Harriet Tubman. Minty. Eller Moses. Kärt barn har många namn. Hon föddes som Araminta, men tog sig senare namnet Harriet, förmodligen efter sin mor som hette så. Mormor hette förresten Modesty (känns ju som världens coolaste namn, samtidigt som det uppenbart manar till en blygsam inställning) och hon var den som anlände till USA med ett slavskepp ifrån Afrika.
Allt annat än blygsam, är historien om Harriet Tubman. Hon föddes in i slaveriet, något exakt födelseår verkar varken hon själv eller någon annan kunnat fastslå. Men vi pratar om cirka 1820. I Maryland. Redan som barn försökte Harriet göra motstånd, inspirerad av sin mamma som vid ett flertal tillfällen sägs ha gömt något av sina nio barn för att hindra dem från att säljas vidare och därigenom splittra familjen. Den unga flickan Harriet klädde sig till exempel i flera lager kläder för att skydda sin späda kropp från de hårda, fysiska straff som slavägarna godtyckligt kunde bestämma sig för att ett barn behövde uppfostras med.
Som tonåring blev Harriet, då fortfarande kallad Minty, åsamkad en allvarlig huvudskada. En skada som skulle hämma hennes hälsa resten av hennes långa liv, med epileptiska anfall, yrsel och svåra attacker av huvudvärk som följd. Hon trodde själv att hennes skalle sprack, när hon blev föremål för en slavägares missriktade raseri. En metallvikt i skallen. Klong! Så fick hon allvarliga, bestående men för livet. Och ut på fälten för att arbeta, tvingades hon redan två dagar efter att ha blivit tillfogad den fortfarande obehandlade huvudskadan. Med blodet och svetten rinnande, så att hon knappt kunde se var hon skulle sätta ner fötterna. Själv trodde hon att det var det tjocka, okammade håret, som räddade hennes liv när metallvikten träffade henne i huvudet.
Det här inlägget är en hyllning till en kvinna, som inte bara själv lyckades fly från sina slavägare, utan också blev en viktig nyckelfigur i det som kallades Underground Railroad, en motståndsrörelse, frihetsrörelse, vars självpåtagna uppgift var att frita och föra slavar i säkerhet. Med ständig och överhängande risk för sina egna liv, fördes kampen för alla människors frihet. Många gånger i skydd av mörkret. Med stjärnorna som enda navigationshjälp.
Tänk vad mycket vi kan tacka stjärnorna för! De är inte bara vackra att betrakta, de har räddat många liv också.
Nu skulle jag kunna skriva spaltmeter om den här modiga kvinnan - som inte bara kunde skriva in aktiv slavmotståndare, frihetskämpe, spion och sjuksköterska på sitt långa, imponerande CV, utan även suffragett - men det ska jag inte. För det är redan gjort.
Läs den långa, långa, intressanta och välarbetade artikeln om Harriet Tubman på engelskspråkiga Wikipedia.
Jag avslutade min torsdag med att läsa igenom hela texten om en av mina stora idoler och förebilder. Och nu börjar jag min fredag med att förmedla den vidare till er.
Om ni inte redan har full koll på Harriet förstås.
<3
/helena
ps Här krävs en och annan förklaring känner jag. Angående dagens bildval/illustration. Varför, tänker säkert någon nu? Varför pengar? Varför väljer jag att visa upp mina gamla tjusiga, gula femmor just här? Jo, för att det var så jag först hörde talas om Harriet Tubman, via en drygt två år gammal, kort text på SVT Text, som började så här: "Harriet Tubman blir den första svarta kvinnan på en amerikansk dollarsedel, uppger USA:s finansdepartement. Hon kommer att ersätta president Andrew Jackson på 20-dollarsedeln. ..."
Alltså. Därav pengakopplingen. Nu verkar det tyvärr inte som att den nuvarande administrationen i USA (surprise surprise...) kommer tillåta Harriet att sitta på framsidan av sedeln. Synd. Men kanske hade hon själv ändå tyckt att det hade känts konstigt att sitta där? Hon, som levde största delen av sitt eget liv i självuppoffrande fattigdom.
