Gjorde precis som Joe Iurato's sköna, kepsklädda figurer och höll min älskling tätt intill mig i den sköna septemberkvällen. Ljummen först, sedan snabbt avsvalnande.
Och överallt människor som förevigar alla konstverken.
Själv blev jag så inspirerad av allt smått och gott runt omkring, så jag gick in på första bästa välgörenhetsbutik och köpte mig en stol. En sådan där konstfärdig, snirklig liten sak som någon flink har böjt till av en ölburk. Tänk ändå vad mycket fint som kan hända - när man vägrar sätta upp gränser för fantasin.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar