- Lillen, du måste börja jobba i skolan, så att du kan få en bra utbildning.
Annars slutar det med att du får gräva diken.
- Vilken sorts diken? Stora? Med en bulldozer? Tunnlar också?
- Jag tror du missade poängen.
Haha. Baby blues, av Rick Kirkman och Jerry Scott.
Det behövs ju folk som gräver diken också, tänker jag - och Lillen. Drömmar kan handla om så mycket. Utbildning kan vara så mycket. Lära för livet får inte glömmas bort. Det lustfyllda lärandet som fortsätter genom hela livet.
Det som skapas praktiskt med handen - eller grävskopan då - kan leda till att hjärnan tar till sig mer annan kunskap också. Det kan öppna tidiga vägar in i lärandet, för lärande i stort. Gäller att inte bestämma barnens drömmar åt dem. Gäller att inte snäva in och avgränsa vetgirigheten. Vägleda och bromsa och pusha, bara. "Bara".
Om de små en gång lärt sig att vara nyfikna på livet, då kommer det mesta ge sig självt, nästan. Då kommer kunskapstörsten som ett brev på posten. Eller som ett snabbt fingeravtryck på skärmen - som vi väl får översätta det till i dagens språkbruk.
Ja, sedan kommer ju lite detaljer till, som en välfungerande skola. Och ett par, tre lärare. *Skojar*. Har alltid sagt att lärare har världens viktigaste jobb. Viktigare än hjärtkirurgens till och med. Även om du inte kommer långt utan att låta hjärtat vara med dig i allt du gör - och lär dig.
:)
/helena
ps Lite kul och tänkvärt inpass på Skolans dag. Snart kommer dagens egentliga inlägg. Stay tuned.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar