Sitter med persiennerna nerdragna. Som vanligt, när jag vill kunna koncentrera mig det där lilla extra. Inte ens solen får störa mig då, även om strålarna var på en synnerligen kort audiens just den här eftermiddagen och tidiga kvällen.
Måste, måste, måste rensa bland alla mina foton! Mapparna bågnar av bilder. Bilder som ska redigeras, bilder som är färdigredigerade, bilder som borde slängts för längesedan, bilder som aldrig borde tagits o.s.v. o.s.v. Men det är inget kul alls ju, så då började jag pilla med lite annat istället.
Hamnade i mappen med foton tagna på en utställning som vi var på för några år sedan, med
Helene Billgren. Tycker så mycket om hennes bildvärldar. Tycker så mycket om hennes uttryckssätt. Tog mig friheten att trixa lite med några närbilder jag tog då. Plockade lite färg här, lite där, och så blev det så här. Eller så där. Beroende hur man ser på det.
Anyway. Döpte bilderna till "Konstpaus", men det visade sig att det redan fanns en sådan i inläggsarkivet så då kallar vi väl det hela för en kulturpaus då. En sådan paus man tar för att stå ut (med de fasansfulla bilderna från gasattacken i Syrien mm mm mm mm ja, ni förstår säkert hur jag menar...). Inte en paus från kulturen, utan till.
Ikväll sänds andra avsnittet av det nygamla frågeprogrammet Kontrapunkt. Med mer än "bara" klassisk musik i fokus. Litteratur + bildkonst + musik + frågesport + Ella Petersson (programledare) + Eva Beckman (domare) + Rickard Söderberg (lagledare) + Ebba Witt-Brattström (lagledare) + Peter Apelgren (lagledare) + Monica Dominique (lagledare) + en hel del intressanta lagkamrater till respektive lagledare =
Kulturfrågan Kontrapunkt.
Blev själaglad när jag klarade frågan om Jenny Nyström i första avsnittet! Annars kändes det lite rörigt i programformatet emellanåt. Blir liksom lite pratigt när svaren ska redas ut. Men det är smällar man får ta, om man vill njuta av finkultur en helt vanlig vardagskväll i soffan.
Om man går in med inställningen att man inte kommer att klara en enda fråga, som jag gjorde, blir man så himla glad när det visar sig att man kan mer än man tror. Och om det visar sig att man kan mindre än man tror då? Då kan man mer när programmet är slut än när det började. Alltid något, sa flickan som såg sin fästman naken för första gången. Äsch, förlåt för det där sista, var förstås tvungen att förstöra den fina stämningen härinne, innan jag lämnar over and out till förmån för annan kultur.
:)
/helena
ps Vill ni se ikapp? Då hittar ni första avsnittet
här på Svt Play.
