Kort sammanfattning om kortsammanfattning

Sommaren gav resultat. Tre av dem får ni se här - i bildformat. Nu, när jag sitter och jobbar med fortsatta tankar inför höst och vinter - och deras praktiska genomföranden - ser jag tillbaka på en sommar som gav mer än jag först trodde.

Nya, gamla utsikter fastnade på linsen.

Och insikter. Insikter fulla av värme och patina. Gamla, nya insikter. Som insikten - att även om det kan kännas som att tiden inte räcker till, för att hinna allting man vill få gjort, så räcker den ändå, oftast, längre än man tror.

1. Lek med maten. Här vid bryggan fick jag till en serie bilder som kommer platsa finfint i fotoprojektet som ställer frågan vad mat egentligen är? Och vad den betyder för oss, på ett djupare plan än bara energimässigt. Varför lägger vissa ner så mycket tid på anrättandet, dukandet och måltidstillfället och andra så lite, eller ingen alls? Varför bryr sig så relativt få om vad det egentligen är vi lägger i kundvagnen  - och därefter på tallriken - och var det vi lägger där ursprungligen kommer ifrån? Hur det är odlat? Uppfött? Och tillrett/berett? (Och här har jag självinsikt och vet att jag själv skulle kunna bli mycket mycket bättre, men det här handlar inte om mig, utan om ett större, mer allmängiltigt perspektiv.) Hur många barn tror, på riktigt, att fiskpinnar är gjorda av kantiga fiskar? Bara för att ställa några av många viktiga frågor under rubriken - Lek med maten.
2. I Gustaf Ewalds spår. Journalisten, kulturbevakaren/bevararen och framförallt fotografen. Den gamla offer- och gravplatsen - ett ytterligare led i att se vad som finns bevarat från västgötafotografens tid och vad som är förändrat. Tidsmarkörer. De som står sig över tid, och de som har kort överlevnad. Jag fortsätter att gräva i myllan där jag står och går och bor. Åtminstone i närheten. Låter kameran böka med trynet för att försöka hitta det som överlever tid och rum, och sätta kamerafingret på det som är mera flyktigt och bara kan kallas nutidsfenomen.
3. Fönster. Glas. En av mina fotomappar är fulla av dem. Skeva brytningar i buktiga glasskivor. Ljus som bryts i/över hela spektrumet. Jag kan helt enkelt inte få nog av gamla, unika, fönster och deras vibrerande liv och lyster!

Det var det. En kort sammanfattning (och tre olika exempel från tre olika pågående "mappar") av sommarens fortskridande vad det gäller mina bildprojekt. Eller kort då, som man sa. Sommarbilder som ska fortsätta att föröka sig även under de andra delarna av året, är det tänkt. Även om hösten förhoppningsvis också bjuder på nya, utmanande fototillfällen.

Hoppas er vecka börjat bra - och med tillförsikt inför kommande tid, liv och livsuppgifter.

Sköt om er.

<3
/helena

Har ni inte julpyntat klart än?

Jo, jag håller ju på med julen, som ni som läste igår förstod. Och så har jag inventerat och rensat bland gamla smycken, som ni som läste i fredags fick ta en liten del av. Vad blir då kombinationen av de två faktorerna?

Jo, ekvationen jul plus bling-bling blir förstås julpynt-deluxe. Den här typen av återanvändning har jag ägnat mig åt många gånger.

Att dina gamla, uttjänta smycken kan få ett andra liv hos någon annan är förstås jättebra, men att de kan få ett nytt liv hemma hos dig själv, är ju inte heller fel.

De små armbanden fungerar oftast att hänga i riset eller på en enskild gren som de är. Medan längre kedjor, som diverse halsband, kan agera upphängningsband åt små kulor och andra pyntiga småting. Särskilt bra om de där snygga smyckena som av olika anledningar aldrig används som smycken, kan komma till ny nytta.

Personligen tänker jag på den stela kedja som alltid lyckas nypa mig i det ömtåliga nackskinnet. Aje! Som ni säkert förstår har den sällan kommit i närheten av min hals. Synd, för den är väldigt snygg. Därför känns det extra bra att den här "smyckeskrinvärmaren" ska få agera glittrigt "snöre" åt något juligt pynt här hemma framöver i decembertider.

Min barndoms berlockarmband. Finast hade det väl varit om månsten, hjärtan, igelkotten, skyddsängeln och de andra hängena hade hängt kvar däri silveröglorna, men de har ju - för länge sedan - börjat återanvändas som brosch- och halsbandssmycken runt en medelålders hals nära oss. ;)

Inget nytt under solen här kanske, men visst är det en bra påminnelse (i väääldigt god tid innan jul dessutom!) om alla sätt man kan återanvända sina saker på?

<3
/helena

ps Här kan ni länka er till fredagens åttiotals-bling-bling. Och här kan ni ta del av tankar runt min julstämning redan i september.

Ett hej mellan barr, gran, merry & very

Hej. Vad gör ni? Vi slappar. Eller mannen gör det, välförtjänt efter låång vecka. Jag jobbar. Jo, jag vet att jag stängde locket till hemmakontorsdatorn igår, men det här är en annan sak. Nu sitter jag och jobbar vid min personliga skärm, som mest är till för bildredigering och ordknåpande och knepande. Och bloggande.

Tittar ni ögonen fyrkantiga av friidrott av alla de slag i dessa dagar, kanske? Vi kanske slänger ett öga sedan, medan vi äter, om vi hinner. Det finns ju så mycket slappande man vill hinna med, säger säkert mannen nu. Men jag kan faktiskt tänka mig att byta till TV-skärm strax, för jag är så där löjligt nöjd igen, med vad jag fixat till. Vad är det då jag gör? Fixar julkort. Och allehanda annan advents- och julinspiration. Känner nästan julstämningen komma krypande as we speak.

Bestämde mig för att börja fota vintage-julen med stort V lite tidigare i år. För att det känns bra och kul att vara ute i riktigt god tid. Och för att det inte direkt gör ont att passa på att fota i en månad när dagsljuset fortfarande ger oss ganska många gosiga ljustimmar att leka med.

Åååååååhhhhh. Åh. Vad jag önskar att jag kunde visa er något smakprov. Första julkortet var i och för sig halvklart, okej halvfärdigt då för oss språkpoliser, redan för minst en månad sedan, men nu har jag ett helt litet lager av juliga bilder helt klara. Känns bra. Och kul. Julkul.

Det var nog bara det. En instickare, som hon brukar kalla det, vintage-drottningen med stort E, Elsa B.

Sköt om er.

<3
/helena

ps Den som kikade riktigt noggrant på fredagens blingiga inlägg kanske såg att det låg en julbok framme i kontorshörnan? En julbok plus utvalt bling-bling kan bilda många snygga bildting. Lite så. Kanske får berätta och visa något litet juligt tips redan snart, ändå? Kan nog inte hålla mig. Stay tuned.

Säg hej(då) till åttiotalets bling-bling!

En liten inblick i hemmakontorets allra viktigaste gömma - smyckeskrinet från åttiotalet. Ja, jag skämtar lite med er, men inte angående bling-blingets värde - ovärderligt värdelöst. ;)

När jag för femtielfte gången retade mig på att det här gamla smyckeskrinet, fyllt av mina tonårs allra mest oäkta skatter, fortfarande stod kvar och skräpade i sitt hörn av tillvaron, bestämde jag mig för att det äntligen var dags att rensa och städa i det - och det viktigaste: Skänka innehåll och skrin vidare i det ständigt rullande återanvändningshjulet.

Goodbye blaffiga, maffiga guldfyrkanter.

Hejdå vita plastörhängen.

Tänk vad det lät om oss glada åttiotalister. En del hade hela, HELA, underarmen full med ljudligt sprakande armband, andra nöjde sig med halva.

(Och titta! Den lilla nyckeln till skrinet finns också sparad! Bara för den som köper det här röda kantiga godispaketet, i av mig utvald second handaffär, att låsa om allt det förfärligt härliga och oärliga, som i fusk och oäkta! Och ett gammalt doftprov - undrar om det fortfarande luktar gott, eller alls?)

Mina vänner, nu stängs locket på både smyckeskrin och dator inför helgen - som mannen och jag vill passa på att önska er en riktigt bra en! Come rain come shine. Mest regn blir det tydligen, åtminstone enligt vår lokala prognos här, i den lilla staden där vi bor. Vi får väl se. Det har ju hänt förut, att solen överraskat oss med en glimt av sin närvaro mitt i molntäcket.

Fiskarna i havet har det ju fortfarande ljummet där ute. Sensommaren bjuder säkert dem - och oss - på några fler sköna plusgrader, ska ni se.

Sköt om er.

<3
/helena

ps När jag först började fundera på om det inte vore dags att skänka de här gamla "juvelerna" vidare, för cirka femton år sedan eller så, trodde jag att de skulle komma väl till pass som festglad detalj i någons maskeradkostym. En pastell-prick över det krulliga permanentade i:et. Pricken över åttiotalskrullet, blusen med löst knuten sidenbandsrosett i halsen och pösbyxorna.

Men nu, 2020, är allt annorlunda. Nu är allt på allvar igen. 1980-talet är på tapeten. Åtminstone enligt diverse modeauktoriteter. Trenderna kommer och går, och har nått tillbaka till 80-talet - med klassiska tidsmarkörer som guldkedjor på de svarta höstskorna och tvåfärgat V-ringade tröjor. Kabelstickade tröjor i ljusa, nästan självlysande pasteller. Nu är 80-tals-blinget hett på allvar - igen. Nu ska stålrör och stänkmålade, kulörta soffor dammas av (eller kanske inte ändå...) och strass och snäckskal komma upp från sina gömda, glömda hörn i daterade smyckeskrin.

Tänk, nu får hela härligheten pryda sin plats runt någon ung och modemedveten persons händer, öron och hals igen. Någon som vill - och vågar (och inte är nickelallergiker!) - använda dem på riktigt, inte bara på låtsas och fake och maskerad. Kul att tänka sig att min gamla tonårsskatt kanske får umgås med en färgglad tonåring igen, så här cirka 35 år senare.

En dikt. Ett tips. Ett citat. Och en kyckling.

Vi börjar med ett citat som säger så mycket:

"If you turn a blind eye to racism, you become an accomplice to it"

Enligt - åtminstone ganska säker källa - är det den ständigt lika kloka, handlingskraftiga och beundransvärda Oprah, som har sagt det. Word, säger jag bara.

Och här kommer vi till tipset - som är en kvinna (surprise!) för det var bland hennes tweets jag hittade Oprahs ord: Margaret Atwood. Såg en dokumentär om henne för ett tag sedan och blev alldeles tagen. Vilken människa! Så rolig, engagerad och egensinnig.

Förutom att ha skrivit tonvis med texter av alla de slag - däribland för oss alla välkända, bästsäljande romaner - deltar hon aktivt inom flera viktiga frågor och debatter. Hon twittrar. Bland annat välgrundad kritik mot den store trumpne twittraren med stort T, ni vet.

Margaret Atwood. Hon använder sitt kändisskap till att förmedla budskap och lärdomar inom flera viktiga samhälleliga områden. Gjuter sina väl valda ord som olja på vatten, fast mer tvärtom. Mer naturvänligt. Och djurvänligt. Brännbara samhällsfrågor. Dagsaktuella; som författares, konstnärers och andra kulturarbetares överlevnad i bistra, indragna (covid-19-)tider. Och hon (an)vänder sin vassa tunga till sådant som stått högst upp på agendan alldeles för länge, som miljöfrågan. Klimatsmart är hon. Och klipsk. Hon gillar tydligen fåglar. Ugglor. Även om hon inte verkar ha några sådana i mossen.

Jämställdhetsfrågorna, de glömmer hon inte heller bort, som ni säkert vet. De finns med både på och mellan  raderna. Allas lika rättigheter och skyldigheter. Allas rätt till att älska vem de vill, vara vem de vill.

Hon gillar förstås f-ordet. Feminism.

Ja, på det hela taget verkar hon bry sig, helt enkelt. Fast enkelt är det ju sällan, att verkligen bry sig. Desto mer cred till Margaret Atwood med andra ord.

Se dokumentären om en kvinna som verkligen är still going strong. Bara ett tips i all välmening? Nej, en verkligt stark uppmaning från min sida - Se den! Margaret Atwood: A Word after a Word after a Word is Power (2019). (Finns säkert där du brukar strömma upp dina dokumentärfavoriter och annat livsviktigt. Dessutom ligger den kvar på SVT PLAY ett bra tag till).

Vi avslutar med en dikt. Av mig. Har ju tagit på mig den smått vanskliga uppgiften att sätta samman ett gäng små, reflekterande texter som ska kunna bilda en enhet. En slags diktsamling. Om högt och lågt. Roligt och oroligt. Väder och vind och smått och gott. Vi får se vad det blir. Vart det landar. Har gått över förväntan hittills faktiskt. Har fått till ca trettio mindre textsjok (om man kan kalla något litet för sjok?;) på de två första veckorna. Så nu väntar jag på skrivkrampen, den lurar väl här någonstans. Men men, ni håller väl tummarna att den håller sig undan ett bra tag till? Anyway. Bäst att smida medan järnet är varmt.

Har lovat mig själv att jag inte får blogga ut något från det jag skriver i det sammanhanget nu, om jag inte lyckas skriva något som känns som att det blir över. Inte passar in där. Då får jag lämna över det till er. "Det missanpassade" lämnar jag med varm hand över till er här inne, kära bloggläsare. Visst är jag snäll?

Här kommer således en dagsaktuell överbliven liten sak, på ett tema ni känner igen från förr:


Den gnisslar igen - gungan
Ett återanvänt, återvändande ljud

Återkallande alla leenden som svept fram
och tillbaka genom sol och växlande molnighet

Målmedvetet
Högre och högre
Mot molnen
Målnen
Molnmedvetet

Nu gnisslar den inte
Vi lever, trots allt, i en väloljad värld

Ekot. Det hörs. (Ändå.)

Av alla som gungat fram - och tillbaka - ett leende på sina läppar




<3
/helena

Stjärnklart!

September. Det vackraste namn en månad kan bära? Ja, jag tror faktiskt det. Dess inträde fick mig att börja tänka i långa elliptiska banor. Tänka på hur smått underbart det är att höstmörkret kommer låta oss umgås en aning mer med stjärnorna framöver.

Kom att tänka på hur de alltid har gäckat och förfört oss människor. Med sin charm och sin lyskraft. Så då blev jag tvungen att skapa några egna stjärnbilder, förstås.

Så här kommer en liten stiliserad stjärnparad, till sensommarens och septembers ära - varsågoda!

Bara en stjärnbeströdd rad till? Nej, många fler, vänta bara.

Visst har man en känsla av att de alltid verkar ha det så kul där uppe? Oavsett om det är natt...

...eller dag.

Fast jag antar att de inte heller har det så lätt alla gånger.

Att de råkar ut för små plumpar i självaste rymdprotokollet då och då. Mellan månvarven, menar jag.

Men oftast verkar de ju ha stenkoll på läget, lite så där ifrån ovan. Känns skönt att de ser ner på oss. Helt utan att verka särskilt fisförnäma. De blinkar bara till oss ibland, som om de vet något vi inte vet.

<3
/helena

ps Anyway. Milky Way. Allra först kommer ändå hjärtat, oavsett vilket namn månaden råkar ha. Och just precis idag, den första av många fina och givande septemberdagar - hoppas vi - fyller min egen stjärna och hjärtevän år - GRATTIS ÄLSKLING!

Don't cover your heart

<3
/helena