Vi har inte sett så många bra filmer i sommar, knappt någon alls. Hoppas, hoppas att det blir ändring på det snart, för jag har spetsat in mig på en speciell film som jag verkligen tycker verkar vara bra. Om en kvinnlig konstnär med upphovsrättsbekymmer. Den bygger på verkliga händelser, om jag har förstått det hela rätt.
Bra filmmusik däremot, det har det varit gott om i nästan alla de halvdåliga filmer som vi har sett hittills den här sommaren. Tänkte bjuda er på ett par exempel. Lite återupptäckande över känslan här, även om jag först inte förstod att det var Bruce som sjöng. Det var förstås mannen som sa: - Men, det hör du väl att det är Springsteen? Men det gjorde jag inte. Inte riktigt. Får väl skylla på att det är en väldigt tidig låt, från 1982, rösten låter lite yngre, liksom valpigare. Annars känns State Trooper väldigt typisk Springsteen. Bra. Väldigt bra. Med små nyanser får han som vanligt mycket sagt.
Som sagt, filmerna var inte så bra. Lite för socialrealistiska - läs för våldsamma - för att jag ska vilja rekommendera dem. Även om Ryan Gosling var med i en av dem och gjorde en av sina oförglömliga tolkningar där. En tolkning som, än en gång, fick mig att tänka på honom som vår tids James Dean. Blicken, under lugg - slängig, släpig, flirtig. Gulp, så den killen kan spela.
The Wolves, med gruppen Bon Iver. Är det något ni kommer ihåg? Det var några år sedan som den hördes som mest. Jag måste erkänna att jag nog aldrig har lyssnat ordentligt, förrän nu. Har ni tid så ge den gärna några minuter av era liv. Jag vågar lova att ni inte kommer att ångra det. Så vacker. Suggestiv. Känns i magen. Särskilt den här sköna live-versionen känns där. Mitt i.
:)
/helena
ps Tycker nästan att min kära Gipsi påminner lite om den klassiska His Master's Voice-hunden, där han sitter så snällt och andäktigt i köket. Bara tratten som fattas ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar