Jag hade tänkt visa er något annat än blommor i närbild idag. Hade verkligen tänkt berätta om något viktigt. Men så kom det något emellan. En baby. Och det är väl i och för sig alltid viktigt, varje gång en ny liten människa tittar ut.
Och kunglig babyyra (vilket ord va?) är ju alltid lite kul, livar liksom upp i allt det grådassiga.
Visst, jag erkänner, jag hade tänkt fota något i stil med det ni ser på bilderna idag. Lite fint inför påsk. Men så hittade jag inte påskägget som skulle vara själva huvudpjäsen i bilderna. Däremot hittade jag en massa annat: En flaska som vi ärvt från mannens föräldrar och den näpna, välformade Bo Fajans-kannan, ett askfat i form av en fisk. Den lille prinsen är född i fiskarnas tecken, precis som jag. Fina fiskar är därför alltid något som mina ögon dras till när jag är ute på skattjakt i den stora, vida second hand-världen.
Och skallran. Minns ni den? Tror inte den visat sitt gulliga nalle-ansikte här inne sedan storasyster E föddes för fyra år sedan. Då gjorde jag också några hyllningsbilder, har jag för mig. Skallran, som jag ropat in på auktion för många år sedan, skulle jag ge till någon alldeles speciell. Men så blev det inte. Minns inte riktigt varför, kanske kunde jag bara inte förmå mig att skiljas från den lilla sötnosen?
Oscar, fint namn. Oscar III, om han mot förmodan skulle bli kung någon dag då. Men. Vi ska ju ha - minst - två drottningar i rad nu, är det väl tänkt? Och vi (läs jag), här på eviga kvinnor-redaktionen, skriver så klart under på att det är hög tid för mer kvinnokraft. Överallt.
:)
/helena
ps Om ni bara visste hur fullt det är i mina prylgarderober... Vissa kallar sina gömmor för rekvisitaförråd, men det skulle jag aldrig kunna göra. Jag är alldeles för fäst vid mina saker. Inte en enda av dem har jag skaffat enbart i rekvisitasyfte. Jag gillar ju dem alla! Även om jag gärna låter vissa väl valda prylar cirkulera vidare i det viktiga återvinningshjulet. I helgen lämnade jag in en ljushållare, och nu funderar jag på vilka gamla inredningsböcker som jag kan skiljas ifrån. Och om inte mina stora högar med textilier, som bara ligger och aldrig blir använda, borde få komma till någon som har mer nytta av dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar