Siv

Tänkte jag skulle presentera er lite ordentligare: Siv; möt eviga kvinnor-läsarna. Kära blogg-läsare; möt Siv. 

Jag kunde inte gärna döpa henne till Torbjörn eller Torleif, efter männen som råkar ha sina namnsdagar på min födelsedag. Kunde möjligtvis övervägt att döpa henne till Ebba, för det var egentligen på söndagen innan själva födelsedagen som jag fick henne. 

Men Siv känns så passande. Siv som har namnsdag den 8:e mars. På självaste kvinnodagen. Dagen innan min födelsedag. Mannen tyckte det var lite hemskt att hon - som inte har några utmärkande ansiktsdrag - skulle agera symbol för alla kvinnor. Jag tycker inte att det är så hemskt, i det här fallet tycker jag det är bra. 

Jag tänker på den vackra kroppen som en symbol, för styrkan som finns hos oss kvinnor. Kvinnokroppens eviga urkrafter. Jag tänker också på sårbarheten. På hur svårt det kan vara att våga stå naken inför andra människor. Och då menar jag inte nödvändigtvis bokstavligen. Att våga visa sig som man verkligen är, kan sannerligen vara en svår konst.

Jag önskade mig alltså - ytterligare - en kvinna, av mannen. Och en kvinna fick jag! Än så länge får hon hänga i köket, där jag också hänger, (alldeles för) ofta. Sedan funderar jag på att låta henne hänga ett tag i sovrummet, kanske vid mannens sida av sängen. Där skulle hon nog passa fint. Och jag misstänker att mannen skulle trivas alldeles utmärkt i hennes sällskap. Hon pratar nog inte så mycket strunt.

:)
/helena

ps "B Lundin" står det i hörnet. Och ett årtal som ser ut som 52 eller så. Kanske är det Bengt Östen Lundin som har skissat upp henne så vackert på det tunna pappret? Kanske är det någon helt annan.