Sitter här och tänker på döden, eller egentligen inte. Katter däremot, de tänker jag ofta på. Fortfarande, fem år efter att min pälskling förbrukat sitt allra sista liv, hajar jag till när det ligger en svart tröja på stolen hon brukade spana ifrån. Eller om det hamnat någon mörk grej exakt på platsen i soffan, den som hon brukade ockupera.
Det är mars, därför skickar jag in de rara papperskatterna igen. Pappersskatt i en lång lång rad. Hihi. Ni undrar kanske varför jag fnissar? Jo, jag läser på insidan av CD-konvolutet till Dusty Springfields' album Reputation från 1990, och kan inte låta bli att fnissa när jag kommer till tacklistan. Först: I'd like to thank my producers... yada yada en massa människor yada yada. Eller bla bla bla, om ni föredrar det. Sedan kommer det, dedikationen som jag inte kan låta bli att fnissa åt:
"... This album is dedicated to MALAYSIA, my late cat, who waited 'til I'd finished singing before losing a battle with a car in England's green and pleasent land. May the great litter box in the sky have room for us all."
Hihi. Så sorgligt. Och fint. Och lite knäppt. Och kul. Därför fnissar jag.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar