En ny second hand-profil

"Hur definierar man dåtid?" Frågan ställs av en lärare i ett klassrum. Lektionens ambition är att prata om tempus. Dåtid, nutid, framtid. Svaret kommer blixtsnabbt från någon i de främre raderna: "Nå't man aldrig blir kvitt...".

Hittade lappen, med det kvicka svaret på, när jag dammade och sorterade bland alla mina lappar.

Man skulle kunna kalla mig lapplisa. Trodde att allt - själva hanteringen av det faktum att jag sprider papperslappar med klotter över hela hemmet - skulle bli bättre när jag inrättade en speciell låda att ha lapparna i. En snygg trälåda. En slags analog inbox att samla tankarna i. Men nu är den full. Alltså. Tillbaka på ruta ett. Skaffa större låda? Eller sortera tankarna digitalt? Större låda är roligare. Men kanske inte så praktiskt.

Anyway. På en annan lapp står det nedklottrat: Erikshjälpen, ny second hand-profil, prisutdelning 17:e mars. Den kom-ihåg-lappen handlar om Stina Isakson. Jag känner henne inte, men jag känner för henne. Och jag känner verkligen för att utbrista i ett stort GRATTIS! när jag läser att hon tilldelats utmärkelsen Sveriges Second Hand Profil 2016. Det delas årligen ut till en person som på ett nytänkande sätt bidragit till att öka intresset för second hand. Och så får man äran att tilldela ett av Erikshjälpens biståndsprojekt 25 000 kronor. 

Vintage-storheter som Elsa Billgren, Clara Lidström och Ida Magntorn har tilldelats utmärkelsen tidigare år. Stina Isakson (@stinainreder) är säkert också en storhet, det är bara det att jag är så oinsatt i själva fenomenet Instagram. Inte av ointresse, snarare tvärtom. Av rädsla för att trassla in mig fullständigt i nätet har jag prioriterat bloggar och bloggande. Ord och bild, i livsviktig symbios. Det är min grej det.

Men nu vill jag hurra för Stina! Och för Second Hand! Ni stämmer väl i? Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

:)
/helena

ps Ett ps till gårdagens inlägg. För visst har jag några krukor som faktiskt är krukor. Som den här rutiga. Och den här i koppar. Vet ni vad jag tänker på när jag tittar tillbaka på mina foton? Att jag har gjort mig kvitt en hel massa fina second handsaker de senaste åren. Lämnat in en massa till Myrorna och Erikshjälpen och Emmaus och Röda Korset. Allt för att göra plats för "nya" saker. Och låta allt gå runt och runt och runt.

Mina krukor är inga krukor

Många av mina bästa krukor är inte krukor, de är annat. De har ursprungligen använts till något annat.

Som den här rostiga, gamla mjölkspannen. Och den här lilla blommiga tekoppen.

Eller som den tvåörade formen/grytan från Stavangerflint. Ildfast, står det i botten på den. Med i i början. Är den norsk så är den.

Finast är nog den lite högre, med svart motiv föreställande en man på väg till fiskesjön. Han ser ut som en riktig gentleman, med spöt i ena handen och utflyktskorgen i den andra. Kanske har det varit pasta i den höga burken? Eller kaffe? Eller te?

Så mitt bästa kruktips är att tänka utanför den vanliga krukboxen. Second handvärlden är ju som bekant fullproppad av saker, grejer och prylar, som bara väntar på att få komma till ny användning. Saker som väntar otåligt på att få en ny uppgift här i världen.

:)
/helena

ps Sedan är det kanske en annan sak att jag inte har så många prunkande växter nuförtiden, hade liksom mera tid (och ork) att odla mina gröna fingrar förr.

Förresten, alla föremålen på bilderna är second handinköpta. Utom den lilla, rara jordgloben; det är en julkula från INDISKA, köpt inför förra julen. Alltså inte nu i julas.

JJJ - ett säkert vårtecken

När den jazziga jeansjackan kommer fram år det vår. Mannens välbevarade jacka. Från 80-talet. Vida ärmar, skinndetaljer och kaxiga, musikaliska ord i nacken. Som hittat till min musikerman.

