Här hemma - lite på en söndag

Ett litet hej här hemifrån.

Mannen för statistik över livets realiteter och en del annat. Jag fixar med en bild. Var tvungen att ändra lite i String-hyllan för att få till det. Vad då, sa ni? Ser ni ingen skillnad? Nähä. Men jag sa ju att jag ändrat lite. Lite med stort L. Eller säger man kanske litet l, när man vill förstärka åt det förminskande hållet?

Det doftar ljuvligt från något gott i ugnen och snart börjar det sista passet över EM-hindren i ridsport, på tjockteven. En söndag helt i min smak, även om jag såg fram emot en mera höstig helg än vad det blev. Började ju liksom vänja mig vid regnets vilda, vackra framfart över fönsterrutorna.

Hösthumöret får visst vänta ett tag till. Hänger in ollen i garderoben igen då. Och polon. Det blev bara en ensam blomma kvar på galgen.

Drömde förresten så galet i natt. Om någon jag inte drömt om på länge. Kanske aldrig. Visst är det lurigt det där med hur bakhuvudet kan påminna en om saker - och människor - medan man sover. Saker som man behöver bli påmind om. Eller inte.

- Nu börjar det väl? frågar mannen mellan ett par stressade tryck på sitt tangentbord.

Oj. Nu börjar det. Och det där som luktar så gott ska visst tas ut nu.

<3
/helena

Tre saker, bara.

Dagarna. De som kommer. De som går. De som kommer. Och går.

Honungens dag och alla pensionärers dag. Och köttbullens. Några av dagarna som gick den här veckan. Internationella dagen för humanitärt arbete, passerade visst också. Men jag hoppas innerligt att vi kan lova varandra att ALLA dagar ska vara humanitära. Att vi lovar varandra att vara så humana vi kan - varje dag. Att vi håller de mänskliga rättigheterna högt VARJE dag.

Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande. Låt oss alltid minnas de som offrade sina liv för vår allas frihet. För allas självklara rätt att bestämma över sitt eget liv. Låt oss aldrig ta friheten för given. På många håll i världen är den fortfarande allt annat än självklar.

Låt oss vara tacksamma för att vi lever i ett fritt och demokratiskt samhälle. Låt oss vara tacksamma för att någon orkar sitta i regeringen och riksdagen och kommunfullmäktige. Ett ofta otacksamt jobb, som jag uppfattar det. Något som vi tar för givet, bara.

Låt oss bekämpa VARJE tillstymmelse till angrepp på vår demokrati. Låt oss sluta ta allt för givet. Låt oss glädjas åt allt som finns där för oss, VARJE dag. Låt oss se storheten i det lilla, varje dag. Jämt och alltid.

Det var en sak som jag läste, för ett tag sedan. Ett bra tag sedan nu. En liten text som fick mig att känna sådan tacksamhet. Över allt det bra vi har runtomkring oss. Allt det där vi bara tar för givet. Jag lovade mig själv att aldrig glömma den lilla texten. Jag lovade mig själv att dela den.

Sedan fick jag kalla fötter. Ville väl inte förstöra den nymornade sommarlovskänslan med så kallade bad news. Ville bespara er lite elände, ni som kanske inte läste just den texten just den där dagen sent i maj.

Men nu måste jag dela den. Nu när hösten är här. Nu när allt börjar om igen. Nu vill jag påminna oss om allt vi ofta, bara, tar för givet. Som fungerande vägar och så. Så här löd SVT-text-texten den där måndagen i maj (27:e), ungefär:

SVÅR BÅTOLYCKA - 170 befaras döda

Omkring 170 befaras döda i en båtolycka på sjön Mai-Ndombe i västra Kongo-Kinshasa.

- Hittills har vi bärgat trettio kroppar, tolv kvinnokroppar, elva barnkroppar och sju manskroppar, säger Simon Mbo wemba, borgmästare i staden Inongo till nyhetsbyrån AFP.

Över 350 passagerare ska ha befunnit sig på båten när den kapsejsade.

Enligt borgmästaren var många av passagerarna lärare som var på väg för att hämta sina löner. De reste sjövägen för att vägarna är dåliga.

Det är särskilt de två sista meningarna som stannat kvar hos mig (det där med kropparna - särskilt barnkropparna - vill man ju helst bara förtränga). Att det var lärare. Som skulle hämta sina löner. Att de tog båten på grund av att vägarna är så dåliga. Att vägarna är okej att åka på, är något som vi här hemma ofta bara tar för givet. Eller hur? Vi kanske inte borde ta så mycket för givet?

Müslins dag flög bara förbi. Och strax är det tydligen porslinets tur att föräras med en egen dag. Gott så.

Men.

Låt oss göra alla dagar humana. Låt oss gör alla tankar mer internationella. Låt oss se oss om, efter fler än bara de i vårt eget hus. Låt oss dela med oss.

Alltså, sammanfattningsvis, tre saker, bara:

1. Låt oss vara tacksamma för alla våra kämpande lärare och förskolelärare. De som ser till att nya generationer av demokratiska delare växer upp till att bli givmilda och generösa medmänniskor.
2. Låt oss inte bara ta allt, till exempel allt som alltid finns där och fungerar för oss i vardagen, för givet.
3. Låt oss vara rädda om varandra - och hela vår planet. Låt oss konsumera med måtta och medvetenhet.

Det låter kanske som en bön? Och det är det ju också. En helt ickereligiös bön. En bön om att känna mer tacksamhet inför livets små - och stora - glädjeämnen.

Jag skulle kunna skriva spaltmeter efter spaltmeter fulla med saker - och människor! - som jag är tacksam över. Men jag nöjer mig med att dela den lilla texten. En text som gör mig ödmjuk inför tingens ordning (och oordning...). En text jag kommer bära med mig in i den nya terminen. In i mörkare kvällar och kallare dagar. In i tända ljustider och in till läshörnornas, uppkrupna, oslagbara upplysningsförmågor.

Sköt om er. Och varandra.

<3
/helena

ps På söndag har Lovisa namnsdag. Namnet som står på den antika skallran jag fann. Den som vilar så lätt och samtidigt så tungt i handen. En sak, bara. Lätt som en plätt. Men också fylld av tyngden från tidens och tandens märken. Minns ni den?

Allt annat än platt inredning

Jag sparade sprakande blommor på solljusa dukar.

Rosa drömmar.

Blå ränder.

Och röda.

Röda väggar.

Och blå längtan.

Skira gardindrömmar.

Och rum att drömma i - och om.

Se ovan.

Mera blått.

Fler djur.

Saker att titta närmare på.

Allt det där, och mycket mycket mer, sparade jag.

<3
/helena

ps Hoppas att ingen blir sur för att jag visar deras hem, och/eller deras foton på hem, här hos mig. Det är ju bara små tjuvkik. Små papperskonster. Några av sidorna som jag inte kunde skiljas från. Några som jag inte kunde låta bli att riva ut ur de något till åren komna tidningsmagasinen som tog för mycket plats.

Det var mest Sköna Hem som fick stryka på foten, tror jag bestämt. Men det tycker jag att de ska se som en komplimang - för att alla nummer är så fullmatade med spännande och inspirerande inredning och design. Tidningarna var för tjocka, helt enkelt. Därav nödvändig rensning.

Men visst har jag många tidningar kvar, ni behöver inte vara oroliga för att höstens lättjefulla magasinsläsning är i fara. Ingen fara på taket. Ingen fara alls faktiskt.

ABC anno 1907

"C - är för Conrad, den vildbasar'n; märk, en katt utan svans är hans senaste verk."

"D - är för Dora, när hon kom och sa': 'Det brinner i farstun, ja tände de ja'!"

"E - är för Elvira den tösen så rar, som stufvade katten och bjöd den åt far."

"F - är för Fadren, så glad, må ni tro, när pojkarna stimma, fast han vill ha ro."

"A - är för Axel. Tänk så han mår! Han far sin i skallen med eldskyffeln slår!"

"B - är för Bella, som sken lik en sol, när gamla fruns tékopp hon fyllt med karbol."

Tänkte det kunde passa med lite ABCDEF, nu när nya små ska börja traggla samma gamla alfabet igen.

Tänk ändå, allt möjligt ändras och moderniseras. Elektrifieras. Men A och B och C står fortfarande lika högt upp på skolschemat.

Och ungarna verkar ju fortfarande vara preciiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiis lika snälla som då...

:)
/helena

ps Då och då delar jag några av mina utrivna blad från Veckan anno 1907 med er. Vill ni ta del av det jag har publicerat tidigare? I så fall hittar ni första, andra och tredje delen här:

1. Solblekt anno 1907

2. Kvinnlig trycksvärta anno 1907

3. Barn-bonus anno 1907

High 5! vintage - Kolla, jag kan trolla!

Men se där, här dyker det ju upp ett par saker till.

- Vad är det där för en svart blobb? frågade mannen när han såg gårdagens teaser-bild. Haha. Blobb? Haha.

Det här inte heller någon blobb, det här - kan jag bekräfta med säkerhet - är en form i form av en kräfta.

Sådärja. Ännu en High 5! vintage framtrollad ur den svarta blobben!

1. Stor, rund hästsko. Upphittad i en lerig åker. Värsta, bästa rostigaste skon.
2. Liten, rund och go'. Ett saltglaserat Höganäskrus. Påminner om Strindberg och Hemsöbornas välkända inledningsrader.
3. Form för paté? Eller gelé? Eller nåt. Finaste säsongsmönstret i alla fall. I kräftans tecken, fast ändå inte.
4. En hög hatt. På var nobel mans huvud, en gång i tiden. Numera mest något kul att trolla fram saker ur.
5. En riktig stjärna - den lilla ryamattan. Fast fasen vad ryor fäller. Dammsugaren blir ju rätt lätt mätt. Egentligen tycker jag att den är för fin för att ligga på golvet, men vad ska man göra när man inte har några väggar över? Jag bara undrar.

<3
/helena

ps På tal om gårdagens teaser - och inspirationen till de här bilderna och de bilder jag spar till framtida ändamål - kan jag rapportera att Sverige har tagit en EM-lagmedalj i dressyr! De rider in för att hämta sina åtråvärda bronsmedaljer as we speak. Så kul!

En sak i taget. Eller två. Eller så.

Här håller jag på för fullt med att fixa bilder. Bilder till mina många pågående projekt. Alla långtidsprojekten, ni vet.

Men då och då tar det hela faktiskt lite större skutt framåt. Nästan så att jag vågar påstå att det kliver på med oväntat stora sjumilakliv ibland.

Äsch.

Omkväden, halvkväden.

Vem orkar bry sig om något som någon mest pratar om i så vaga och luddiga ordalag? Inte jag i alla fall. ;)

Anyway.

Bjuder er på en snabb teaser inför en kommande High 5! vintage.

Blev så inspirerad av hästarnas framfart i dressyr-manegen. Får man säga manege om en tävlingsbana i världsklass? Låter kanske en aning nedvärderande? Det var inte min mening.

Min ärliga mening är ju att ryttare och häst är en helt oslagbar kombination! Hoppas vi får se mycket fin, för att inte säga ypperligt fin, ridsport under veckan.

Det var bara det. En teaser, som sagt.

:)
/helena

High 5! vintage - Vakna!

Som en blomma - ljusstaken.

En lite dammig blomma, men vad då då?

Tänkte mig några drömska ingredienser, för ett lättsammare uppvaknande. En bra bok och något gott - och snyggt - på frukostbrickan är väl en bra början? Guldkant på morgonkvisten.

Snyggare än bra - den klassiska - SKRÄÄÄÄLLLLIGA!!! - väckarklockan. Inget för den som behöver en mjukstart på höstterminen precis. Men snygg är den.

Bättre då att väckas av ljuva, lätta toner. Något luftigt? Bach? Air? Fast då vänder man förstås bara på sig och somnar om ännu djupare. Nej, hårdare tag krävs nog. Varför inte något med Alice Cooper? School's out? Inte det?

En knölig, obekvämt kudde tillhör ju definitivt det som kan väcka värsta sjusovaren. Med nackspärr och allt. Äsch, vad är väl lite nackont? Bara örngottet/kuddvaret är färgglatt och morgonpiggt. Eller hur?

1. En välstöpt morgon måste naturligtvis innehålla mysbelysning. Udda, ursnygga ljusstakar står i givakt i långa, rara loppisrader där ute i second hand-världen. Varför inte mixa och matcha? Och helst ska man ha så miljövänliga ljus som möjligt också. Gula i bivax. Eller vita i stearin. (Men visst är det snyggt med mörka ljus?)
2. En god bok. En lagom god, för annars är det ju risk att man aldrig släcker på kvällen och sedan sätter morgongröten i vrångstrupen när man inte kan sluta vända blad bara för att en ny dag råkar ha grytt.
3. En snygg väckarklocka. Mest för syns skull numera. För nostalgins skull.
4. Ett helt kuddkrig i sängen gör höststarten så mycket mjukare. Det här är ett second handinköpt kuddfodral, med ursprung från Borås Cotton.
5. Och så själva brickan då. Den här är liten men naggande god. Rymmer precis det man mest behöver: Teblad, gott sällskap och gyllene morgonstunder.

<3
/helena

ps Ooops. Kom just på att det här blir lite fusk. Allt är inte vintage-inköpt. Väckarklockan är ett nyinköp. Visserligen i bästa vintage-snitt, men ändå. Fusk! Fick den av bästa mannen i gåva en gång i tiden. För länge, länge sedan. Den har faktiskt aldrig velat gå, bara stått och stampat på samma klockslag mest hela tiden. Så kanske kan den ändå få räknas in här i egenskap av lite halvgammal och smårisig?