Vi börjar med ett citat som säger så mycket:
"If you turn a blind eye to racism, you become an accomplice to it"
Enligt - åtminstone ganska säker källa - är det den ständigt lika kloka, handlingskraftiga och beundransvärda Oprah, som har sagt det. Word, säger jag bara.
Och här kommer vi till tipset - som är en kvinna (surprise!) för det var bland hennes tweets jag hittade Oprahs ord: Margaret Atwood. Såg en dokumentär om henne för ett tag sedan och blev alldeles tagen. Vilken människa! Så rolig, engagerad och egensinnig.
Förutom att ha skrivit tonvis med texter av alla de slag - däribland för oss alla välkända, bästsäljande romaner - deltar hon aktivt inom flera viktiga frågor och debatter. Hon twittrar. Bland annat välgrundad kritik mot den store trumpne twittraren med stort T, ni vet.
Margaret Atwood. Hon använder sitt kändisskap till att förmedla budskap och lärdomar inom flera viktiga samhälleliga områden. Gjuter sina väl valda ord som olja på vatten, fast mer tvärtom. Mer naturvänligt. Och djurvänligt. Brännbara samhällsfrågor. Dagsaktuella; som författares, konstnärers och andra kulturarbetares överlevnad i bistra, indragna (covid-19-)tider. Och hon (an)vänder sin vassa tunga till sådant som stått högst upp på agendan alldeles för länge, som miljöfrågan. Klimatsmart är hon. Och klipsk. Hon gillar tydligen fåglar. Ugglor. Även om hon inte verkar ha några sådana i mossen.
Jämställdhetsfrågorna, de glömmer hon inte heller bort, som ni säkert vet. De finns med både på och mellan raderna. Allas lika rättigheter och skyldigheter. Allas rätt till att älska vem de vill, vara vem de vill.
Hon gillar förstås f-ordet. Feminism.
Ja, på det hela taget verkar hon bry sig, helt enkelt. Fast enkelt är det ju sällan, att verkligen bry sig. Desto mer cred till Margaret Atwood med andra ord.
Se dokumentären om en kvinna som verkligen är still going strong. Bara ett tips i all välmening? Nej, en verkligt stark uppmaning från min sida - Se den! Margaret Atwood: A Word after a Word after a Word is Power (2019). (Finns säkert där du brukar strömma upp dina dokumentärfavoriter och annat livsviktigt. Dessutom ligger den kvar på SVT PLAY ett bra tag till).
Vi avslutar med en dikt. Av mig. Har ju tagit på mig den smått vanskliga uppgiften att sätta samman ett gäng små, reflekterande texter som ska kunna bilda en enhet. En slags diktsamling. Om högt och lågt. Roligt och oroligt. Väder och vind och smått och gott. Vi får se vad det blir. Vart det landar. Har gått över förväntan hittills faktiskt. Har fått till ca trettio mindre textsjok (om man kan kalla något litet för sjok?;) på de två första veckorna. Så nu väntar jag på skrivkrampen, den lurar väl här någonstans. Men men, ni håller väl tummarna att den håller sig undan ett bra tag till? Anyway. Bäst att smida medan järnet är varmt.
Har lovat mig själv att jag inte får blogga ut något från det jag skriver i det sammanhanget nu, om jag inte lyckas skriva något som känns som att det blir över. Inte passar in där. Då får jag lämna över det till er. "Det missanpassade" lämnar jag med varm hand över till er här inne, kära bloggläsare. Visst är jag snäll?
Här kommer således en dagsaktuell överbliven liten sak, på ett tema ni känner igen från förr:
Den gnisslar igen - gungan
Ett återanvänt, återvändande ljud
Återkallande alla leenden som svept fram
och tillbaka genom sol och växlande molnighet
Målmedvetet
Högre och högre
Mot molnen
Målnen
Molnmedvetet
Nu gnisslar den inte
Vi lever, trots allt, i en väloljad värld
Ekot. Det hörs. (Ändå.)
Av alla som gungat fram - och tillbaka - ett leende på sina läppar
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar