Här sitter jag och vänder blad medan världen brinner.
Det var den första meningen jag tänkte. Vänder blad i tidningen. Eller i livet. Eller bland mina vackert tillplattade växter i mitt gamla herbarium. Växter fångade mitt i livet. Mitt i sin blomstringstid. I blomman av sin ålder. Och allt känns symboliskt.
Inte för att det som hände igår är värre än allt som händer överallt hela tiden. I Syrien. I Kongo. Bara det att media väljer att rapportera så mycket större, och mer, när något händer närmare. Missförstå mig rätt, det som hänt i Europas så kallade huvudstad är avskyvärt och bortom alla ord, men skelögdheten när det gäller vad man väljer att slå upp - eller snarare att inte slå upp - på förstasidorna, känns ibland orimligt snedvriden och världsfrånvänd.
Vänder på ett blad till, ser ljungen från 1940-talet blomma vidare på sitt gulnade ark. Och jag funderar på vilken växt som skulle bli vackraste att laminera in. Tänker mig ett par växter, som kan få ligga och tjusa med sin evighet, på matbordet. Som små blommande tabletter.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar