Junihimlar, vinterskorssuckar.

Nu står de där. I hallen. Och blänger. Vi har ju inte setts på ett tag. Kommer knappt ihåg hur de ser ut.

För nu är den obönhörligen här, vintern. Äntligen. Eller nåt.

Förnekelsefasen är lång. Och varm. Så tänker jag, när jag bläddrar bland sommarens alla himlar.

Måste gå på toa. Vill inte. Måste gå förbi hallen då. Där de står, och blänger. Jag blänger tillbaka. Suckar.

Men mest himlar jag över alla lätta junimoln. Så lätta. Så fluffiga. Så flyktiga. Så....långt borta.

Äsch.

Sedan suckar jag igen. Sedan suckar jag över att jag suckar. Suckar över att jag är bortskämd nog att ha mage att sucka över en sådan världslig sak. Vintern är ju lite kul ändå. I alla fall ett tag. Och jag som brukade älska vintern så. Men det var innan junihimlen förförde mig.

:)
/helena

Étoile et étoilé och oregelbundna verb

Högarna växer.
En sak i taget bara.
Ett steg före det andra.
Baby-steps.
Byter ben. 
Vilar lite.
Tänker lite.
Det här ska nog gå.
Plockar lite här.
Lite där.
Lite everywhere.
Byter rum.
Byter humör.
Byter mood.
Byter mood-board.
Stjärnor, och en azalea som inte märker om roten torkar ut.
Plockar ner franskan från den gröna hyllan.
Inser att ett enda streck i luften skiljer stjärna från stjärnklar.
Och strax där under, bara fyra ordsteg ifrån, står stockholmaren i obestämd form;
Stockholmois.
Dammar av ett par verb;
rire
savoir
séduire
sentir
servir, det hoppar jag över
sortir
souffrir
suffire
suivre
taire
teindre
tenir
traduire
jag översätter bakifrån
översätta
hålla, gärna handen
färga, inte håret (grått är flott!)
förtiga, nej gör inte det
följa, bara stjärnorna
räcka till, ja!
lida, det går väl inte att undvika helt men...
gå ut, snart snart
tjäna, hoppade jag över
känna
förföra
veta
skratta

:)
/helena

Ett julklappstips

Madame Guldkroken och jag har ett tips. Eller jag har ett tips, Guldkroken-kvinnan vill bara att ni ska köpa second hand-saker. Och det vill jag förstås också. Men inte den här gången. Den här gången handlar det om något annat.

Nej, inte om böcker. Även om böcker alltid står högt upp på önskelistan.

Och nej. Det här tipset handlar absolut inte om att vilja träffa mystiska män. Nej, det handlar det verkligen inte om.

Det här handlar om välgörenhet. Att köpa välgörande julklappar. Och det allra bästa sättet är nog att köpa något som verkligen behövs. Exempelvis i Unicefs gåvoshop. Något som får människor - att bokstavligen - överleva. Som ett flyktingpaket. Eller nötkräm.

Vet inte om det var mina ömma hals, eller något annat blödigt inombords, som fick mig att surfa runt inne i den andra Unicef-butiken. Där finns det bland mycket annat julkulor med Bamse-motiv och små söta T-shirtar med kärleksfulla långhalsade varelser på. (Skynda fynda, för jag tror att just girafferna är på väg att ta slut!).

Julkort är det hög tid att införskaffa, om man tänker sig att köra lite gammaldags snigelstil till årets helger. Då kan det ju dessutom kännas extra bra att en del av pengarna man köper korten för kommer till nytta för någon i nöd.

:)
/helena

ps Måste ju bara få berätta hur extra god och fin jag känner mig just nu. Nu när jag är på väg att slå in den gulliga gröna t-shirten i urgulligt julklappspapper. Redan, tänker du kanske nu? Ja, redan. För snart (den 28 nov.) samlar Hestra Cafékyrka här i Borås in julklappar (ej begagnat) till behövande barn och ungdomar här i vår närhet. Barn på kvinnojourer. Barn på flyktingförläggningar. Barn till missbrukare. Barn till vuxna som inte har råd att köpa några julklappar. Kanske finns det någon liknande insamling där du bor? Kolla upp det vetja!

Kallprat & Trevligt folk

Känner mig inte speciellt trevlig just nu. Fortfarande hes. Fortfarande snuvig. Sov, förstås, inte så bra i helgen. Satt uppe hela natten mellan fredag och lördag och höll andan och försökte förstå det obegripliga. Men. Men man får vara glad att man är vid liv. Att man får vara här och hosta och snörvla och skratta och titta på bra film.

I helgen såg vi - äntligen - Filip och Fredrik presenterar Trevligt folk. En bandykomedi, beskrivs den som på ett ställe. Fast det är en dokumentär. Inget kan förstås vara lika komiskt, hjärtevärmande och svårt som livet självt. Så är det ju. I den här filmen också. Mina öron krullar sig nästan av obehag när jag hör flera av människorna på stan beskriva invandrare som "de där som snor cyklar" eller "de bara kastar sten och förstör".

Alla dessa generaliseringar, de skär i hjärtat. Bort med generaliseringar, fram med nyanseringar! Säger jag.

Vilken idé; att bilda ett somaliskt bandylag! I Borlänge. Haha. Filmen är underbar. Karaktärerna, eldsjälarna är underbara. Killarna i laget är obetalbart underbara. Och Filip och Fredrik är som vanligt bara sig själva, med andra ord fullständigt underbara.

Har ni inte hunnit se filmen än, så gör det! Värmer garanterat ett lite blåslaget och småfruset novemberhjärta.

:)
/helena

ps Bilden ovan har jag lånat från en annan underbar "stolle". Tycker omslaget till pocketversionen av Expedition L av Erlend Loe är så passande här.

Skottsalva

Det är juni. Små lätta moln ovanför pionparken. Ovanligt kyligt i luften. Min jeanskavaj, min ledigt utsträckta hand och den svarta, utslagna monarken bildar en enhet. Tre färger. Three colours. En tricolor. Blå. Vit. Röd.

Av de cirka tjugo sammansatta ord som börjar på "skott" är det nästan bara skottkärran jag tycker om. Ordboken talar om att skottkärra kommer ur betydelserna skjuta framför sig och vagn, vidare att det använts och varit känt sedan 1400-talet.

Skottsalva. Historiskt sedan 1932. En förhållandevis kort, men våldsam historia. Vi kan ändra på historian. Inte genom att glömma vad som hänt, utan genom att bestämma oss för vilka minnen vi vill bevara. Och dra lärdom. Jag vill att vi bestämmer oss för att aldrig mer låta ordet betyda saker som har med död att göra. Låt oss bilda ett nytt ord av ordet. Plåster på såren är sällan tillräckligt, det blir liksom bara, ja, just det, plåster på såren. Men tänk er en riktig skottsalva. En salva som läker såren, på riktigt. Som en lindrande ekvation bestående av försommarens vackraste, mest spirande pionskott och en handfull svalkande salubrinsalva.

<3
/helena

Mellan rosa och röd

Nu kanske någon tror att jag syftar på att vi befinner oss mitt emellan den rosa och den röda månaden i kalendern, men det gör jag inte. Jag syftar förstås på nyanserna som min näsa skiftar mellan just nu... Eller nej. Fast jo. Irriterande är det i vilket fall som helst när ingenting blir som planerat på grund av att kroppen säger nej.

Kanske ska man försöka vara tacksam ändå, över att ha en kropp som så bestämt talar om när den har fått nog? Fast det är så svårt att känna sig tacksam över pausknappen när det precis kändes som att play ville fortsätta att vara intryckt. Jaja. Att ha en kropp som säger ifrån hindrar en definitivt från att bli fartblind i alla fall, så mycket kan jag säga.

Nog gnällt.

Skickar in den allra gulligaste Lisa Larson-tomten till er denna fredag. Som en slags förtrupp inför den röda månaden. Och så vill jag önska er en frisk och stark och givande start på helgen!

:)
/helena

Orkar knappt lyfta på locket

Om jag inte låtsas om det, så finns det inte.

Så tänkte jag om skavet i halsen i flera dagar. Önsketänkande. Magiskt tänkande. Nu sitter jag här med snörvlande näsa och orkar knappt tänka en enda tanke till slut. Men hur det än är med förkylningsstatusen så tänker jag på pappor idag. Just idag ja. Framförallt på min egen. Han har det lite extra kämpigt nu, så jag sitter här och försöker hålla tummarna, samtidigt som pekfingrarna till slut bestämmer sig för att köra en långsam - inte tre fjärdedels, bara två... - vals över lap topens tangenter.

Vänder mig mot tidningshögen bredvid och konstaterar; att nu när jag skulle läsa det där smarta, skärpta, fyndiga, men också sorgliga svaret som Jonas Hassen Khemiri gav eleverna han föreläste för, så ligger den inte där överst längre. Suck. Men frågan löd ungefär så här: Vad är "svensk/t"? Och svaret löd ungefär: Att den som räknas som "svensk" aldrig behöver få den frågan.

Smart, som sagt. Men väldigt sorgligt samtidigt. Att så mycket hänger på utseende, och namn. Om du inte ser "svensk" ut, eller heter Svens(k)son, så är du liksom dömd på förhand. Sorgligt, men sant. Det måste vi kämpa för att ändra på. Bort med utseendefixeringen, ytligheten - oavsett vilka fördomar och förutfattade meningar de bygger på! Basta! Punkt.

Vad hade då det överhuvudtaget med pappor att göra? Jo, tydligen var han lite trött under framträdandet, den gode Khemiri, enligt obekräftade rykten på grund av ett nyblivet faderskap. Grattis!

Och så tänker jag på ett par ord som nyblivna pappor (och mammor!) (och alla andra också för den delen!!) alltid borde ha i åtanke. Det är den finurlige Bob Hansson som varit i farten igen. Han sa tydligen så här i en intervju med Kristian Gidlund (i Mot monsunens hjärta): "Jag vill inte bli så framgångsrik med mitt jobb att jag glömmer bort att vara framgångsrik som människa."

Amen.

:)
/helena