Med ett öga på skärmen framför mig och ett annat öga på TV:n, tänker jag på hur märklig formuleringen om Dian Fossey är. Ett avsnitt om några av de märkvärdigaste djuren på jorden flimrar förbi och jag tänker på det jag alltid tänker på när jag ser de majestätiska silverryggarna - boken jag läste som tonåring. En av de där läsupplevelserna som stannat kvar.
Om en kvinna som valde ett liv dedikerat till djuren hon lärde sig att kommunicera så bra med. De dimhöljda bergens gorillor. En av de bästa böcker jag läst. Surprise va? Att en av de bästa böckerna jag har läst, handlar om djur. Eller hur. Men jag hittar den inte. Inte i bokhyllan i alla fall. Får titta djupare och längre in i bokskåpet. Imorgon. Om några timmar. Om några timmar är det (i)morgon. Hittar jag den inte där, då kanske, kanske jag köper ett av exemplaren på Bokbörsen. Fast ni vet ju hur det är, ibland blir man bara besviken när man försöker återuppleva en stark upplevelse man hade för länge sedan.
Nåväl, som vi gamlingar säger. Hehe. Borde nog sova istället, vet ju fortfarande inte om det blir något av det här nysandet eller inte, men något litet vill jag få gjort innan jag somnar. Skulle kanske vara lättare att få till några vettiga meningar om jag kunde fokusera på något annat än att surfa runt på IMDb OCH titta på TV OCH titta in här till er. Hm.
Nina Hoss. Låter namnet bekant? Astrid i Homeland. Att Claire Danes är en av världens skickligaste skådespelare är det väl knappast någon som tvivlar på vid det här laget, men hur många känner till Nina Hoss? Om du också kommer sakna henne i Homeland vill jag påminna om filmen Phoenix. Så bra. Riktigt bra. Skrämmande bra. Nina Hoss' sårbara agerande tillför handlingen en extra dimension, minst. Se den.
"En märklig kvinnas upplevelser under tretton år bland bergsgorillor i Afrikas regnskogar". Skulle man säga så om en man, en man som utförde ovärderligt vetenskapligt arbete? Märklig. Märklig formulering, tycker jag.
<3
/helena
ps Bli inte rädd, Spindelmannen bor här. Så skrev jag på en lapp som jag satte upp på dörren in till badrummet. Ett typiskt vårtecken att spindeln flyttat in under badkaret igen? Eller det kanske inte är samma? Måste erkänna att jag inte har en aning om hur gamla spindlar kan bli. Mannen är nämligen lite rädd för spindlar (han skulle säkert tycka att formuleringen "har respekt för dem", skulle passat bättre in här), tycker inte badrummet är stort nog för dem båda. Jag gillar spindlar. Tvestjärtar däremot, det är en annan sak, fast jag skriker inte längre när jag ser dem. Och tror inte att de ska flytta in i öronen när jag sover. Snart är det tid för kryp av alla de slag. Snart är det sommar, mina vänner. Ja, jag vet att snart är ett relativt begrepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar