- Ska vi gå ut på en skräppromenad? undrade jag.
Vi bor ju nästan i en återvinningscentral, så om det inte har samlat på sig för mycket här hemma, funkar det alldeles utmärkt att gå de få stegen dit.
Och jag gav mig själv min svåraste fotoutmaning hittills: Hitta något - vad som helst - att fota på vägen mellan "dumpningsplatsen" och här. Gulp. Utmaning blev bara förnamnet, särskilt med tanke på att jag inte vant mig vid hur fort mörkret faller.
Någon vill kanske förbli vår granne? Någon hade i alla fall kastat Till Salu-skylten i gräskanten.
Och vi kan lätt konstatera att fenomenet "opposites attract" finns; där mannen ser nedfallen fågelspillning, där ser jag nedfallet stjärnstoft. Han - grundad, verklighetsförankrad. Och jag? Naiv? Poetisk? Anyway.
Det enda fartfyllda som hände under våran lilla rundvandring var fotbollsspelandet som höll på som bäst. På flera planer samtidigt. I mörkret, på avstånd, där och då såg de mest ut som de små gubbarna på ett fotbollsspel.
Medan de gjorde mål, och jublet steg, gick vi vidare längs elljusslingan intill. Skräpet var slängt, sorterat och klart. - Mest glödlampor, sa mannen. Och jag hoppades att han menade något annat. Något miljövänligare. LED och sånt. Fast de går ju nästan aldrig sönder? Troligen pratade han om de glödlampor vi köpt second hand. Så måste det vara.
Och överallt sprider Ulf Lundell sitt, hm, glada budskap. Över land och rike och busskurer.
:)
/helena
ps Ikväll ska vi nog äntligen slänga ett öga på 11 September. Elva regissörer som har gjort var sin elva minuter och nio sekunder lång kortfilm. "... där de presenterar sina personliga upplevelser av katastrofen och dess världsomfattande konsekvenser. ..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar