tänkt, har jag skrivit under de orden. Med cirka 100 utropstecken efter. Men jag vet inte vem som sa det. Förmodligen någon smart j-vel.

:)
/helena

Inropad gumma. Och fullsatt i köket.

Hihi. Kan inte låta bli att fnissa när jag ser på henne. Rund och go' och glad. Med en svart katt på armen. En riktigt påskkärring. Fast det vet jag förstås inte om hon är tänkt som, ifrån början. Egentligen är hon "bara" en målad, platt träbit som gungar om man puttar henne försiktigt i sidan. I sidled vaggar hon sakta fram och tillbaka om hon får en snäll, liten knuff. Rolig grej (eller kanske snarare tjej), eller hur? Hittade henne i en av lådorna med påskpynt som jag gick igenom och rensade för några veckor sedan, hade nästan glömt henne, nu fick hon självklart komma fram på bästa String-parkett igen. Ropade in henne på slagauktion för ganska många år sedan, om jag minns rätt.

Och här kan ni ana att ett och annat har kommit upp på köksväggen sedan senast. En glimt av min sköna mix av saker jag tycker mycket om. Många av dem har legat gömda i någon trave i prylskåpet i flera år, i väntan på att hitta sin rätta plats. Tänker mig att en del kommer bytas ut här efter säsong, och att annat får sitta mer permanent. I mitten har jag gjort plats för bästa påskliljorna, där kommer det förmodligen sitta amaryllis till jul och något annat där emellan. Kommer tid, kommer det bli variation på utsikten från diskbänken. Det ser jag fram emot!

:)
/helena

ps Och här kommer ett tips. Eller flera tips, skulle man kunna säga. Jag säger bara: Scandinavian Retro. Vilket fullmatat tidningsmagasin för retro-nördar det är alltså. Fastnade en lång stund i deras webb-shop. Så mycket kul. Och fint. Och matnyttigt. Vill ha! Vill ha! Vill ha! Gamla nummer finns också att beställa, måste vara bästa tänkbara referenslitteraturen, tänker jag. Men det vet förstås de flesta som fastnat i 50-, 60- och 70-talsestetiken för länge sedan. Ville bara påminna. Om ni har lite tid över - surfa runt bland allt färgglatt prylgodis. Finns en hel del intressanta, potentiella presenter i deras utbud. Handdukar med mönster från tider när det begav sig. Klassiska bestick. Retrospelet. 1000-bitars Porslinspussel! Servetter med landets mest välkända löv? Spirande kuddfodral. Och en massa annat. Och just det; Stora boken om Stig Lindberg, får vi inte glömma. Fullspäckade sidor med termosar, soffbord, tyger, djurfiguriner, vaser, serviser och... Här kan ni bläddra! Hinner ni bara snabbläddra? Då kan jag varmt rekommendera att studera sidorna 20-21. Tänk att han designade påskkort också. Vilken kreativ, produktiv människa han var. Puh, blir trött bara av att skriva om honom.

Högt & lågt & hoppfullt

Några tavlor står kvar på golvet. Rom byggdes inte på en helg. Men en del saker och ting kom upp på väggarna ändå. Eller ganska mycket faktiskt, särskilt i köket. I sovrummet klättrade en rosa apa upp. Och gardinerna kom ner. Tror inte det kommer upp några nya där på ett tag, vill helst njuta obehindrat av allt det stundande gröna utanför. Snart tar det fart!

Mellan hammarslagen hittade mannen en tjock bok som han nästan glömt bort. Sådant gör en ju så glad - när man hittar något i sitt eget hem som man glömt att man hade. Det blir en slags överraskning från hemmet självt. Så vill jag att mitt hem ska vara; som en slags småslumrande skattkammare. En ständig pågående gäckande skattjakt. Alltid med något "nytt" att upptäcka, uppväcka. Lärorikt och spännande och sagolikt. Ett slags sakernas skafferi. Gärna med några riktigt färgstarka ingredienser, tingens kryddor. Ting som legat halvdolda - i radioskugga, i minnesdimma - ett precis lagom långt tag för att du ska känna glädjen i att återupptäcka dem. Lite så.

Bäst som jag virvlade runt med mina upp-på-väggen-bestyr, ropade han: -Det här bara måste du höra! Och det här! Och jag lyssnade. Intresserat, men disträ. Tills han läste det här, då lyssnade jag med båda öronen vidöppna. Det är inte Ulf Lundell som skrivit den här texten, det är någon helt annan, även om den finns där på en sida i hans tjocka fina bok med texter, noter och bilder. 

Hör bara, så hoppfullt och klokt. En text att bära med sig varje dag. Meningar som skär genom tid och rum. Ord värda att tatuera in i hjärtat, tänker jag.


"VANDRA LUGNT i brådskan och larmet - minns vilken frid som
det kan finnas i tystnaden. Lev i sämja med andra människor, så
långt det är möjligt utan att förneka dig själv. Hävda din sanning
lugnt och högt, lyssna också till vad andra säger, även dårar och
ignoranter har sin berättelse. Om du jämför dig med andra, kan
du bli bitter eller inbilsk, ty det kommer alltid att finnas någon
som är bättre eller sämre än du. Gläds åt det du uppnått och åt de
planer du gör upp. Gör det du gör med hjärtat, hur oansenligt ditt
arbete än är. När lyckan skiftar är det ett beständigt värde. Var
försiktig i dina företag, ty världen är full av svek. Men låt inte 
detta skymma den sanna dygden, många strävar efter höga ideal
och livet är fullt av hjältemod. Var dig själv och trotsa framför allt
inte känslan: var inte cynisk inför kärleken, ty i jämförelse med
all strävhet, kyla och alla besvikelser är hon evig som gräset.
Mottag sorglöst vad åldern bär med sig, uppge utan bitterhet
ungdomens attribut. Utveckla din själsstyrka, så den kan bli ditt
värn vid en plötslig olycka. Men plågas inte av fantasifoster. 
Mycken ängslan föds ur ensamhet och leda. Behåll en sund
disciplin men var mild mot dig själv. Du är ett barn av
världsalltet, liksom stjärnorna och träden har du rätt att vara här,
oavsett om det står klart för dig eller ej, betvivla inte att
världsalltet är sådant som det borde vara. Förbli således i fred
med Gud, vad du än tror om hans existens, vad du än upptas av
och vad du än åstundar. I gatularmet, i livets förvirring, förbli i 
fred med din själ. Med all sin förljugenhet, sin möda och sina
skingrade drömmar är denna värld alltjämt härlig. Var aktsam,
försök vara lycklig.

Text funnen i en gammal kyrka i Baltimore, daterad 1692." 


/ur 
Ulf Lundell
texter. noter. bilder
Wahlström & Widstrand, 1996




<3
/helena

ps Det finns i nuläget, fanns i alla fall för ett par timmar sedan, ganska många exemplar av denna mer än 600 sidor fullspäckade Ulf Lundell-bibel att klicka hem hos Bokbörsen. Om någon undrar.

Dubbelslag

En halvtimma efter dådet i Stockholm säger jag till mannen: Du kanske ska gå iväg och spela lite? Helt ovetande om det som hänt, säger jag det. För att jag tror på att försöka använda krafterna/kreativiteten till att göra bra saker. Han gör det, mannen, greppar guran på sin lediga dag och går bort till den lokala matvaruaffären och underhåller där en stund. Bara för att. Bara för att han kan. Och vill. För att det är en belöning i sig att se människors glada och uppskattande miner. Bara för att få se de små barnen dansa där i foajén. Slantarna som samlades in i gitarrlådan igår kommer att skänkas till Unicef.

Själv höll jag på med trivialiteter, som att sätta upp små tavlor och tallrikar på köksväggen. Bilder som jag tycker mycket om. Som hjärtat i min hand. Helt ovetande om det som hände. Tittar eller lyssnar sällan på nyheter innan kvällen, förutom en snabb genombläddring av morgontidningen. Ibland inte ens på kvällen. Har dagar när jag bara koncentrerar mig på mitt skrivande. Eller på mina bilder. Har ingen smartphone som uppmärksammar mig på omvärlden, jag måste själv söka upp informationen. Ibland gör jag inte det. När dådet i London hände för några veckor sedan hade jag en sådan koncentrerad dag. Igår hade jag en sådan dag. Jag visste ingenting förrän ganska sent.

Finns det något annat att säga än att vi måste gå vidare? Vi måste "återta gatorna", som en kvinna på Drottninggatan sa nu på förmiddagen. Vi måste finnas här för varandra. Vi måste se enskilda avskyvärda händelser, utförda av enskilda individer/enstaka grupper för vad de är: Enskilda avskyvärda händelser, utförda av enskilda individer/enstaka grupper. Vi måste se att de som begår den här typen av brott - mord! - är människor som inte tror på kärleken till sina medmänniskor. Som kanske inte alls ser på människorna runt omkring sig som medmänniskor. Som inte orkar se att vi bara har varandra.

Sänder varma tankar till offren, de som kämpar för sina liv. Till de anhöriga, de som är otröstliga. Sänder varma tankar till alla som har öppnat sitt hjärta för sina medmänniskor. De som sprang fram till offren och försökte hjälpa. Till vårdpersonal och polis. Till våra politiker, som försöker lugna och reda ordning i kaoset. Till alla som bryr sig.

Vi kan aldrig jämföra liv. Aldrig väga ett liv mot ett annat. Livet är okränkbart. Allas liv är lika okränkbara. Därför får vi inte nonchalera vår omvärld. Därför får vi aldrig sluta reagera när vidriga attentat sker mot våra medmänniskor runt om i världen. Bilderna från gasattacken i Syrien tidigare i veckan får mig att rysa i hela kroppen.

Nu ska jag ägna mig åt lite IRL-liv. Viktigt IRL-liv. Kramar känns bara IRL.

Vi har bara varandra. Det får vi aldrig glömma.

<3
/helena

ps Barnen, det är barnen vi tänker på först. Alltid. De är alltid oskyldiga. När något sådant här händer vill man göra något. Man känner sig hjälplös. Ett enkelt sätt att hjälpa sina medmänniskor är att köpa majblommor. Barn som hjälper barn. En bra sak. En bra sak som pågått i över hundra år. Håll utkik efter barn med majblommor i händerna. Låt oss köpa riktigt många majblommor i år!