Det är så lätt att glömma bort hur vackert regnet är. Dess kraft och effekt kan vi vara snara att hissa - eller dissa. Men att regnet har ett självberättigande i sin egen skönhet, är kanske inte alltid lika självklart att tänka på. Lätt att säga nu förstås, så här den första riktiga "oväders"dagen efter en het, het minivärmebölja. Inte lika självklart kanske, efter regndag sisådär numero tio i ordningen...
Vasen, semesterpresenten från mannen, har hittat hem. Verkar som att den är ganska nöjd med sin nya vy. Med utsikten från sovrumsfönstret. Och jag är nöjd med att ha ännu en vas som är så bra på att blomma helt utan någon hjälp ifrån mig. Utan någon yttre hjälp alls faktiskt. Utan vattning, utan näring. Ändå alltid i full blom. My kind of vas, som ni vet.
:)
/helena
ps Om det skulle vara någon sjukligt detaljintresserad (en sån som jag alltså) som närstuderar vasens mönster, så ser den snabbt att det skiljer sig lite gentemot häromdagen. Inget konstigt med det, vasen har bara vänt den andra - lika vackra! - sidan till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar