Något om tacksamhet. Och kunskapens frukt.

Tänk att det ska behövas en särskild dag för att påminna oss om hur mycket det finns att vara tacksam över.

Visst, även jag har mina gnälliga stunder, hela dåliga dagar ibland, men oftast ser jag någon ljusglimt även en dålig dag.

Det kan handla om något så litet - och ytligt - som att plocka fram "något nytt" ur vintage-gömmorna. Det kan handla om att bli påmind om den här gamla, antika kannan. Jag kan känna en sådan djup tacksamhet när jag rör längs den långa sprickan i botten på den. Tacksamhet över dess överlevnad. Över att den fortfarande går att använda, även om den inte trivs lika bra tillsammans med vätska längre. Den är sig själv nog numera.

 Tacksamhet kan också vara ett färskt äpple. En smak som inte går att beskriva för den som aldrig känt den.

En hög med böcker. Men också en påminnelse om alla berättelser därute. Om alla liv som levts. Om att inte ta livet för givet.

Jag dammar böckerna som bor där uppe. Vet inte om det är permanent, men det känns så. Där finns Bodil Malmsten. Saknad. En stor förebild. Bloggare. Loggare. Hon kunde konsten att göra något särskilt av det som inte var något särskilt. (Saknar särskilt familjen Tejp!). Där finns Leif. Härdarmästaren, som hans dotter - Åsa Linderborg - beskrev så kärleksfullt och levande. Där finns böcker ur djurens perspektiv, boken som sätter tiden i perspektiv, och berättelserna som påminner oss om vad som är viktigt. Att vi kunde bli lite bättre på att låta bli att hänga upp oss på småsaker. Att vi kunde känna tacksamhet lite oftare. Inte bara idag - på självaste Världstacksamhetsdagen.

Och där finns ett par böcker som påminner mig om mina drömmar, att inte ge upp dem, att behålla fokus, även om perspektiven blir långa och sprången mellan punkterna A och B ibland ter sig avgrundsdjupa. Långsamhet. Noggrannhet. Ödmjukhet. Tacksamhet. Några väldigt heta ord, mina vänner.

Mest tacksam är jag nog ändå över orden, att ha tillgång till dem. Och att de lyder mig, ibland. 

 

Håll min hand

hon sa så

innan hon gick över

håll hårt

i dina drömmar

hann hon också säga

sedan sa hon inte så mycket

bara höll mig i handen

Den var så varm

levande

nära

välanvänd 

knotig

som en gren nu

och min att hålla 

en stund

innan hon gick 

över

<3

/helena