HM

Snobberi är inte min melodi! Jag kan nog inte ens stava till det ordet, absolut inte nynna den melodin. Jag kan däremot mycket väl tänka mig att fylla väggarna med affischer, posters, planscher eller vad ni föredrar att kalla dem. Inga problem. Billiga tryck av gamla mästare? Bring them on bara!

Nu har jag ju inte speciellt många planscher på väggarna - längre, det ska erkännas. Men det beror inte på snobberi, mera på att jag hittar så många fina tavlor på loppis och auktion nuförtiden. Gamla tryck, litografier, målningar av lokala förmågor, träsnitt och annat fint.

En gång kom det en snobb hit på besök, det var många år sedan nu, men ändå. Han granskade våra planschprydda väggar med rynkad överläpp. - Planscher minsann! Åhå. Ungefär så lät det. Och jag kände mig plötsligt glad - istället för småskamsen - över att hemmet var så ostädat och stökigt just då. Tror han hade skoskav också. Skitnödig var han i alla fall, ja inte bokstavligen, men ändå.

Nej tack! säger jag vänligt, men bestämt, till all form av snobberi. Det man tycker är fint ska man ha på sina väggar. Oavsett om det råkar vara hötorgskonst, gråtande barn i storformat eller den numera kultiga fiskargubben med pipa i mungipan.

Låt hjärtat va' med. Låt magen styra dina val. Av konst och annat viktigt oviktigt. Säger jag. Amen! :)

När jag hittade den nakna kvinnan med apelsiner, på sommarloppisen i Hindås, så visste jag direkt att det var planschdax igen. NU AUX ORANGES. För fem kronor fick jag en alldeles oäkta, äkta Matisse! Den pryder sin plats, även om platsen förmodligen är tillfällig. Här hemma fanns nämligen ingen ram i lämplig storlek, så jag tog vad jag hade - för jag ville inte vänta en enda sekund extra med att sätta upp den - häftmassa och duktyngder. Simsalabim och häpp!

Vad The Queen tycker om att dela bokhylla med en dam helt utan kläder? Det är nog en helt annan småsnobbig historia.

:)
/helena

ps På Allposters.com eller Allposters.se kan du hitta allsköns konst i alla möjliga former och prisklasser. Även några versioner av Matisse's Nu aux Oranges, om du så behagar.

Regn. Och en vas som verkar trivas med sin nya utsikt.

Det är så lätt att glömma bort hur vackert regnet är. Dess kraft och effekt kan vi vara snara att hissa - eller dissa. Men att regnet har ett självberättigande i sin egen skönhet, är kanske inte alltid lika självklart att tänka på. Lätt att säga nu förstås, så här den första riktiga "oväders"dagen efter en het, het minivärmebölja. Inte lika självklart kanske, efter regndag sisådär numero tio i ordningen...

Vasen, semesterpresenten från mannen, har hittat hem. Verkar som att den är ganska nöjd med sin nya vy. Med utsikten från sovrumsfönstret. Och jag är nöjd med att ha ännu en vas som är så bra på att blomma helt utan någon hjälp ifrån mig. Utan någon yttre hjälp alls faktiskt. Utan vattning, utan näring. Ändå alltid i full blom. My kind of vas, som ni vet.

:)
/helena

ps Om det skulle vara någon sjukligt detaljintresserad (en sån som jag alltså) som närstuderar vasens mönster, så ser den snabbt att det skiljer sig lite gentemot häromdagen. Inget konstigt med det, vasen har bara vänt den andra - lika vackra! - sidan till.

Det blev en flicka

Hej vänner! Hur har ni det i det lynniga sommarvädret? Jag har det bra, även om jag hann börja svamla en del ord som svalkar, mitt i värmeböljan: Bris, markis, is, iste, istid... Då började det regna, blåsa och kännas helt okej, temperaturmässigt, för att orka göra en bilutflykt. Så då gjorde vi det.

Vi for genom gröna landskap med vidsträckta utsikter. Vi såg sjöar, hästar, män med fjärrstyrda leksaker (!), hemmabyggda busshållplatser i trä, skyltar som förkunnade att det fanns stora kontorslokaler hyreslediga - där, långt ute på landsbygden. Och alla dessa övergivna tågstationer. Tågen som bara tuffar förbi dem numera. I bästa fall stannar de till utanför, lite snabbt vid perrongen. Ändå lever många av de gamla stationsbyggnaderna kvar, på nya sätt. Kiropraktor och frisersalong, stod det på en av dem som vi passerade. På en annan stod det Sommarloppis. Där stannade vi.

Det var i Hindås. Ni hittar det på kartan om ni placerar pekfingret på Göteborg och sedan glider en liten bit inåt landet. Ajajaj, om fingret råkat hamna i Borås, då har det glidit för långt!

Hindås ligger utmed Göteborgsvägen, som vi Boråsare säger. Egentligen utmed den gamla Göteborgsvägen. För det mesta berättar jag ju inte så ingående, och exakt, om vilka loppisar vi besöker. Helt enkelt för att ni bor på olika ställen runt om i världen och jag, vi, bor här, i Borås. Men denna gången känner jag ett behov av att berätta var. Exakt var. Inte för att jag hittade så mycket matnyttigt på loppisen denna gången, bara en plansch och en bok. En plansch med en kvinna på - vad annars? Och en bok som handlar om systrar - vad annars? Eviga kvinnor, överallt. Förstås.

Tillbaka till poängen - varför jag vill vägvisa er till sommarloppisen i Hindås. Jo, för att den är öppen ända fram till den 8:e augusti. Måndag - fredag 16-19 och lördagar mellan 11 och 14. Och för att den ligger i en gammal fin tågstation.

Men mest av allt tycker jag att ni ska göra ett besök i Hindås - om ni ändå är i närheten alltså - för att Lions loppis har satt ett utropstecken efter den viktiga meningen: Pengarna går oavkortat till de katastrofdrabbade i Nepal!

Tänk att ett litet utropstecken kan kännas så viktigt. Och bra i magen!

:)
/helena

ps Flickan med de allvarliga ögonen köpte jag förra veckan, på en annan välgörenhetsloppis. Därav rubriken, för jag hittar ju så många fina flickor överallt. Så, det blev en flicka. En flicka till.

Jag plockar ord, små pärlor att spara. Som smultron på strån, som rosa rosor i en kopparkanna.

" Tråkiga och livlösa uppgifter mäter inte en människas själ. "

/ur filmen The Art of Getting By.


:)
/helena

Let it SNOW!

Lite suddigt, lite snett. MYCKET snett. Har man fokus på annat så har man. Mannen studerar en mycket speciell skapelse. Jag studerar en annan mycket speciell skapelse - mannen! Och så är jag ju så himla glad över den lilla vita "klumpen", den vid mannens fötter. Jojo. Så kan det gå då. Lite snett är inte lätt. Men okej.

En färgglad skidblomma, kallade tidningen den. Det känns passande. Fast den heter något annat...

" 2015-07-01

Let it SNOW!

Så kallas denna skulptur av alpinskidor från Salomon i Borås. De är avsågade av utgående modeller. Ett bevis på att så mycket går att återanvända!

Själva trädet har stått på Hasselbacken i 40 år - och får på detta sätt nu leva vidare.

Park & Natur, som har anlagt hela Östermalmsparken har förverkligat skulpturen, med mycket god hjälp från Viskastrandsgymnasiet, som har sågat och monterat skidorna.

Idégivare till skulpturen är Peter Åkerlund, granne till parken. "

Den vita "klumpen" ingår inte i konstverket, det ser bara så ut. Den matchade de vackra invigningsbanden så bra, tyckte jag. Vi kom direkt ifrån välgörenhetsloppisen när vi gjorde avstickaren till den lilla parken, på vägen hem.

Och "klumpen" är ingen klump, som ni ser. Det är en rund vas. En typisk sådan sak som jag har gått och sneglat på länge, många gånger. Verkar som att jag är den enda som har gjort det. Den enda som har insett dess blomstrande, smått bedagade skönhet. Den har stått kvar i loppishyllan länge nu. Länge nog, tänkte jag. Innan, då, de andra gångerna, har jag tänkt att den var lite för dyr. Bara för att den inte är av någon särskild sort, bara en vanlig "Import". Ni vet, en sådan där vanlig porslinssak från Tyskland eller Tjeckoslovakien. Eller Polen kanske? Sedan har någon målat dit blommor på den. En amatör? En ganska duktig sådan. Men färgen är konstig, ingen vanlig porslinsfärg, den är tjockare, lämnar mer reliefkänsla efter sig. Om ni förstår hur jag menar. Den verkar ömtålig - färgen. Blommorna är avskavda, här och var. Liksom lite vissna. Men det gör inget. Inget kan väl vara vackrare än en skönhet som så uppenbart visar att den har levt ett liv? Ett långt liv? Säkert ett halvlångt i alla fall.

Visst ser den fin ut, mitt i all grönska - skidblomman? Jag tänker på den som en totempåle. Eller kanske som en färgglad minikarusell. Hursom: Let it SNOW! vetja.

:)
/helena

ps Solregn; ett vackert ord på en vacker företeelse. Men Solsnö, finns det? Det borde det göra.

Rondellros

Straffa mig, om ni vill. Prygla mig. Sätt mig i sträckbänken. Sätt mig bakom lås och bom, om ni känner för det. Men. Men. Det kommer ändå inte att hjälpa. Jag kommer ändå inte att skämmas.

Uppdraget? Planen. Den var klar och tydlig. Entydig. Enkel, men krävde viss finess. Till exempel; så få lugna kroppsrörelser som möjligt och så många snabba ögonvrå-kast som möjligt. Sedan. Iväg. Smög så försiktigt, gjorde jag. På tå. I mörkret som inte var mörkt. Ner till den fula rondellen. För att plocka den vackraste blomman.

Så, straffa mig bäst ni vill. Släng bort nyckeln, om ni så behagar. Jag kommer ändå inte - aldrig! - att skämmas, över att jag plockade den allra, allra vackraste rosen. Den mest ljuvligt doftande.

:)
/helena

Saker som gör den ljusa sommarnatten ljusare

En vit katt.

En välputsad bil.

Ett studentboende som aldrig sover.

Ett moln. Eller två.

:)
/helena