Varför inte brodera sig ett kråkslott?

Är fortfarande otroligt splittrad. Försöker samla mina tankar framåt - och intryck bakåt - på mitt eget lilla sätt. Som ni ser.

Vi åkte till vackra Ramnaparken, som vi ofta gör. Åt en våffla till lunch, strosade sedan runt bland de gamla husen, humlestörarna, havren och de andra vajande växterna. Men denna gången gick vi in en sväng på Borås Museum först, inte bara för att värma oss, utan för att studera färgsprakande broderier från 1950- och 60-talen.

Färgsprakande!

Det var bara ett enda fel med den här utställningen: att den snart är slut. Om en vecka bara (15:e sep.). Hela sommaren har jag velat gå dit, men inte hittat tiden förrän igår. Eller fått tummen ur.

Ni får skynda, skynda om ni vill njuta av Ingrid Dessau's Gräshoppan eller Elsa Agélii's Kråkslott. Och av alla de andra ovärderliga mönsterskatterna från det fria broderiets guldålder. Eller så håller ni tummarna att utställningen är på väg åt ert håll härnäst, för den kommer ursprungligen från Östergötlands Museum och Hemslöjden där. Kanske har den gjort en mellanlandning här i Västergötland (Borås) bara för att komma till er sedan? Tyvärr har jag ingen aning om de spännande broderierna ska fortsätta kuska runt, eller om de snart är på väg tillbaka hem.

Är i alla fall otroligt glad att jag hann se (och visa er lite grand, även om man såklart måste uppleva detta live för att till fullo förstå storheten med alla de små busiga stygnen). Blev väldigt inspirerad och vill göra mönster av precis allting runt omkring mig nu. Allt.

En del av de broderade mönstren målades ju upp av konstnärerna först. Såg exempel på vattenfärger som lät färgerna (och växterna!) flyta ihop så vackert. Jag kan ju inte måla. Och har inte tålamod att sitta ner med nål och tråd någon längre stund än det tar att sy i en knapp. Men jag tänkte att jag kanske kunde göra tvärtom - skapa några fotocollage/graffiti av mina foton på färdiga broderier? Eller så gör jag fotocollage helt enkelt. På mitt sätt.

:)
/helena

ps Mätta och belåtna (och lite frusna i våra sommarjackor) åkte vi sedan tillbaka in till centrum för att njuta lite mer av gatukonsten. Fortsättning följer.

Mellan nål och himmel och jord och tråd

Sitter just nu och går igenom en massa bilder från igår. En del ska in hit alldeles snart, hoppas jag. Tänkte bara att jag kunde börja med att skicka in en liten "teaser" först. För vem kan motstå en alldeles nymålad pojke med lika nymålade blommor i håret? Och lite skön, spontanbroderad love på det.

<3
/helena

Tillfälligt uppehåll

Uttråkad.
Så där som man bara kan vara när det finns hur mycket som helst att göra.
Men inget känns kul.
Skäms.
Är bortskämd.
Vill så mycket.
Orkar så lite.
Vill flytta berg.
Baka äppelkaka.
Och rädda världen.
Inte nödvändigtvis i den ordningen.
Väntar.
Tänder ett ljus.
För de som inte har något tak överhuvudtaget.
Längtar någon annanstans.
Fast det är bra okej här.
Mer än så.
Väntar.
På att vädergudarna ska utfärda permanent uppehållstillstånd.
Åtminstone tillfälligt.
Annars får jag väl lära mig att gå på vatten också.
Värre än så är det inte.

:)
/helena

Regnrealism. Under vingars beskydd.

Jag vill börja med att varna alla känsliga tittare; det här är ett helt oredigerat inlägg. Inte det minsta lilla redigeringsprogram har varit i närheten av mina foton. Och de allra bästa redigerarna; den glittriga eftermiddagssolen, och den kanske ännu vackrare tidiga kvällssolen, lyser helt med sin frånvaro. Det här är verkligheten som den kan vara en helt vanlig, ovanlig dag i Borås. Det betyder inte att det är tråkigt.

Det betyder bara att man måste anstränga sig lite för att se poesin i det hela. Moln-poesin. Även om jag gjorde mitt allra bästa för att fånga de färger som faktiskt redan finns.

Vi tar det ifrån början. Vår eftermiddag började med ett lyckat besök på Erikshjälpen. Det var nog många som hade börjat sin torsdagseftermiddag där, för hyllorna gapade ganska tomma när vi kom dit. Trots det lyckades mannen hitta en pin, till sin redan stora samling (det här måste nog vara pin nummer 352 eller så...), och en gosig tröja. Färgen på den var han lite tveksam till: - Du brukade ju alltid säga att jag såg så blek ut, på den tiden när jag hade orange arbetsskjorta... - Men den här är ju inte orange, den är aprikos. Det är en helt annan sak. - Jaha.

Jag hittade en ängel. Och en bok som var så fin. Ville ha den så fort jag fick syn på framsidan. När det sedan visade sig att innehållet var lika fint och bra och roligt, var tjugolappen redan halvvägs uppe ur fickan.

Första skämtet jag fick upp var gammalt. Hihi, för det här är en bok som handlar om just gamla skämt. Det allra första jag fick upp är daterat till 1898 och lyder, lite osannolikt nog, så här: - Varför bär så många damer fåglar i sina hattar? - För att folk inte ska kunna kalla dem för fågelskrämmor. 

 
Så fort jag hörde talas om Pichi & Avo förstod jag att deras verk hade potential att bli min favorit i årets street art-festival. De lägger en grund, bakgrund, med "klassisk graffiti" och målar sedan fram en "staty" av klassiskt grekiskt, antikt snitt ovanpå det. Gillar tänket, blandningen av modernt och klassiskt. Ser fram emot att få se det färdiga resultatet. Gärna i solljus...

Och haha, höll ju på att glömma kvinnorna som haffade mannen på andra sidan gatan när jag försökte fota här i den mörka gränden. Jag trodde att han kanske hade träffat på ett par jobbarkompisar, vet att det finns många kvinnliga sådana på flera av ställena där han undervisar, och jag känner bara ett fåtal av dem, tyckte det skulle bli kul att bli presenterad när jag gick tillbaka över gatan för att möta dem. Men när jag närmade mig sa de bara hejdå och log. Mannen log ansträngt tillbaka och jag frågade vilka de var och vad de ville. Han hade ingen aning om vilka de var, men de hade undrat om de fick prata lite med honom om meningen med livet. Jahaja.

Så, även om mina foton här inte kommer gå till historien som de vackraste som togs under No Limit Borås 2015, var det en lyckad eftermiddag, och kväll, i konstens tecken. Vi fick ju faktiskt både se en konstnär in action - Robert Proch - och, när vindrutetorkarna så behagade, en skymt av örnen som växer fram över högskolans gigantiska och smått utmanande vägg. Inte dåligt. Inte dåligt alls, mina vänner.

:)
/helena

ps Ett bonusskämt ur den roliga boken måste ni såklart ha. Scenariot är en modern herre (det står så), alltså en 1880-talsgentleman som lutar sig fram mot en välklädd, korsettprydd ung dam och säger: - Det är alldeles ofarligt att ta min arm, min sköna, den vaccinerades i morse!

Vädrar morgonluft. För gatukonsten.

Livet är inte en rät linje, därför kan man inte räkna med att alla tankar ska rätta in sig i raka led. Just nu surrar det i mitt huvud. Visslar och susar av saker som ska hinnas med. Vid foten ligger en morotsbit och påminner mig om det. I fotomappen ligger tjuvkiken från förra årets festival. I bakhuvudet ligger en oro och skaver. Oron över att inte hinna ut på gatorna och följa sprayburkarnas framfart. Oron över att inte hinna se vingarna på DALeast's örn breda ut sig över det stora väggpartiet vid högskolan.

För idag finns det ingen återvändo (bara en och annan avspärrad återvändsgränd kanske?), idag drar No Limit Street Art Borås 2015 igång. Och här sitter jag med en morotsbit alldeles intill lilltån och en massa osamlade tankar i skallen. Därför får ni ha lite tålamod idag, det här handlar om gatukonst, men inte bara.

Det här handlar också om att ha pippi på pippi. Såg ni att vi ska få en nationalfågel? Den kommer tydligen att presenteras i morgon, den fjärde september. Kan inte låta bli att hoppas lite extra på gråsparven, det är något med dess oansenliga frimodighet som jag bara inte kan motstå.

Och nu har de flugit in i sovrummet också. Blev så inspirerad av en filminteriör jag såg för ett tag sedan; på ett bord stod en lampa med en skärm full av fåglar. Och då mindes jag de här två, rosa prydnadsfåglarna i trä. Tror jag hittade dem på Emmaus en gång. Fram med häftmassa och så fylldes den gula skärmen av liv. Fågelliv. Hade tänkt att fixa lite annorlunda på fönsterbrädan innan jag visade er, men det hann jag inte. Den evigt blommande semesterpresenten, från mannen, får stå kvar ett tag till. Den trivs ju så bra där.

Annars, ska nog ha det lite lugnare runt lampfoten nu, nu när skärmen drar mer uppmärksamhet till sig. På gatorna i vår lilla stad kommer det säkert vara allt annat än lugnt de kommande dagarna. Läste att duon bakom Brooklyn Street Art kommer hit, för att rapportera om hur gatukonst tar sig ut - och tas emot - i en mindre stad. Spännande, minst sagt.

:)
/helena

ps Det ena leder lätt till det andra och plötsligt finner man sig själv surfandes på en norsk gatufestival - NuArt. Kul kul. Verkar som att den har funnits i Stavanger i 15 år. Och ändå har jag aldrig hört talas om den förut? Måste väl bero på alla små orangea morotsbitar som vägrar låta en koncentrera sig på det som är viktigt här i livet.

Läser baklänges och ser fram emot

Utanför gör en hund det en hund ofta gör.
Två går under paraply, de har varsitt. Vill inte bli blöta om nosen förstås.
Jag längtar av någon diffus anledning efter konkretare tider, fast jag egentligen är allergisk mot all överdriven konkretion som omger oss.
Läser ytterligare några av Maxim Grigorievs noveller och slås av hur allting verkar fladdra i dem. Tiden och gardinerna. Livet och meningen och vädret.
Känns som att det går nästan lika bra att läsa dem baklänges. Särskilt den om skoleleven och mannen som alltid dricker mjölk på sin balkong.

Plötsligt exploderar solen! Fast det fortfarande regnar.
Och jag ser fram emot att luften nu bara blir högre och högre att andas.
Tvära kast, gillar jag inte. Men vem tar hänsyn till det?
Kortfilmsklubben, gillar jag. Den hittar ni under K. Förstås. Bryr mig inte om att den har satts samman med högstadieelever, och en och annan gymnasieelev, i åtanke.
Sin respuesta. Det är spanska och betyder tydligen något i stil med "obesvarade" eller "obesvarad". Har sett den två gånger nu, kom inte riktigt ihåg slutet först, men nu gör jag det. Verkligen.
Kan ju inte mycket spanska alls, höjer därför ljudet för att försöka förstå lite mer. I framtiden.
Den här var också bra, liksom småsmart.
Gillar att man kan komprimera in så mycket innehåll i detta lilla - korta - format.

:)
/helena

ps Börjar faktiskt sakna mina ps, tycker de kommer något sporadiskt numera. Men, tänk om det betyder att jag inte är lika efterklok längre? Känns ju lite bra ändå, att tänka sig att jag börjar bli bättre på att tänka efter före. Eller så är det bara något tillfälligt, snabbt övergående, som ett virus ungefär. Och ja just det, höll ju på att glömma att länka till hela den långa listan hos UR Play: En massa klokskaper från A-Ö, varsågoda!

Hon har en blomma i sitt hår

Klivian blommar. Senast den sköt en lika överraskande, orange kaskad rakt upp i luften skrev vi januari i dagböckerna. Förbryllande blomma det där. Precis när jag moloket går fram för att klippa av ännu ett trist, gult blad så ser jag dem - knopparna. Och nu har de alltså slagit ut! Börjar bli något av en tradition att visa upp min förvåning varje gång den sköna behagar blomma.

Medan jag gnolar she´s up to the sun och vägrar släppa taget om känslor som mest hör sommaren till, omfamnar mannen höstterminen med Petronella och den söta visan som frågar sig om man kan köpa vantar eller stövlar här. Nä, det här är en klappa-händerna-affär. Eller en stampa-fötterna-affär. Eller hur det nu är. Tror det handlar om kalsonger (långa?) någonstans också.

De sjunger och spelar förstås mycket annat också - mannen och hans elever. Men en dag på stranden blir det nog inte lika ofta nu. Och inte så mycket ta av dig skorna heller. Men heroes spelar han säkert för alla vardagshjältarna runtomkring. Och working class hero får han förstås spela för mig precis när han vill.

Skulle börjat med att säga att han nog inte fyller så mycket trots allt, eftersom han önskade sig popcorn på födelsedagen, det glömde jag ju. Men vad gör det? All ends with beginnings, eller hur det nu var. Och just i dag med ett stort: GRATTIS ÄLSKLING!

:)
/helena