Hon skrev nog många brev. Eller om det var han?

Det var nära ögat, att ögat inte synts. Fotografiet som fästs under den buktiga glaslinsen, en gång för över hundra år sedan, är nästan helt bortnött. Som om tiden raderat ut den största delen, men inte kunnat låta bli att spara hennes själfulla ögon. Sedan; en del av det krusade håret, och en stor, mörk rosett i nacken.

Han finns där också, även om ni inte kan se det. Konturerna av en man skymtar till höger. Tror mig kunna se en smal, välsvarvad mustasch. Hennes älskade? Han ser festklädd ut.

Hon kan ju mycket väl vara överlycklig och upp över öronen förälskad, fast hon ser så allvarlig ut. Det var så då. Det ansågs vulgärt att skratta för mycket på porträtt. Särskilt vid högtidliga tillfällen. Det kanske handlar om en förlovning här? Är de allvarliga tu trolovade, månntro?

Att det går en nostalgivåg över världen har säkert ingen missat. Det gör ju det, med jämna mellanrum. 1920-talet, Gatsby-tiden - var hetare än hetast ett tag. Och nu är det fint att låta en brevpress ligga framme. På ett bord, som stilleben, bland andra små skatter. Nästan ingen skriver brev längre, åtminstone inte sådana som kräver verklig tyngd och viss press. Men det är fint att ha en brevpress, eller två. Eller jättemånga.

Mina två är gamla - förstås. Slitna och välanvända. Precis som jag vill ha dem. Tiden kan aldrig sudda ut det viktigaste. Kärleken. Fantasin. Glädjen till orden.

:)
/helena

Dagens...

...mun. Den är glad!

...skjorta? Nä, det är det inte. Det kan det inte vara, för mannen är ute på något litet ärende, och om jag känner honom rätt så går han inte ut med bröstet bart. Men snygg är den - skjortan alltså. Och ganska ny. Inropad på riktig slagauktion faktiskt. För inte många pengar alls.

...örhängen. Tiden står stilla, men...

...örhängena rör sig så fint. Köpte dem på Emmaus, för en tjuga. Och kanske, kanske är de inte helt oäkta.

...väder är helt okej. Omväxlande, inte tråkigt. Så nu tänkte jag strax gå ut i det. Ska nog leta upp mig en glass. Helst en Nogger. Och vifta på öronen!

:)
/helena

Staden är så tyst.

Mitt i sommaren. Här bor lugn och ro. Ingen annan verkar vara hemma.

Nästan ingen annan.

Långsamhet. En sommarrebus: långsam + het = ledig. Tid att känna. Låta tiden gå. Gå långsamt. Ha tid - två ord som passar så fint ihop. Som ler och långhalm. Som mannen i blommig skjorta.

- Asså, du är från Sveriges armhåla du. Så sa en skåning till mig en gång, när han fick veta att jag var ifrån Borås. Haha. Hihi. Tycker fortfarande att det är kul, fast det inte är sant. I och för sig - vad är det för fel på armhålor egentligen? Och vad skulle förresten vara så mycket bättre med att vara Sveriges fötter?!?

Om, jag säger om, vi nu skulle vara själva armhålan, då vill jag försäkra er om att vi är en ytterst noggrant deodorant:ad sådan. En väldoftande armhåla. Här stinker det minsann inte gammal, intorkad svett till höger och vänster! Möjligtvis kan man ana en lätt bris av ivrig transpiration ibland. En sådan som knappt luktar alls. Inte illa.

Visserligen är vi kanske inte en sommarstad i första hand, eller jo det är vi väl, på sätt och vis. Men ingen badstad, eller jo... Äsch, vad jag menar är nog att vi inte har något hav. Men vi har ett NAV(ET)!

Och en mycket väl ansedd djurpark. Skulpturer, färgglada husväggar, en massa textil historia - och en massa textil framtidstro! - har vi också.

Fast det här är förstås inget skrytinlägg, inte alls, bara lite smygreklam. Och ett coolt konstaterande att staden är ganska tyst just nu. Även om staden aldrig sover, så kommer den piggna till ytterligare snart. Snart får vi nämligen besök. Storfrämmande faktiskt.

Vi kommer bli cirka 25.000 till, under fem dagar eller så. Det handlar förstås om idrott. Vad annars? Om sportgalningar. En massa sportgalningar. Fler sportgalningar än det finns guliganer i hela världen, är jag rädd. För det handlar inte främst om fotboll nu, även om en del bestämt hävdar att det alltid handlar om fotboll, främst.

Och nej, det handlar inte om simning.

Nä, nu snackar vi om mer skogstokiga typer. O-Ringen. Världens största orienteringsäventyr kommer ju hit, till vår lilla stad! Tänka sig.

Men. Än så länge är det ganska tyst. Lugnet före, ni vet. Knappt en krusning. Spegelblanka dagar.

:)
/helena

ps Förlåt mig, hoppas att ingen blir sur - eller trampad på tårna, men jag är för lat för att länka överallt just nu. Tänker mig att ni får göra lite själva också, om ni orkar. Tyckte mig dessutom höra någon snusförnuftig expert mumla något om att det inte är så bra att låta hjärnan ta helledigt på sommaren.

HM

Snobberi är inte min melodi! Jag kan nog inte ens stava till det ordet, absolut inte nynna den melodin. Jag kan däremot mycket väl tänka mig att fylla väggarna med affischer, posters, planscher eller vad ni föredrar att kalla dem. Inga problem. Billiga tryck av gamla mästare? Bring them on bara!

Nu har jag ju inte speciellt många planscher på väggarna - längre, det ska erkännas. Men det beror inte på snobberi, mera på att jag hittar så många fina tavlor på loppis och auktion nuförtiden. Gamla tryck, litografier, målningar av lokala förmågor, träsnitt och annat fint.

En gång kom det en snobb hit på besök, det var många år sedan nu, men ändå. Han granskade våra planschprydda väggar med rynkad överläpp. - Planscher minsann! Åhå. Ungefär så lät det. Och jag kände mig plötsligt glad - istället för småskamsen - över att hemmet var så ostädat och stökigt just då. Tror han hade skoskav också. Skitnödig var han i alla fall, ja inte bokstavligen, men ändå.

Nej tack! säger jag vänligt, men bestämt, till all form av snobberi. Det man tycker är fint ska man ha på sina väggar. Oavsett om det råkar vara hötorgskonst, gråtande barn i storformat eller den numera kultiga fiskargubben med pipa i mungipan.

Låt hjärtat va' med. Låt magen styra dina val. Av konst och annat viktigt oviktigt. Säger jag. Amen! :)

När jag hittade den nakna kvinnan med apelsiner, på sommarloppisen i Hindås, så visste jag direkt att det var planschdax igen. NU AUX ORANGES. För fem kronor fick jag en alldeles oäkta, äkta Matisse! Den pryder sin plats, även om platsen förmodligen är tillfällig. Här hemma fanns nämligen ingen ram i lämplig storlek, så jag tog vad jag hade - för jag ville inte vänta en enda sekund extra med att sätta upp den - häftmassa och duktyngder. Simsalabim och häpp!

Vad The Queen tycker om att dela bokhylla med en dam helt utan kläder? Det är nog en helt annan småsnobbig historia.

:)
/helena

ps På Allposters.com eller Allposters.se kan du hitta allsköns konst i alla möjliga former och prisklasser. Även några versioner av Matisse's Nu aux Oranges, om du så behagar.

Regn. Och en vas som verkar trivas med sin nya utsikt.

Det är så lätt att glömma bort hur vackert regnet är. Dess kraft och effekt kan vi vara snara att hissa - eller dissa. Men att regnet har ett självberättigande i sin egen skönhet, är kanske inte alltid lika självklart att tänka på. Lätt att säga nu förstås, så här den första riktiga "oväders"dagen efter en het, het minivärmebölja. Inte lika självklart kanske, efter regndag sisådär numero tio i ordningen...

Vasen, semesterpresenten från mannen, har hittat hem. Verkar som att den är ganska nöjd med sin nya vy. Med utsikten från sovrumsfönstret. Och jag är nöjd med att ha ännu en vas som är så bra på att blomma helt utan någon hjälp ifrån mig. Utan någon yttre hjälp alls faktiskt. Utan vattning, utan näring. Ändå alltid i full blom. My kind of vas, som ni vet.

:)
/helena

ps Om det skulle vara någon sjukligt detaljintresserad (en sån som jag alltså) som närstuderar vasens mönster, så ser den snabbt att det skiljer sig lite gentemot häromdagen. Inget konstigt med det, vasen har bara vänt den andra - lika vackra! - sidan till.

Det blev en flicka

Hej vänner! Hur har ni det i det lynniga sommarvädret? Jag har det bra, även om jag hann börja svamla en del ord som svalkar, mitt i värmeböljan: Bris, markis, is, iste, istid... Då började det regna, blåsa och kännas helt okej, temperaturmässigt, för att orka göra en bilutflykt. Så då gjorde vi det.

Vi for genom gröna landskap med vidsträckta utsikter. Vi såg sjöar, hästar, män med fjärrstyrda leksaker (!), hemmabyggda busshållplatser i trä, skyltar som förkunnade att det fanns stora kontorslokaler hyreslediga - där, långt ute på landsbygden. Och alla dessa övergivna tågstationer. Tågen som bara tuffar förbi dem numera. I bästa fall stannar de till utanför, lite snabbt vid perrongen. Ändå lever många av de gamla stationsbyggnaderna kvar, på nya sätt. Kiropraktor och frisersalong, stod det på en av dem som vi passerade. På en annan stod det Sommarloppis. Där stannade vi.

Det var i Hindås. Ni hittar det på kartan om ni placerar pekfingret på Göteborg och sedan glider en liten bit inåt landet. Ajajaj, om fingret råkat hamna i Borås, då har det glidit för långt!

Hindås ligger utmed Göteborgsvägen, som vi Boråsare säger. Egentligen utmed den gamla Göteborgsvägen. För det mesta berättar jag ju inte så ingående, och exakt, om vilka loppisar vi besöker. Helt enkelt för att ni bor på olika ställen runt om i världen och jag, vi, bor här, i Borås. Men denna gången känner jag ett behov av att berätta var. Exakt var. Inte för att jag hittade så mycket matnyttigt på loppisen denna gången, bara en plansch och en bok. En plansch med en kvinna på - vad annars? Och en bok som handlar om systrar - vad annars? Eviga kvinnor, överallt. Förstås.

Tillbaka till poängen - varför jag vill vägvisa er till sommarloppisen i Hindås. Jo, för att den är öppen ända fram till den 8:e augusti. Måndag - fredag 16-19 och lördagar mellan 11 och 14. Och för att den ligger i en gammal fin tågstation.

Men mest av allt tycker jag att ni ska göra ett besök i Hindås - om ni ändå är i närheten alltså - för att Lions loppis har satt ett utropstecken efter den viktiga meningen: Pengarna går oavkortat till de katastrofdrabbade i Nepal!

Tänk att ett litet utropstecken kan kännas så viktigt. Och bra i magen!

:)
/helena

ps Flickan med de allvarliga ögonen köpte jag förra veckan, på en annan välgörenhetsloppis. Därav rubriken, för jag hittar ju så många fina flickor överallt. Så, det blev en flicka. En flicka till.

Jag plockar ord, små pärlor att spara. Som smultron på strån, som rosa rosor i en kopparkanna.

" Tråkiga och livlösa uppgifter mäter inte en människas själ. "

/ur filmen The Art of Getting By.


:)
/helena