onsdag 16 september 2020

Det här är en T-shirt


Mina tankar fortsätter i street-artens fotspår, eller snarare närmre armhålorna. Jag funderade på det här med alla tröjtexter vi ser runt om oss hela tiden. Skulle man inte kunna göra en interaktiv tisha? En där det...


...byts budskap hela tiden?


Jag menar så här: Tänk er en husvägg, en grandios sådan. Tänk er sedan att man målar dit en stor T-shirt. Och att...


...de som vill - och råkar gå förbi - får leka loss med orden bäst de vill sedan. Texter som redan finns där ute - på magarna och bröstkorgarna. Eller egna, påhittade ordföljder och meningar. Meningsfulla. Eller inte.


Man suddar ut de tidigare orden, eller snarare målar över och börjar om. Kanske blir det något helt nytt, eller så...


...ändras bara något litet.


Lägger till och drar ifrån. Och lägger till!


Visst är det en ganska kul idé? Som någon street smart street art-arrangör någonstans i världen kanske nappar på?


Om T-tanken inte redan är tagen alltså? Upptagen? Fixad och färdig och målad och klar och tvättad och urtvättad? Nä, det tror jag inte.


Fast man kan förstås aldrig så noga veta, så många bra tankar är ju redan tänkta, genom alla passerade århundraden. Men någon småoriginell...


...tanke borde väl vi 2020-talsmänniskor ändå kunna uppbåda? Även om de flesta budskapen på just den här blogg-tishan är inspanade på diverse befintliga magar runt omkring.


Jojo. Pojkarna måste ju också få vara med framåt. Åtminstone på ett hörn. ;)


Lite mer detaljer så blir det riktigt bra.


Det var det. En styck lite småknasig graffiti-tanke. Stor T-shirt på jättevägg, med text som ändras och varieras av allmänheten allteftersom, check! Som en enda stor, ständigt pågående tanke.

Då kanske jag kan ta på mig den översta igen då? Tycker den är rätt kul, särskilt om man skulle komma till ett jätteviktigt möte i den. Särskilt om det var under en alldeles vansinnigt, superbusy jobbperiod eller så. Tänk er chefens min. Fast det är kanske chefen som har den på sig? En chef med humor? Där ser man.


Var ju bara tvungen att sluta med den här, som mannen ofta bär. Tycker den är så fin. Den säger allt, i all sin enkelhet.

<3
/helena

ps Det här inlägget (och förra inlägget och även förrförra!) är en personlig hyllning till - och ett sätt att visa min uppskattning för - vår lilla stads stora konstambitioner. Street Art-festivalen No Limit Borås är på tapeten igen. Just nu. Den här gången i Artscape Edition.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar