Rutor

Hösten är rutornas bästa vän. Visst är det så? Älskar kombinationen rutig keps och klassisk skjortruta.

Sitter här och redigerar en bildserie som jag känner mig ganska nöjd med. Ni ser ett smakprov överst, med bästa fotomodellen stolt poserande. Tror det blir bra, som sagt. Vi får se. Det ska inte vara klart förrän senare i höst.

Annars håller jag på att skanna in en kul grej, som jag ska dela med er senare. Och så har jag kommit igång med min skrivar-höst så smått. Ett par ord har letat sig ner på papper, ska strax renskriva dem.

Kanske ska jag bjuda er på ett smakprov redan nu? Ja, varför inte. Annars var det här mest ett kort hej, mellan regnskurarna. Igår åskade det så rejält att datorn fick vila mer än det var tänkt, men vad gör det egentligen. Hellre ett rejält åskväder än att vädrets makter bara låter solen steka ner naturen till bränd yta.

Jo, texten jag skrev, den rör sig i tankebanorna runt ytterligheter. Jag började tänka på mina spänningsberättelser, och på kriminalhistorier i allmänhet. Hur de alltid verkar husera nära det sjuka. Även bland offren. Som om det inte fanns utrymme för "vanligt folk" inom ramen för varken förövare eller offer. Kanske är vi vanliga dödliga helt enkelt för trista för att beröra på det sättet? Vi är för beige, helt enkelt. (Lite extra kul att jag dessutom har en beige topp på mig just nu då...).

I alla fall, jag funderade runt det där och här följer ett smakprov ur de funderingarna:

... Varför börjar så mycket med ett sovrum? ...

... Varför ligger det alltid någon i sängen som är försenad? Eller ledsen eller stött eller stenad eller stendöd? Eller hyperglad. Någon som studsar. Ler och smular och smeker katten utan en tanke på morgondagen. Alltid upp eller ner. Aldrig någon som bara pillar navelludd. Aldrig någon som bara är. Alltid är det något. Något extra allt. Kryddat. ...

... Varför luktar den instängda luften så ofta ruttnande apelsin? Varför inte nybakad äppelkaka? Bakar aldrig någon, som ska bli mördad den efterföljande morgonen, något gott till kvällskaffet? Är det för att den/de känner på sig att den/de aldrig kommer få möjlighet att äta upp hela kakan - eller pajen - ändå? Kan det vara så? Eller är det bara en dum slump? Kunde allt varit annorlunda om författaren varit på bättre humör? Eller sämre. ...

... Varför ligger det alltid en hårtork, med kontakten kvar i uttaget, framme? När så många skiter i att torka håret när de ändå bara ska gå och lägga sig strax? ...

... Varför har den döde så ofta burit randig slips och rutig kavaj, just dagen innan hen blir dödad i sin säng, när hen alla andra dagar bär en T-shirt med texten Fuck Off på? Eller tvärtom.

... Finns det någon verklig anledning till att den som bor i sovrummet så sällan verkar vara en medel-svensson? ...

... Och hur ofta vädras fönstren utan ett romantiskt fladder i de skira spetsgardinerna? För att raka vepor med ett tråkigt virrvarr till standardmönster inte uppmuntrar till någon som helst tanke på romantik? ...

... Jag bara undrar. ...

:)
/helena

ps Rutor ja. Skulle tipsat er om ett par filmrutor också, men nu mullrar visst åskan igen...

Limmared tur & glasretur

Nu stundar många slitiga arbetsveckor.

Men förhoppningsvis också några både roliga och givande månader fram till goda julgranstider.

Nu, medan ledighetshumöret ligger kvar och lurar längst fram i bakhuvudet, vill jag än en gång tipsa er om den så kallade eftermiddagssemesterns välgörande effekt på både kropp och själ. Bara att ta en tur. En snabbtur. I närområdet. Bara runt knuten, ett stenkast bort. Eller en aning längre. Bara så långt att man hinner sträckan tur och retur utan problem på en eftermiddag/kväll.

"Från Limmareds Glasbruk (grundat 1740) till södra delen av sjön Åsunden gick under 1880-1902 en järnväg. Eftersom banan icke höll för att använda det inköpta lokomotivet fick man använda en oxe. Sista tiden användes häst som dragare på banan.

Banan fick namnet oxabanan i dagligt tal, men den officiella benämningen var 'Limmared-Åsundens jernväg'. Banan byggdes av Limmareds Glasbruks dåvarande ägare, brukspatron Fredrik Bruzewitz. 

Avsikten med banan var att klara glasbrukets godsbefordran till närmaste allmän järnväg, som låg i Ulricehamn. När godset fraktats från bruket till Åsunden lastades det på ångslupen Helge och fraktades vidare till Ulricehamn. På återresan forslades dels råvaror till bruket, men också annan godsbefordran till Månstad och Limmared. ..."

Själv slår jag gärna ett extra slag för skogen. Skogsluft i långa syrerika drag, lisa och vällust för de luttrade stadslungorna. Andra föredrar vida vidder och glittrande böljor. Forsande vatten och lätt lutande höjder. Naturromantikern kommer i alla skogens skepnader och i de öppna, lättillgängliga landskapens alla gröna nyanser.

Sedan vill jag personligen gärna kombinera, om det går. Kombinera de olika typerna av upptäckarlust och skattjakt. Skogen OCH second hand OCH kultur. Bästa kombon, om ni frågar mig.

Så, varför inte ta en tur till Limmared? Bruksorten, som på senare år förvandlats till en guldgruva för oss som dras som flugor till saft när vi hör ord som vintage, retro och antik.

Runt Limmared hittar ni naturen. I Limmareds otaliga butiker med återanvändandets bästa för ögonen hittar ni säkert någon sak från svunna tider som ni vill bära med er hem och in i framtiden.

Oxabanan OCH den lokala Antikrundan. Kanske hinner ni inte allt på EN eftermiddag, men kommer tid kommer förstås också fler eftermiddagar. Som regel är det en eller två eftermiddagar i veckan som gäller i butikerna, plus lördagsförmiddagar - skogen och oxabanan är naturligtvis alltid "öppna". Glöm inte att uppdatera er om aktuella butiksöppettider innan ni åker dit.

"... Vi bjuder Er nu att gå den sträckning som oxabanan hade. Rälsen är borta, men banvallen är till största delen kvar. Banvallen har inga höjdskillnader och spångar är byggda över de diken som korsar banvallen. Banan är markerad med orange markering. På några ställen finns skyltar som berättar om just den platsens speciella historia och natur.

Detta är en vandringsled på historisk mark. Delvis går banan i skog, men också på kulturmark, odlad i århundraden. ..."

Oxabanan i kombination med Limmareds olika antik- och vintagebutiker (vissa lördagar är det dessutom slagauktion i auktionshallen!) och kulturutbud (med Glasets Hus i spetsen) är ett utflyktstips för den som bor i närheten. Eller lite längre bort.

:)
/helena

ps Det var ju här på Butik Återbruk som jag hittade "kotten"! (Den är faktiskt med på två av skogsbilderna ovan - såg ni den inte?).

pps Orkar ni med en rolig historia också? En gammal en, anno 1907? Jo, det gör ni. För den är så där gullig och lagom förlegad och kul. Och passande, kommer ni snart att förstå:

"Den dyrbara antikviteten.

En ung man var en vacker sommardag ute på landet och promenerade. Så fick han se något konstigt hänga i ett träd. Det tycktes nästan vara en liten ballong, gjord af grått papper. Den unge mannen ville ha ett minne af sin promenad och bröt därför af kvisten, vid hvilken ballongen var fästad, och tog den med sig till tåget. Han gick in i en öfverfylld kupé, placerade med försiktighet det dyrbara minnet uppe i nätet och slog sig sedan i ro och föll i en stilla slummer.

Plötsligt genomskars den djupa tystnaden af ett vildt skri, en dam reste sig hastigt och svimmade lika hastigt. 

Innan någon begrep orsaken, utförde en annan dam en liknande manöver. Då några stycken uppfört samma skådespel, började en herre plötsligt deklamera något, som minst af allt skulle passa i en söndagsskola, strax efteråt började en liten pojke ge hals och om ännu en liten stund var allt i den vildaste uppståndelse. 

Männen hoppade omkring och tjöto som indianer på krigsstråt, kvinnorna bleknade och svimmade ideligen och barnen skreko och kröpo mellan bänkarna. 

Den unge mannen vaknade ur sin ljufva slummer och trodde förstås att de blifvit galna allesammans. Så blef han rädd, att någon af dem skulle skada hans förhistoriska ballong. I det samma kom konduktören in, stannade framför den unge mannen, lutade sig fram och öppnade fönstret. Ynglingen blef häpen. Konduktören tog den förhistoriska ballongen och kastade ut den genom fönstret. 

'Oförskämde, hur vågar ni röra min antikvitet', skrek ynglingen ursinnig.

'Er antikvitet', röt konduktören tillbaka, 'begriper ni inte, att det var ett getingbo!"

/ur Veckan, anno 1907

Barn-bonus anno 1907 (och idag!)

Även en blivande kejsare har varit liten. Och söt...i klänning.

Furst Ferdinand verkar ha haft åldern inne när han blev småbarnsförälder. Älskar namnet på dottern längst till vänster - Eudoxia-Augusta. Eudoxia...känn på det!

Flickor och pojkar kunde se likadana ut både i hår och kläder - även då.

Ser han så där ledsen ut för att han tvingas "leka vuxen"? Det är frågan.

Vi måste ta en närmare titt på det här bedårande barn-fejset. Så söt. Som bröstsocker.

"De egentliga underbarnen, som äro resultatet af för tidig utveckling, utgöra en klass för sig, hvilken intresserar psykologerna för vetenskapens skull, sällskapskritikerna för medlidandets skull. Under alla tider och bland alla folk har dylika barn funnits och med sina naturgåfvor förvånat samtiden. Och nu senast berättar man, att å en operetteater i London en sexårig flicka firar triumfer så som soubrette. Hon heter Lily Shore och är medlem af Canterbury Music Hall i världsmetropolen vid Themsen. Det är härligt och en stor lycka att vara berömd i den skolpliktiga åldern af sex år. Men kanske det vore ännu mera lyckligt, om någon människovän drefve ut undret ur det arma underbarnet och hos lilla Lily inplanterade en enkel, långsam, men säkert mognande barnasjäl."

Sedan ska de ju lära sig simma också. De små liven.

Bästa namnkombinationen ever? Ja! Den lilla prinsessan heter Pia Monika. Fatta! En kombination av min egen barndoms favoritdocka, Pia, och min mamma - Monica. Såå fint.

En barnslig bild till, orkar vi väl med? Ja! Som två rara ärtor i en syskon-paj: Margaretha och Märtha.

Det här var ett bonusinlägg anno 1907. Det var tänkt att komma in hit lite längre fram, i samband med skolstarten eller så, men sedan kom det en bild på en ny liten person till mannens mobil idag. En alldeles färsk och nybakad människa. Eller bakad blev den väl för ett bra tag sedan nu då... Men färdiggräddad blev den ju först idag!

Syskonbarnbarn nummer åtta - i min och mannens släktskara - är alltså här. Det blev en flicka! Välkommen!

Det här är ett inlägg tillägnat alla åtta små och numera halvstora barn i rakt nedstigande led till kvinnan som ni ser på min header (åtminstone om ni läser i en datorversion av något slag). Kvinnan som var/är min svärmor. (Och gulligull-pojken som äter bulle och är min man. A.k.a. Mannen!)

<3
/helena

ps Del tre av mitt urklippta kollage - anno tidskriften kallad Veckan och år 1907 - är härmed ett fullbordat faktum. Klicka gärna in er till första delen. Och till den andra. Om ni har tid och lust och allt det där andra.

pps Och här hittar ni en förklaring till ordet och företeelsen soubrette, eller subrett som det tydligen heter i försvenskad version.

Kvinnlig trycksvärta anno 1907

Vi börjar väl från början, med A. A som i Ada.

Sedan går vi såklart rätt över till, hm, R. Rita var tydligen en italiensk dansös. Med en maffigare än maffig hatt.

Edith ger oss en aning glitter. Och lite bling-bling på det. Den halsprydnaden alltså - to die for.

Det här är damen utan namn. För det har jag tydligen lyckats riva bort i sorteringsprocessen. Men visst utstrålar hon pondus? Och visst önskar man att modet med en halsbrosch - gärna en kamé - kom tillbaka?

Det här är fröken Gabriella.

Och nu tar vi en kort paus. Music Maestra!

Och så lite dans på det please, Ruth!

Take it away, Rosario! Eller hur man nu säger på spanska.

Julia. Ljuv blick och extra fin i kanten.

Miss Margaret var en verkligt skön miss, tydligen.

Maud med förpliktigande efternamn och hår som ett mindre fågelbo. Ett snyggt fågelbo that is.

Nähä du Lina, börjar väl bli dags att tänka på refrängen.

Det var min kvinnliga helgbukett till er det. Från Veckan. Anno 1907.

:)
/helena

ps Det var del två av mina små, gulnade tidskrifts-kollage Anno 1907 det. Här hittar ni det första.

High 5! vintage - Linne & Linnea

Bordet är dukat! Finns det något härligare än att sätta sig ner till ett färdigdukat bord? Jo, det finns det förstås. Men erkänn att det är mysigt att äta med ett ljus tänt och känslan av något extra? Personligen dukar jag helst med snygga vintage-föremål, men det vet ni ju såklart redan. Maten ska däremot helst inte vara vintage...

Något fräscht och grönt måste man naturligtvis ha... Minimorötter som bara smälter i munnen...mm.

Morötter och vitkål, haricots verts, körsbärstomater och gröna oliver, det är min grönsaksmelodi det. Även om de inte alltid är de mest miljövänliga alternativen. Även om vi mest äter färdiglagad mat för övrigt. Ingen av oss vill prioritera att stå vid spisen länge. Vi har annat att göra, helt enkelt. Som att blogga och annat livsnödvändigt! ;)

Att dukningen är snygg, tycker jag är viktigare än att maten är det. Maten får gärna vara god, men så där himla snitsigt upplagt behöver det inte alltid vara. Hellre läckert i gommen än på tallriken. Tycker jag. Kanske tycker Du helt tvärtom? Vi gör alla våra olika prioriteringar här i livet. Smaken är som den berömda, stora baken.

Det allra viktigaste för en angenäm måltid är ändå tillbehören. "Tillbehören" i form av lugn och ro och trevligt sällskap.

1. Kökstrall. Så står det på det glänsande glansiga linnetyget från Dalsjöfors. Björnlinne. Tyget formligen luktar och osar av kvalitet. Det ligger fortfarande kvar i sin originalförpackning, precis som när jag ropade in det på en auktion för många år sedan. Kanhända ska det få komma fram i ljuset nu i höst. Färgerna är nämligen smått amazing!
2. Gafflar. Små och stora. Inget att gaffla om egentligen, men... Har haussat de gamla besticken så många gånger förut, men en gång till orkar ni säkert med. De går ju att återanvända på så många sätt. På tallriken, naturligtvis. Men också som snirkliga smycken eller minikrattor till balkonglådan. Senast jag förundrades över deras "andra liv" var när jag såg dem användas som upphängningsstänger i en second handbutik. Bra grejer.
3. Morteln. Mannen tror att han har ärvt den. Att han hade med sig den hemifrån redan när han flyttade hemifrån, så att säga. Tung och vacker. Med en yta som jag tror ska föreställa marmor. En falsk marmoryta på en äkta stenbumling. Så tror jag att det är. Patina och pistill! (För ni minns väl att själva stöten till morteln också kallas så - pistill?)
4. Ljuslyktan vikarierar som mini-vas i väntan på ljusare tider. I väntan på mörkare tider, snarare. Eftersom vi i dagsläget vet att värmeljusens miljövänlighet är starkt ifrågasatt - även om det finns miljövänligare varianter på både ljusmassan och själva koppen därute på marknaden - bör vi helst begränsa användandet något. Då är det ju bra att kunna hitta nya jobb åt dem, tänker jag mig.
5. Orrefors. Skål på fot. Med linneor i botten. Toppen tycker jag!

<3
/helena

ps Jag doftade skog om fingrarna ett långt, långt tag efteråt. Efter att jag plockat det gröna, friska lingonriset. Så härligt det är att ta del av skogens fräschör i år, efter förra sommarens torka är det en lisa för både själen, ögonen och fingrarna.

Här hemma - dags att tända

Den här sommaren tog jag en annan väg. 

En omväg förbi orden.

Hoppade över meningsbyggnader och stolpiga formuleringar. Eller hur det nu hade blivit. Hur det hade blivit - det som jag skrev. Om jag hade skrivit något. 

Nu valde jag att låta pennan vila. Lät bara blicken glida förbi det som kunde blivit en formulering. Slängde ett snabbt getöga i papperskorgen, inget annat. För inget kom ner på pränt som behövde slängas. Eller sparas. 

Men nu börjar det bli dags att tända igen. 

 Tända elden för orden.

<3
/helena

Solblekt anno 1907

Jag gjorde det! Tog mig igenom hela den tjocka luntan med sammanbundna nummer av Veckan från 1907.

Började bli väldigt trött på att ha den tjocka boken drällande här hemma. Snarare de beståndsdelar som boken numera består av. Bestod av, för nu har jag rensat rejält bland sidorna. Det mesta sorterades bort, som följetonger och serier och sådant.

Men jag behöll en del, mest bilder. Jag försökte behålla själva essensen av de gamla veckotidningarna. Essensen av tiden. Tidsandan. Modenyckerna och det eviga - i ständig strid och sammanblandning med varandra.

Tidningsnummer jämt återkommande, veckobaserade. Med mycket varierat innehåll. Ungefär som dagens veckotidningar faktiskt, mycket är sig likt. Recepten och porträtten. Vetenskapliga landvinningar och extraordinära människor och händelser. Mode och romantik. Resmål och hotell.

Som den här 25 meter höga elefant-byggnaden - ett hotell i badorten Atlantic City. Ser ni de små fönstren i "Dumbos" mage? Och den lilla, lilla bilen vid bakbenet?

Jo, jag tänkte som så här - att jag skulle presentera en del av innehållet som jag behöll. Visserligen har jag delat ganska många delar av Veckan förut, men nu tänkte jag att vi kör lite mer temabaserat.

Vi går ut lite lätt, börjar med ett solblekt tema. Ett tema som påminner oss om att en stor del av sommaren har passerat revy, men att mycket ändå återstår.

Motion är förstås bra - efter all glass i stora lass. Varför inte prova något nytt.... "En ny sorts sport: 'Skottkärran.'

Eller ta ett klassiskt bad bara. Bilden kallas "Duschen.

Vi måste såklart ha med ett par lättklädda grabbar också, annars vore ju det här inget riktigt sommarhäng.

Nej, det där är inte Allsångs-Sanna, men nästan. Visste ni förresten att Allsång på Skansen grundades redan 1935? Fast det tog förstås ett bra tag innan det började sändas i TV. I alla fall om vi ska lita på en frågesportsfråga som fladdrade förbi mina öron häromdagen.

Lustjakt. Vilket lustigt ord det är. Här står ryske kejsaren och hans familj uppklädda till tänderna i marint.

Och så själva allsången då. En riktig sommar-dänga, kan man tänka sig.

En gnutta inredning måste förstås även en vanlig veckotidning innehålla. Palmer och klirrande kristallkronor. Mmm. "Från det nya Palace-hotell i Göteborg."

Och så var vi hemma igen då. Dags att packa upp, begrunda det som just varit - farit - och ta sats mot nya äventyr. Vart styr vi kosan härnäst?

:)
/helena

ps Ja, vi får väl se vad det blir för urklipp, eller urrivningar då kanske, nästa gång. Ska nog hitta något mer roligt tema att visa och delge er.