Färgterapi!

Egentligen borde jag väl vara tyst. Bara hålla mun liksom. Bilderna talar ju för sig själva, ett universellt språk: Det färgsprakande språket!

Vet inte hur det är med er, men vid den här tiden på året saknar jag färgerna mer än någonsin. Visst, solen lyser lite mera nu, himlen visade sig från sin bästa kvällsrodnande sida för en stund sedan, och snart är våren sprickfärdig av grön längtan. Men ändå. De här lervällingtiderna alltså, de frestar på humöret. Allt är lervällingfärgat; gräset, gruset, husen (nästan alla), människorna (nästan alla), hundarna, katterna, fåglarna... Ja, ni förstår säkert hur jag menar.

Alltså, tog saken i egna händer och lusblickade igenom mina fotomappar efter färg. Vårelden mot farmors matta i vårt sovrum tog jag för bara någon dag sedan. Och förra helgen åkte vi förbi huset som fick mina färgtörstande ögon att tåras av glädje! Alla andra foton är tagna under förra året.

Glöm nu inte att tvätta några läckra sockar i helgen. För på måndag - 21/3 - gäller det, då ska vi ha olikfärgade strumpor på höger och vänster fot, för att hylla mångfalden! Rocka sockorna! Under World Down Syndrome Day!

:)
/helena

ps Om jag trodde att jag behövde påminna er om Earth Hour, så skulle jag givetvis göra det. Men jag är ganska övertygad om att ni har koll på denna mörka, energisparande vårtimma vid det här laget. Jag kan ju i och för sig tipsa er om att ta en hel Earth Night då och då. Bara låta bli att tända lamporna en hel kväll. Ta en lång, mörk, välbehövlig tupplur (eller lägga sig tidigt om man inte är nattuggla som jag). Eller sätta sig ner och njuta av när mannen tar ett par akustiska ackord i skenet av den blå kandelabern från Rosa Ljung. Eller nåt annat skoj man kan hitta på när det är mörkt...