Rakt in i hjärtat

Det hörs en duns. Aha, vad kul, någon skickar ner ett kärleksbrev i postlådan, så här tidigt! Så tänker jag när jag går ut i hallen. Nähä, tänker jag sedan. Går ut i köket och får syn på soppåsen som har vält och spridit ut kaffesump över halva golvet. Jaha, tänker jag.

Innan dunsen, tänkte jag på hur viktigt det är att lyssna på rätt saker. Lyssna med hjärtat. Ta till sig rätt råd. Omge sig med människor som ständigt talar om för en att inte ge upp. Som peppar och sporrar och håller upp livsandarna när man själv inte orkar. Jag läser, precis som alla andra, om Alicia Vikander. Jag läser om hur hon tackar sin mamma och andra kvinnliga förebilder, som trodde på henne, även i motvind. Jag läser om motgångarna som vände. Jag läser om succén och glädjen. Jag ryser av välbehag och stolthet över denna begåvade tjej!

Bläddrar ljuslöst. Scrollar. Läser om en annan begåvad kvinna: Josefin Nilsson. Fastnar i de långa, långa kvällstidningsspalterna. Gulp. Får en klump i halsen. Hon var bara ett år äldre än jag. Påminns om Ainbusk stora framgångar. Om att Josefin sågs överallt ett tag, och sedan knappt alls - åtminstone inte för oss bortanför Gotlands ringmur. Läser om skrattet. Ett skratt som stannar kvar, hos många. Läser om en stark och sårbar människa. Allvaret och humorn, hand i hand. Lite som vi andra. Unik. Som vi andra. Blir ännu mer ledsen när jag läser att Systrarna Sisters, som de kallade sig, hade en större comeback på g. Hade varit fint att få höra den själfulla rösten igen. Och skrattet.

Mannen tycker det låter långsökt när jag ifrågasätter sambandet. Varför jag bara fotograferade en ensam häst och en skylt med ordet enebacke på, under helgen? Två ynka foton under en hel solvacker helg. Slump? Eller något annat? Jag låter det vara osagt. 

Sedan hittar jag några rader om Josefin, som jag vill spara:

" ... Generös, spontan och fantasifull.

Sjunger så att alla gråter, ibland även hon själv.

Rakt in i hjärtat. ... "

<3
/helena

ps Makar lite motvilligt på det snirkliga hjärtat. Och på vi-poesin. För att ge plats åt öronpropparna också. Där ligger de, i den vackra asken, sida vid sida. Kommer att tänka på historien om de två kaninerna. Bättre långa öron än lång näsa! säger Kanin Ett till Kanin Två, när denne uppgivet klagar på att hans stora öron så lätt fylls med en massa skit(snack). Häpp. Med ä.