Undrar hur originellt det är att ha ett författarnamn som lösenord här på bokmässan play? Frågade jag mannen och knappade in en av mina favoriter. Förmodligen inte jätteoriginellt, men det finns ju ändå några stycken favoritförfattare att välja på worldwide, genom tid och rum liksom.
Min stackars hjärna! Den är så fullproppad av intressanta människor och deras lika intressanta tankar! Där inne trängs papporna som tycker det är jätteviktigt att alla pappor läser högt tillsammans med sina barn.
Och skolbiblioteken! De måste få finnas och frodas och växa och vara en viktigt del av barns vardag och läsnyckel.
Bland hjärnvindlingarna flyger också trädgårdens djur runt. Särskilt gråsuggorna - fast de kan väl inte flyga på riktigt? Nä. Men de flyger ändå bildligt runt och runt i mitt stackars överbelamrade huvud. Visste ni förresten att gråsuggor tillhör de landlevande kräftdjuren? Nej, inte jag heller innan idag. Kanske sas det till och med att de är de enda landlevande kräftdjuren? Hm.
Och så pratades det om hur viktigt det är att inte städa bort löven på hösten. Det finns så många djur som behöver löven som täcke. Helst ska man låta dem ligga kvar till våren. Och visste ni att spindlar fångar upp de insekter som det eventuellt är för många av? Att de rensar upp om det blir obalans? Så var extra rädda om spindlarna!
Jason Diakité får gärna invadera alla mina hjärnhalvor när han vill. HUR han vill. Han är så uttrycksfull och eftertänksam och vältalig och och och. Haha. Anyway. Han har skrivit en väldigt viktig bok tillsammans med Matilda Westerman, om barnkonventionen. Du har rätt!, heter den. Och frågan om hur viktigt det är att visa barnen att man har tid att lyssna på dem, ligger särskilt kvar i bakhuvudet. Något så självklart som tid att lyssna har blivit en lyx. Barnen måste ha tillgång till många vuxna som vill lyssna på dem. Alltid.
Blir inga länkar här och nu, bara lite blablabla. För jag är helt enkelt alldeles för trött, efter en dag full av digital Bokmässa. Och då är kanske det allra bästa ändå kvar? Rum för poesi, till exempel. Gör rum för poesi, säger jag bara.
Ett litet hej på fredagskvällen, skulle det här bli. Men snipp, snapp, snut så var fredagen bara slut och jag också. Så det här blir ett stort litet helg-hej istället. Hej.
Humor i barnlitteraturen, ligger också där inne och skvalpar, i min skalle alltså. Och så många kloka ord om hur viktigt det är att fortsätta läsa högt för varandra. Att fortsätta läsa högt för sina barn långt efter att barnen själva har börjat läsa. Tillsammans-läsning borde vara obligatorisk för alla, tänker jag. Privat eller i bokcirkel eller på skollektioner eller/och hur som helst, kanske lite spontant så där. Hur spontant nu livet kan bli, och vara, under en pågående pandemi?
Men vi håller väl ut och i tillsammans? Såklart gör vi det, säger jag och tänker på tjejen som jobbar i mataffären - hur hon ljudligt påminde sina kunder (bland annat mannen) om att hålla avstånd och tänka på varandra när det var många som ville handla samtidigt i den lilla, och naggande goda, matbutiken under fredagseftermiddagen.
Vi måste alla ta ansvar för varandra. Vara rädda om varandra.
Sköt om er.
<3
/helena
ps Sara-Lisa. Visste ni att hon hette så? Hon som hade det handkolorerade originalet på sin sovrumsvägg? Så är det. Hennes man hette visst Carl. Kanske har ni hört talas om honom? Carl von Linné.
Jag har rivit ur vår tryckpressade variant från en tidning - och satt fast den med häftmassa framför amaryllisen jag växtpressade in bakom glas och ram för några jular sedan. Eller efter jul då, för att försöka bevara det förgängliga fina.
Hemma. Ordet på allas läppar i år. Home is where the heart is. Hemma, min arbetsplats. Mångas arbetsplats numera. Uppkopplingsplats. Och mysplats. Avkopplingsplats. Och nedkopplingsplats. Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar