Ibland är det bara snö som kan rädda en

Just nu läser jag om en kvinna som är insnöad. Bokstavligen. En ensam äldre kvinna som måste skotta sin väg fram till vedboden för att kunna elda i vedspisen när strömmen har gått. Och så får hon ryggskott. Pang bara! Sedan får hon kravla sig upp och ner för trappan - på mage. När man läser sådant längtar man inte direkt efter snömassor som faller. Men. När man är en trött bloggare som inte orkar lyfta kameran förrän solen är på väg ner, då, då önskar man verkligen att snön kunde komma och hjälpa en lite på traven. Inget kan lysa upp en mörk vinterdag som snö. Lite snö. Räcker med ett tunt lager bara.

Annars då? Jodå. Vardagen är här en stund igen (även om vissa av oss har förmånen att vara långlediga från våra day-jobs) och jag försöker pigga upp den med en brosch. Inget kan pigga upp en helt vanlig tisha som en brosch. En suddig brosch visserligen, men ändå.

Funderar på vad jag ska ha på mig i nyår. Kanske den här gamla trasan? Glittertröjan undertill har jag verkligen haft länge, en sådan där räddaren-i-nöden-tröja. Funkar alltid med lite glitter ju. Och den prickiga, handsydda blusen som jag hittade på Myrorna i Göteborg. Minns ni vem som fick äran att prova den först?

Mannen har varit duktig och rensat bland våra sladdar. Fattar inte att vi har haft en hel liten byrå full med bara sladdar?! Hursomhelst, när jag stod där och ryckte i det resterande, sparade, nödvändiga ormboet för att försöka hitta kamerakabeln, fick jag syn på den här slitna tomten. Har helt glömt bort att skaka fram min barndoms gamla snöglob i år. Snön glittrar försummat på botten och grantopparna har tappat nästan all sin gröna färg. Ska nog fylla på med lite vatten i alla fall. Och skaka loss!

:)
/helena

ps "1955. Orädd Boråskvintett i härlig nysnö vid bastun vid Kypesjön. Karin Andersson, Frida Pettersson, Gunborg Johansson, Stina Frey och Eva Andersson som badar på stora lögardagen." Sista bladet i almanackan från Borås Fotoklubb är så härligt! Snart ska jag hänga upp 2017, misstänker åtminstone att mannen har varit snäll och köpt den åt mig. Förlåt fotoklubben, för att jag skriver om er i ett inlägg med så mörka, murriga, blurriga och allmänt undermåliga foton... But I dreamt of a white Christmas...