En gammal bäbis

Sitter och drömmer om en resa till Skåne. Möta våren i Skåne, visst låter det bra? Och så läser jag formuleringen "oförvanskade Antikviteter" och ler lite. Tänker att den beskrivningen passar in på den här bäbisen. Oförvanskad, på gott och ont tror jag att jag är det. Mer mig själv än någonsin, med ålderns rätt kanske? Rätt ska i och för sig vara rätt - hundra år gammalt måste ju något vara för att få kallas antikvitet på riktigt, och så gammal är jag inte - än. Men närmare semiantik än vintage, kanske man skulle kunna säga nu. Nu när den här gamla bäbisen precis har fyllt år.

"Det är skönt att bli äldre", ett uttalande man hör både nu och då. Lite för hurtigt, brukar det låta i mina öron ibland. Men, jag är böjd att hålla med ändå; det är skönt att bli äldre. Skönt att känna tyngden i/av sina egna funderingar landa mjukare - och tryggare - än någonsin inombords. Därmed inte sagt att jag inte tvivlar, det gör jag ständigt, både på världens utveckling och på mina egna förmågor, men jag litar mer på mig själv nu än jag någonsin gjort tidigare. Känner oftare och oftare att jag duger, precis som jag är.

Önskar bara att jag hade haft så där gulliga tår fortfarande...

:)
/helena

ps Nu är det mindre än en månad kvar tills portarna slås upp i Brösarp, 8-10 april 2016. Åh, vad jag önskar att jag fick möjlighet att åka dit!

pps Egentligen ska man skriva "bebis", eller egentligen-egentligen "baby", men "bäbis" ser så gulligt ut och känns så passande här. Ordet "bebis" (en förvanskning av engelskans baby i plural - babies) började (enligt SAOB) användas i Sverige något år innan bäbisen ovan föddes.