Några - sedan länge gångna - sommarsäsonger, har jag använt den. Men nu är det mannen som har tagit fram den. Igen. Gäller bara att inte klä sig för tunt nu då, av bara farten. Vår-farten!

:)
/helena

Trassel

Försöker sortera.
En del papper.
Mest tankarna. 

Bläddrar i Impuls.
Först förstrött.
Sedan intensivare.
Fram.
Och tillbaka.
Och fram.
Läser Poohl på sista sidan.
Läser Pascalidou.
Hon skriver om Konstantinos som lagar mat åt hundratals hungriga, ute på ett torg någonstans.

Banar mig väg.
Över parketten.
In i köket.

Sopar lite.
Struntar i att byta dag i almanackan.

Förra veckan hade i alla fall några färre bomber fällts. 
Några tårar färre hade fallit.

Stryker över skorpan.
Smeker varsamt.
Känner den runda, livsbejakande formen.
Plattar till några onödiga ojämnheter.
Trasslar in tankarna. Och trasan i all taggtråd.
Vill bota världen från egoism.

Tänker - det där är inte min jord.

Min jord dräller av pasteller.
Min jord är inte full av folk som bara gnäller - på andra - och slår sig själva för bröstet.
Min jord har solränder hela vägen från Mali till Malung. Samtidigt.

Dammar vidare, efter att ha suddat ut ett par gränser.
Gränserna är ändå fiktiva, för man kan ändå aldrig veta var människors gränslöshet slutar.
Eller börjar.

Och jag är naiv. Som alltid.
Och stolt över det. Som alltid.
Naiv.

Och pedant. Men bara när det gäller gränser.

<3
/helena

En gammal bäbis

Sitter och drömmer om en resa till Skåne. Möta våren i Skåne, visst låter det bra? Och så läser jag formuleringen "oförvanskade Antikviteter" och ler lite. Tänker att den beskrivningen passar in på den här bäbisen. Oförvanskad, på gott och ont tror jag att jag är det. Mer mig själv än någonsin, med ålderns rätt kanske? Rätt ska i och för sig vara rätt - hundra år gammalt måste ju något vara för att få kallas antikvitet på riktigt, och så gammal är jag inte - än. Men närmare semiantik än vintage, kanske man skulle kunna säga nu. Nu när den här gamla bäbisen precis har fyllt år.

"Det är skönt att bli äldre", ett uttalande man hör både nu och då. Lite för hurtigt, brukar det låta i mina öron ibland. Men, jag är böjd att hålla med ändå; det är skönt att bli äldre. Skönt att känna tyngden i/av sina egna funderingar landa mjukare - och tryggare - än någonsin inombords. Därmed inte sagt att jag inte tvivlar, det gör jag ständigt, både på världens utveckling och på mina egna förmågor, men jag litar mer på mig själv nu än jag någonsin gjort tidigare. Känner oftare och oftare att jag duger, precis som jag är.

Önskar bara att jag hade haft så där gulliga tår fortfarande...

:)
/helena

ps Nu är det mindre än en månad kvar tills portarna slås upp i Brösarp, 8-10 april 2016. Åh, vad jag önskar att jag fick möjlighet att åka dit!

pps Egentligen ska man skriva "bebis", eller egentligen-egentligen "baby", men "bäbis" ser så gulligt ut och känns så passande här. Ordet "bebis" (en förvanskning av engelskans baby i plural - babies) började (enligt SAOB) användas i Sverige något år innan bäbisen ovan föddes.

Såg en fjäril, mötte Jesus & vinkade till...

...Frihetsgudinnan!

Vad allt kan inte hända en helt vanlig senvinterfredag, i - och i närheten av - Borås?

:)
/helena

Fjäder Lätta Steg

Ett liv
Ett kliv
Ett avstamp

Ett ljud
en bang
ditt fulla engagemang

Lyssnar inåt
talar ut

En sfär
En här
Ett klot

Runt
och
runt
och
runt

Volt
saltomortal
kullerbytta

Fot
sko
skav
ett oändligt hav

Knut
rosett
dansar

Fjäder
lätta
steg

Snart
är
det
vår
balett


:)
/helena