Rondellros

Straffa mig, om ni vill. Prygla mig. Sätt mig i sträckbänken. Sätt mig bakom lås och bom, om ni känner för det. Men. Men. Det kommer ändå inte att hjälpa. Jag kommer ändå inte att skämmas.

Uppdraget? Planen. Den var klar och tydlig. Entydig. Enkel, men krävde viss finess. Till exempel; så få lugna kroppsrörelser som möjligt och så många snabba ögonvrå-kast som möjligt. Sedan. Iväg. Smög så försiktigt, gjorde jag. På tå. I mörkret som inte var mörkt. Ner till den fula rondellen. För att plocka den vackraste blomman.

Så, straffa mig bäst ni vill. Släng bort nyckeln, om ni så behagar. Jag kommer ändå inte - aldrig! - att skämmas, över att jag plockade den allra, allra vackraste rosen. Den mest ljuvligt doftande.

:)
/helena