Sångfågel

Samma dag som jag kom hem med den lilla keramikvasen i handen, fick jag höra att Robert Broberg just hade gått bort. Vandrat vidare, som man säger. Sorgligt. Med en djup suck konstaterar vi att världen blir en tristare plats utan honom.

Känns futtigt, nästan lite opassande, att prata materia i samma andetag här. Men fågeln, signerad Tomas Anagrius, känns ändå så passande lekfull! Det positiva är också att vasen, med den ensamma blomman på baksidan, för alltid kommer vara förknippad med "Robban" nu. Mannen, artisten, låtskrivaren, ordvrängaren, konstnären som kunde få själva öknen att blomma.

Sångfågeln.

Många citat har passerat våra ögon de senaste dagarna. Många flickor - uppblåsbara och andra. Roliga, underfundiga. Andra lika briljanta meningar, men med allvaret mer tydligt hängande i luften, ord med högre luftfuktighet: "Det syns inte att man gråter när det regnar".

Jag tänker också på kärleken, kanske allra mest på den. Sången från albumet Nära, signerad den käre Broberg, har jag refererat till förut, återgett förut. Hörde dessutom hela låten - LIVE!- en oförglömlig gång. Någon gång i början av 2000-talet?

"Kärleken é boss över oss

Inte vi över den...

...Om vi sätter oss över den - går vi under

Vi behöver den - annars gå vi sönder!...

...Kärleken é boss över oss

Inte vi över den..."

:)
/helena