Min styrka är att jag är annorlunda.

"En fasad är som en hud. Det är där byggnaden möter solen och ljuset."

"Det intressanta med marken är att den är föränderlig, som kroppen. Marken rör sig, ungefär som kroppen rör sig. Kroppens former och markens former är slående lika varandra."

"Jag brukar jämföra arbetsprocessen med en resa mot horisonten. Man tappar inte målet ur sikte, men det flyttar sig vartefter man närmar sig det. Det är ett äventyr. Jag vet aldrig var jag hamnar."

"För att åstadkomma bra arkitektur... Man måste vara nyfiken på världen och konsten, och man måste vara... Man måste vara lycklig. Man måste känna sig fri och lycklig. Om man som arkitekt är fri blir arkitekturen en källa till glädje. "

"Arkitektur är ett kreativt yrke, och man måste försöka tänka okonventionellt. Om man är lite udda själv, har man nog lättare att anlägga udda perspektiv.

"Min styrka är att jag är annorlunda." 

Började min 8:e mars genom att avsluta min 7:e alldeles för sent. Jag kunde bara inte slita ögon - och öron! - från de frispråkiga, fritänkande, kreativa kvinnorna i K-special dokumentären Fem banbrytande arkitekter - Annabelle Selldorf, Farshid Moussavi, Odile Decq, Marianne McKenna, Kathryn Gustafson.

Lärdomarna och visdomsorden fullkomligt haglar ut ur deras välformulerade munnar, och jag suger åt mig alla, som en törstig svamp. Många ord som kan stå fritt från arkitekturen, om man så önskar. Men många konstfulla byggnader, skyskrapor med bilhissar (!), böljande fantasifulla landskap, en meditativ vattentrappa och en moderligt formad minnesfontän är inte något jag ångrar att jag la mina ögon - och min tid - på. Inte alls. Inte en sekund.

Och angående det här med att tillhöra en minoritet i den miljö man dagligen befinner sig i (i det här fallet i en fortfarande mansdominerad bransch), där är det ju alltid lika intressant att höra olika människors tankar och infallsvinklar. En del struntar helt enkelt i det. En del tänker inte på det. En del märker det inte. En del vet inte om de ska skratta eller gråta åt det. En del finner styrka i det.

Och jag som mest hade tänkt att visa er min färgstarka kvinna med "snurriga ben". Bättre snurriga ben än snurrigt huvud. Eller ska vi kanske kalla benen smäckert formade. Nästan snäckformade faktiskt.

Haha, ser nu att det ser lite märkligt ut, placeringen ovanpå karott-locket. Jag som tyckte det verkade så konstfärdigt att placera henne så. Så att ni lätt skulle kunna uppfatta hur absolut oumbärlig och återanvändningsbar, denna klassiska stjälkhållare är. Går alldeles utmärkt att låta henne hålla ordning på sugrören istället för blommorna. Eller ordning på pennorna. Eller varför inte fjädrarna.

Hon är väl som de flesta av oss, kan jag tänka - vill gärna försöka göra lite nytta här i världen. Och kan man komma på nya sätt att använda sina förmågor, så är väl det en bra bonus.

Ska snart göra lite nytta, ska bara lägga upp benen i soffan en stund först. 

:)
/helena

ps Viktigt, viktigt! Ni har väl inte missat att en ny säsong av Antiques Road Trip just har börjat, på Tv8? Säsong elva minsann. Brittiskt TV-putter i form av slingrande gröna landsbygdsvägar, veteranbilar, nya kunskaper, nya och gamla experter, överfulla antik- och vintageaffärer! Och en massa massa underbara prylar, med sina alldeles egna historier inbyggda i sig! Ni vet ju att jag älskar det!