Jamala!

Till att börja med: Det är mycket "äsch" och "arrrgghh" och andra sådana ljudliga icke-ord som får ta plats i mitt vardagsspråk nu. Mitt internet vill inte vara med! Både igår, och i morse, försökte jag förtvivlat hitta min väg ut på nätet och därmed också en sväng in hit. Men icke då! Vet inte om det handlar om en löjligt snarstucken, surmulen inställning till vädret eller vad det kan vara? Okej, det blåser lite, okej, det regnar lite, okej, det är jämnmulet nästan hela dagarna, men so what? Lever vi inte på 2010-talet kanske?! Webben ska bara fungera! Punkt. Slut.

Sådärja, nu känns det lite bättre, nu går vi över till viktigheterna. Viktiga saker som att jag hade velat vara på plats på biblioteket idag, vid tillkännagivandet av litteraturpristagaren - Patrick Modiano. Men, men, blir man sinkad av tekniken så blir man. Kanske blir det en biblioteksrunda senare istället. Eller imorgon. Vi får se. Men det hade varit roligt att, för en gångs skull, vara på plats i det lokala "boktemplet" när själva tillkännagivandet kom. Hade varit kul att se om de hade lagt fram någon bok av just Modiano. Mina förhoppningar om pristagare sträckte sig annars helt litteratur-amatörmässigt till en liten förhoppning, en liten önskan om: poesi.

Poesi talar över alla tänkbara typer av gränser och det tilltalar, tycker jag. Gärna kvinnlig poesi, gärna från ett land långt bortom den västerländska traditionen. Men, men. Modiano är säkert ett bra val. Lyssnade just på ett par smakprov och det kändes lovande, språket kändes nästan lite poetiskt. Poesi i romanform är ju också bra. Att det sedan handlar om minnen, om andra tider, gör knappast saken sämre i mina ögon.

Men det var något helt annat än alla nobelprisspekulationerna som fångade min blick när jag slog upp morgontidningen exakt klockan 04.30 i morse: Jamala! En liten trubbnäst, nyfödd noshörningsflicka på drygt 50 kilo. Tänk att en baby som väger så mycket kan vara så näpen och söt!

Visste ni att noshörningen tjuvjagas värre än någonsin, nu, på 2010-talet?! Visste ni att den beräknas vara helt utrotad redan år 2026 om vi inte agerar och reagerar nu? Och därför är det inte helt utan stolthet som jag konstaterar att Jamala och hennes släktingar på Borås Djurpark ingår i ett europeiskt bevarandeprogram. Alltid skönt att konstatera, mitt i det destruktiva, att någon försöker göra något positivt.

Visste ni förresten att Jamala betyder Skönhet på Swahili?

:)
/helena

ps I somras hade jag tänkt att den anrika, ordlösa seriefiguren Ferd'nand (min favoritserie!) skulle hjälpa mig att berätta om giraffens dag, men av någon anledning blev det inte så. Giraffen är, tyvärr, också utrotningshotad och har därför fått en alldeles egen dag, i juni. Kan ni gissa vilken? Jo, årets längsta dag förstås.

Svartvita höstfärger

Det milda ljuset. Det låga ljuset. Det drömska ljuset som ständigt lurar runt hörnet. Ljuset som gömmer sig lite, som alltid verkar vara på väg någon annan stans. Inte blygt, men vekt. Som varmt och kallt ur samma kran. Ljuset som alltid verkar ha en speciell aura kring sig. Höstljuset, en utmaning och en sen kärlek, i samma andetag.

Äsch, vilket höstromantiskt dravel! Läs inte skiten, titta på den här informativa och vackra, elva minuter långa, historievandringen i ett höstigt Stockholm istället! Statyernas skönhet kommer i fokus när löven har fallit. Hösten 1944. En tid när torghandeln frodades, trots omvärldens turbulens. En tid när hästarna åter fick dra de tyngsta flyttlassen.

:)
/helena

ps Den vackra, amatörmässiga teckningen hittade jag instucken i en mapp som handlar om något helt annat. När jag nu tittar på den något lättklädda kvinnan, på den exakt hundra år gamla teckningen - den som är signerad med ett oläsligt namn och årtalet 1914 - tänker jag på henne som: sommaren som gick. Tror hon ska få stå där i höstskenet och mysa ett tag till. Hon står ju trots allt precis ovanför ett varmt element.

pps Ur SAOB: "... amatör - urspr. person med särskild känsla... HIST: sedan 1780; av fra. amateur med samma bet; till lat. ama'tor 'älskare'

Det är bara jag

Skulle fotat både det ena (intressanta) och det andra (roliga) idag, igår. Men så kom mörkret emellan. Då blev det varken det ena eller det andra. Det blev bara...jag. I en lite småfrusen version. - Nä, jag väntar i bilen. Det är ingen riktigt bra mening nu längre. Nu, när mörkret kommer på besök tidigare och tidigare.

:)
/helena

Nisse F, my kind of guy

EN DOKTORSAVHANDLING  

Han som sitter därborta hade en doktorsavhandling

som vinden tog hand om

ja, bokstavligen blåste den bort 

(någonstans i Tyrolen, tror jag).

Tålmodigt hade han arbetat på den 

och säkert kändes det svårt

några år framöver, men numera

tar han det stillsamt och filosofiskt.

- Vi behöver nog lite till mans en doktorsavhandling

som blåser bort, säjer han.

Och det krävs inte mer än ett öppet fönster.

/av Nils Ferlin ur Kejsarens Papegoja (1951)


:)
/helena

Någon som vill veta var jag köpt min tröja?

Har ju kört med det där lite billiga förlorat-min-oskuld-knepet härinne någon gång förut. Då har det handlat om något annat - som att riva ut sidor ur böcker (ajaj! det gör ont i mig bara av att tänka på detta bokmässiga helgerån...) Denna gången handlar det om en tröja. Fast tröjan är bara en symbol för det faktum att jag äntligen har börjat köpa lite vintage-kläder också. Och inte bara vintage-saker.

Nya kläder, ouppackade skjortor till mannen och så, har vi förstås köpt på second hand-marknaden många gånger. Jackor och skor, som knappt använts alls innan de hamnat på auktion och gått under klubban, har vi också ropat in vid ett flertal tillfällen. Ni minns kanske ballongerna & co?

Men häromdagen hände det, denna gosiga tröja hängde inne hos Röda Korsets second hand och ropade, bara på mig. 40 kronor för en hemstickad (!) tröja, kan man annat än att WOW:a då? Visserligen har jag inte provat den än - den kan ju vara supersticksig och fullständigt obehaglig. Visserligen ser den sned ut i ärmarna, det verkar som att den ena ärmen är fäst lite längre ner på något sätt? Inget av det spelar någon roll, för den är så uppenbart fin. Och gosig. Även om den är lite för stor till Anette. Anette, den lilla staty-flickan i vår stadspark, hon som fick agera spontan mannekäng på vägen hem från mitt lyckade tröjköp.

Förlåt mig, men jag hoppas nästan att det blir lite kyligare snart, om ni förstår. Och ja, jag har hunnit tvätta ur eventuella fågelbajsrester. Ni behöver inte vara oroliga.

:)
/helena

ps I helgen ska jag försöka fortsätta att uppfylla årets nyårslöfte - här ska lyssnas på My Cherie Amour. Av, och med, en ung Stevie Wonder.

Två ord: avfotograferat & hjärtskärande

"farföräldrar söker skydd undan stormen med barnbarnen."

"Kvarlämnade barnvagnar."

Gick förbi en liten utställning i måndags: 70 år i Sverige - Flykten från Estland 1944.

Det är knappt någon idé att jag länkar till den, för den pågår bara i några dagar till. Några oansenliga utställningsskärmar, kan man säkert tänka när man slentrianmässigt passerar dem på sin väg mot biblioteket. De flesta verkade knappt notera kartan som visar hur många tusentals ester som tvingades fly under andra världskriget.

Och i ärlighetens namn så stannade jag inte till så värst länge heller. Men det var två foton som fastnade. Särskilt den med barnvagnarna. Den bilden kommer stanna på min näthinna länge.

:)
/helena

I begynnelsen var bröstet.

Det första som möter mina ögon är Raphaels La Fornarina. Slår upp första uppslaget i boken om bröstens historia. Boken som kort och gott heter; Bröstens historia. Av Marilyn Yalom. Med översättning av Ingrid Ingemark. Förmodligen har jag berättat om den någon gång förut. Förmodligen har jag nämnt att jag gav den till mannen en gång i tiden, i födelsedagspresent. Lite på skämt så där, eftersom han är Jungfru gjorde jag ett litet jungfrubröst-tema. Men den här boken är självklart inget skämt, även om den är väldigt rolig att bläddra i. Den här boken tar brösten på fullaste allvar.

Kanske är det lite typiskt att jag inte hinner berätta om det jag egentligen ville hinna berätta om idag. Dagar som denna när det står det TVÄTT, med stora bokstäver, på schemat. Det är nämligen just sådana dagar, stunder, som jag tänker på historiens kvinnor som mest. Särskilt de anonyma kvinnorna, de som aldrig kom längre än till hushållssysslorna. En del av dem trivdes säkert i den rollen, många inte. När jag alldeles nyligen satt med nål och tråd i famnen, för att sy igen ett litet hål i den blåa tröjan, då till exempel, tänkte jag på dem.

Snart ska jag hitta mer tid att tänka. Och mer tid att berätta om ett av mina roligaste second hand-inköp någonsin. (Och då menar jag inte de två rosiga kuddöverdragen, även om jag blev hemskt glad när jag fann dem, nästan i nyskick. Bara ett par små fläckar på. Kaffefläckar kanske? Hursom, ska försöka hinna tvätta dem snart...) Tid att, mer än, bläddra bland bilderna i boken om brösten. Tid att läsa bloggar. Bl.a. Camilla Thulins blogg.

Och så vill jag fortsätta att läsa - och försöka förstå mer - om all denna kvinnokraft som vi är sprungna ur. Jag dammar av den relativt nya boken: Karin Larssons värld. Av Lena Rydin. Med foto av Nisse Peterson. Jag börjar nästan gråta av lycka när jag bläddrar i den. Allt är så inspirerande. Kreativiteten i familjen Larsson fullständigt sprutar ut från sidorna! Lite som brösten på Jacopo Tintorettos 1500-talsmålning Vintergatans uppkomst faktiskt. Mjölkstrålarna som far ut i rymden syns visserligen inte så bra, men ändå. Bildtexten lyder i alla fall så här:

"... Tintoretto skildrar hur Vintergatan (som heter galaxia på grekiska, Via lactera på latin och Milky Way på engelska, vilket i samtliga fall har med mjölk att göra) skapades av en mjölkstråle som enligt en grekisk gudasaga sprutade ut i rymden från gudinnan Heras bröst. ..."

:)
/helena

ps Bröstens historia (1997), som utkom på Ordfront Förlag, på svenska 1999, närmare bestämt den 8:e mars det året, kan ni hitta på både antikvariat.net och bokborsen.se. Annars, om ni vill ha en snabbkurs om brösten genom tiderna, så finns det flera bra artiklar, som dessutom bygger på Yaloms bok, i Aftonbladet. I deras Kvinna-bilaga. (Finns den förresten fortfarande? Minns att jag gillade den skarpt när jag brukade läsa Aftonbladet regelbundet, någon gång på 90-talet. Innan den blev en så utpräglad kvällsskvallertidning alltså).