Mannens första vrålåk

Precis i detta nu har mannen åkt iväg för att besiktiga bilen, så då tyckte jag att det kunde vara på sin plats att presentera ett av hans tidigare fordon... På bilden ovan ser ni hur käre svärfar Tord hjälper sin yngsta telning med mekandet. Ser ut som att någon liten detalj behöver finjusteras? Kanske var det, också, dags för ett av de säkraste vårtecknen; Byte till sommardäck. Lägg gärna märke till hur trafiksäkerhetsmässigt riktigt han sitter där i sitt säte... av korg?! Motormännen hade förmodligen jublat! Vid den här tiden hade Sveriges Förenade Motormän redan haft motorn igång i över fyrtio år.

Tänk vilket kex han var redan då!!

Se bara på den underbara huvudbonaden, perfekt avpassad för ändamålet; en utflykt i det gröna. Förarmössan - en nödvändighet för varje stilmedveten bilägare, frisyren tål bara sin beskärda del av blåsigt väder, så ett "vindskydd" kan vara det som hindrar barret från att förvandlas till ett rufsigt burr. Alltså en klok investering för en herre med öppen kupé. En gentleman i cabriolet. En cab.

Så håll nu tummarna, att den går igenom, kärran. Då blir han glad...kexet.


Vi hörs.
:)
/helena


ps På FABRIKEN! är temat tidstypiskt idag.

Bildmagi, bara ögon för öron

Igår smög påskveckan i gång så smått, med palmsöndagen och jag hade tänkt att påskharen med de sköna, gröna byxorna skulle komma inridande på sin fyrbenta vän - då. Tydligen har det gått troll i just söndagar för tillfället?! Är det något magiskt månntro? De har väl inte helt fallit ur almanackan? Man skulle nästan kunna tro det med tanke på hur fort de tenderar att försvinna. Man vaknar på söndagsmorgonen och drar ett par andetag, sedan poof, så är den bara borta, söndagen. Därför kommer åsnan lastad med påskharen först idag.

Det fina kortet som har smugit sig in på min ostädade skänk, hm, som en försmak av påsken, har Katrine K med sajten magifabrik gjort. Visst är den helt bedårande, haren, med byxor på, i min favoritfärg dessutom! Jag hittade Katrine och hennes läckra bildvärld på bloggen, magifabrik, därifrån finns länkar både till hennes fantasifulla bilder/figurer och även till en nätbutik där hon säljer dem. Gå gärna in och titta!

På skänken står också den lilla porslinsåsnan, som jag såg på en auktion och blev passionerat förälskad i! Titta bara på öronen! De är helt perfekta! De flesta faller nog för ögonen först, när de blir förälskade, lite mysigare att titta djupt in i än öronen kanske, men det kan inte hjälpas, i mitt (och åsnans?) fall var det definitivt öronen. De välformade, välskapade öronen. Inte minsta flis eller nagg ur dem. Speciellt dyr blev den inte heller, åsnan, vilket gjorde mig lite förvånad.

Hästar i samma stil brukar vara ganska populära och därmed gå upp en del i pris, men tydligen var/är inte åsnor lika eftertraktade? Åsnor är kanske inte lika stiliga och sofistikerade som hästar, men de är ju desto sötare. Inte så dumma, trots allt. När vi körde hem, från auktionen, så bestämde jag mig för att umgås lite intimare med min nyfunne vän och det var då jag såg det; Han hade brutit benet, någon gång tidigare i sitt liv. Ja, alla fyra benen faktiskt. Ett rent brott, förmodligen en s.k hairline fracture, nästan omöjlig att upptäcka, med blotta ögat... Sedan lagad med Karlssons klister? Antagligen med superlim. Alla benbrott är i alla fall ett minne blott. Nästan.

Så kan det gå när man bara har ögon för öronen... lite snopet, men jag är ändå ganska nöjd. För vad kan vara mer praktiskt än ett djur som först kan stå runt julkrubban och sedan kan stå kvar på skänken i väntan på påsken. Inridandes tillsammans med påskharen. På självaste palmsöndagen, eller dagen efter. Nu återstår bara att damma också...



Vi hörs, det blir nog inte svårt med de stora öronen.
:)
/helena



ps Kommer ni ihåg det prick/blommiga fatet. Jag undrade om ni visste var det kom ifrån?

Signaturen undertill var lite svårtydd, men efter lite närsynt dektektivarbete har jag kommit fram till att det måste vara Per-Olof Holmén. Som tillsammans med en kollega döpte om Ystad Keramik till Klosterkeramik, en firma som jag knappt visste fanns. Nu vet jag, tack vare mitt fina fat och mitt, numera, vältränade googlefinger. :)

Vintervila

-Hm, måste min bäste vän verkligen smälta bort... redan?

-Hm, vad är det där för gula blommor som har börjat titta fram... överallt?




Ändå sedan våren 1942 har han suttit där på sin kära kälke. Den söta pojken med den drömmande blicken. Vinterdrömmar. För visst ser han lite besviken ut? Tövädret gör säkert att mössan kliar lite extra, också. Så där obehagligt som det brukar kunna kännas i brytningstid. De flesta av oss har nog lagt "hattenpåhyllan" för säsongen. Våren är här nu. Den ambivalentaste av årstider? Kanske inte årstiden i sig, utan snarare alla motstridiga känslor som den kan föra med sig. Vårkänslor som står på glänt. Särskilt för oss som, oftast, tycker att vintern är mer än uthärdlig. Rent utav vilsam. 

Ljuset. Vi kan inte blunda för det starkare ljuset. En fräsch dos D-vitamin i våra vintervita fejs. Vi behöver det. Men våren då? Den kan se så ful ut i sin nyljusa nakenhet. Innan den har hunnit få på sig sina skira gröna kläder.

 - Skynda dig nu det är bråttom, vi har inte hela året på oss, manar vårens mamma. -Skynda dig och klä på dig våren, så ska du få smaka, på årets nya smak. -Skynda dig innan den smälter! -Ja, jag kommer ju nu, svarar våren, fortfarande lite trumpet, men mest förväntansfullt, faktiskt. 



så hörs vi lite, lite längre fram i vår.
:)
/helena


ps. Och jag som, redan, har börjar tröttna på allt tjat om våren hit och våren dit och vad gör jag då? Skriver en text om våren hit & dit. Usch. Stackare. Gå in och läs Bodils syn på saken istället. Det är något som jag aldrig tröttnar på, Bodils syn på saker.

Ha den äran!

I dagens morgontidning står det att idag, den 15:e april, är den vanligaste födelsedagen. Alltså den vanligaste dagen att fylla år på. Drygt 25 000 personer fyller tydligen år idag. En av dem är min kusin. En annan är Tomas Tranströmer. Överallt hyllas han för sin diktargärning. Lite extra idag. Evigakvinnor vill inte vara undantaget som bekräftar regeln.

Jag har egentligen aldrig läst så mycket av Tranströmer och ändå finns hans bildspråk med mig, från hörselgångar, runt öronsnäckan via hammare och städ. I bokhyllan ståtar, ändå, hans senaste diktsamling "Den stora gåtan" och den tidigare "Sorgegondol". Gillar man Marcus Birros dikter, ja det gör man :), så känner man också till Tomas Tranströmers språk, det skymtar allt fram hos Birro både här och var. Inte bara mellan raderna. 

En ordlös hyllningskör kan det vara något? För någon som har tappat stora delar av det talade språket måste kommunikationen bli viktigare. Viktigare att hitta alternativen. Som i den ordstrama Haikun, eller i musiken. Häftigt att han har fortsatt spela på sin lilla flygel, Tranströmer. Med vänster hand.

Vet inte vad Joe Satriani skulle tycka om att komponera något för vänstern, på gitarr? Går det?

På skivan "Super Colossal" finns Crowd Chant; "...After Jeff Laid down his drum part, we brought 35 people into the studio. Some of them were singers but most of them were friends - there were a few kids too. We told them, -Don't sound like a choir. Make Believe you're in a bar. Instead of singing, try yelling. Act like you don't care. ..."

I "Crowd Chant" finns det invävt en smula klassiskt, också, i form av en strof ur Fauvre's "Pavane". Så då tänkte jag spinna vidare på det genom att ge er Ian Andersons version också. På Pavane alltså. Ian Anderson och flöjten. Och resten av Jethro Tull. En favorit i repris.

Då så: Grattis och njut. Ordlöst.

Länk till: Crowd chant Live från New York. (tyvärr går inte albumversionen att få fram. Upphovsrätt)


Länk till: "Pavane" med the Jethro Tull och Ian Anderson på flöjt. Live från Montreaux.





vi hörs.
:)
/helena



ps ps

Tusen Tack

April Och Tystnad

Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.


/Tomas Tranströmer
ur Sorgegondolen

Påesi

Här har det blivit, ett ofrivilligt, tillfälligt avbrott och jag har lämnat er alldeles ensamma här inne utan minsta pausfågel som sällskap. Det måste vi åtgärda! På Fabriken handlade det om påskpyssel i tisdags och jag hade tänkt att ge min version på pyssel; Ord på pränt, en liten improviserad poesiskola var det tänkt, men eftersom jag inte är riktigt frisk (är jag någonsin det?:) så har planerna ändrats.

 Vi gör som göken istället och snyltar lite på någon annan så länge... i det här fallet mannen, en dikt ur hans "arkiv", kommer längre ner. Först vill jag passa på att slå ett slag extra för just göken, denna proffstjuv bland flygfän!

 På den översta bilden under den lilla kaninen, ser ni en bricka med ägg. Gökens ägg. Likt en kameleont kan göken förändra färgen på sin ägg. Allt efter behov. På baksidan av brickan står det bl a: "Göken är fågelvärldens mest utstuderade förfalskare. Med ägg som nästan på pricken härmar andra arters lurar den småfåglar att ställa upp som fosterföräldrar..."

Tycker ni, liksom jag, att brickan är fin, särskilt nu till påsk, så gå gärna in och stöd Naturskyddsföreningens viktiga arbete för djuren och naturen, genom att t ex köpa en serveringsbricka med ägg eller plansch eller både och eller , eller den här ljuvliga planschen med svenska fjärilar eller något helt annat, här i Naturbutiken. Extra förmånliga priser just nu, om du är medlem.

Okej, då härmar vi göken då... och lånar lite ord:

Fågeln i buren

fågeln i buren

ser sina kusiner i dokusåpan

utanför fönstret

och den får mat till sig

en gång om da'n

den tjocka mörka filten

slängd över sin lilla värld

så fort den förväntas sluta

sjunga sin märkliga sång

fågeln i buren

den hälsar på vännen i spegeln

byter pinne att sitta på

registrerar rörelser bakom sig

och i

döda vinkeln

ljud runt sig som kräver

någon form av svar

som tolkas olika varje gång

fågeln i buren

är lika färgblind

som den är färggrann

men lycklig ändå

med sina egna mått

mätt

/av mannen

En liten fågel viskade, att vi snart hörs, igen.

/helena

ps Förra påsken hade vi änder som lurade i vassen, på köksbordet. I år lurar jag på en annan färgglad art... vi får se. Just det ja, allt påskpynt ovan, utom brickan, är inköpt second-hand, men det kanske var lite överflödig information? :)

Prickar i sängen

Ska jag vara helt ärlig och det ska jag väl vara? Då måste jag erkänna att det allra roligaste med att gå på s.k dödsboauktioner är att hitta de där små fynden, som man inte visste fanns. Som det lilla fatet med näckrosor och prickar på. Blommor & Bin i all ära, men tydligen är det Blommor & Prickar som gäller, härinne, just nu. Vad kan då passa bättre än att hitta ett fat med både och på? Nothing. Nada. Nä, ingenting alls faktiskt.

Det låg ett gäng välanvända damur på det lite triangelformade fatet. Eftersom auktionen var tämligen välbesökt och viss tidsbrist förelåg, så tog jag mig inte tid att plocka bort uren så att jag kunde vända på fatet. Tänkte att det nog är Alingsås, Tilgman eller kanske Laholms keramik. Jag ropar bara in det om det blir riktigt billigt, funderade jag vidare. Det blev det.

Dessa på-landet-auktioner, som jag föredrar att kalla dem, har sparat vår familj en hel del pengar. Jaså, hur då? Hur är det möjligt? tänker säkert någon nu, någon som antagligen inte delar passionen för tingen och deras skapare. Jo, så här ligger det till; Visst är det de vackra föremålen som lockar, både blicken och resten av mig, men det är bland de dagliga varorna, det vi använder till vardags som de "seriösa" fynden kan finnas.

Ett par riktigt snygga svarta skinnskor till mannen, jag tror att det är de snyggaste han någonsin har haft faktiskt, ropades in för 160 kronor. De hade förmodligen bara blivit stående i någons garderob, kanske hade de orsakat den tidigare ägaren skoskav? Vad vet jag. Det jag vet är att de var i s.k. "mintcondition", dvs helt oanvända!

För en lika stor summa, 160 riksdaler, blev vi ett helt lakansset rikare. Här snackar vi; 2 påslakan, 2 underlakan och 2 örngott. Nytt! Ouppackat! Kanske inte av högsta kvalité, men ändå, svensktillverkade i skön bomull. 160 kronor mina vänner.

Listan kan göras lång, men jag kan väl nämna de tre herrskjortorna också, i originalförpackning, ganska läckra, i tre olika mönster och färgställningar. Inte direkt av det senaste snittet, men vad gör det när de kostade 60 kr - sammanlagt. En fördel när man hittar just skjortor som har ett par extra år på nacken är att de ofta innehåller en viss procent syntet, vilket gör dem hållbara och stryktåliga, nä, jag menar strykfria. Nästan i alla fall. Lite varmare blir de visserligen, men vad gör det en iskall midvinterkväll. Och sådana har vi ju en del av, i denna vackra, men ofta så frostnupna nord.

Bara på auktion vänner, bara på auktion.


Så hörs vi snart.
:)
/helena



ps Hur var det då med det blomprickiga fatet? Var kom det ifrån? Det blir nog sträckbänken ett tag för er, i just den frågan, är jag rädd *ler* Kanske är det någon av er faktaslukare där ute som har en susning? En ledtråd ska ni få; Det var ingen av de tillverkare jag nämnde tidigare i texten...

pps Oj, vad klockan är mycket, den har redan hunnit passera midnatt och jag har inte haft tid att publicera någon SÖNDAGSBILD! Jag gör nog det nu i alla fall, även om det inte blir söndag hela veckan på FABRIKEN!, så kan vi väl dra ut på söndagshumöret så länge det går, gärna hela måndagen i alla fall. Eller vad säger ni? Jo, jag tror att vi säger så.