Livet är inte en rät linje, därför kan man inte räkna med att alla tankar ska rätta in sig i raka led. Just nu surrar det i mitt huvud. Visslar och susar av saker som ska hinnas med. Vid foten ligger en morotsbit och påminner mig om det. I fotomappen ligger tjuvkiken från förra årets festival. I bakhuvudet ligger en oro och skaver. Oron över att inte hinna ut på gatorna och följa sprayburkarnas framfart. Oron över att inte hinna se vingarna på DALeast's örn breda ut sig över det stora väggpartiet vid högskolan.
För idag finns det ingen återvändo (bara en och annan avspärrad återvändsgränd kanske?), idag drar No Limit Street Art Borås 2015 igång. Och här sitter jag med en morotsbit alldeles intill lilltån och en massa osamlade tankar i skallen. Därför får ni ha lite tålamod idag, det här handlar om gatukonst, men inte bara.
Det här handlar också om att ha pippi på pippi. Såg ni att vi ska få en nationalfågel? Den kommer tydligen att presenteras i morgon, den fjärde september. Kan inte låta bli att hoppas lite extra på gråsparven, det är något med dess oansenliga frimodighet som jag bara inte kan motstå.
Och nu har de flugit in i sovrummet också. Blev så inspirerad av en filminteriör jag såg för ett tag sedan; på ett bord stod en lampa med en skärm full av fåglar. Och då mindes jag de här två, rosa prydnadsfåglarna i trä. Tror jag hittade dem på Emmaus en gång. Fram med häftmassa och så fylldes den gula skärmen av liv. Fågelliv. Hade tänkt att fixa lite annorlunda på fönsterbrädan innan jag visade er, men det hann jag inte. Den evigt blommande semesterpresenten, från mannen, får stå kvar ett tag till. Den trivs ju så bra där.
Annars, ska nog ha det lite lugnare runt lampfoten nu, nu när skärmen drar mer uppmärksamhet till sig. På gatorna i vår lilla stad kommer det säkert vara allt annat än lugnt de kommande dagarna. Läste att duon bakom Brooklyn Street Art kommer hit, för att rapportera om hur gatukonst tar sig ut - och tas emot - i en mindre stad. Spännande, minst sagt.
:)
/helena
ps Det ena leder lätt till det andra och plötsligt finner man sig själv surfandes på en norsk gatufestival - NuArt. Kul kul. Verkar som att den har funnits i Stavanger i 15 år. Och ändå har jag aldrig hört talas om den förut? Måste väl bero på alla små orangea morotsbitar som vägrar låta en koncentrera sig på det som är viktigt här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar