Jag såg en enhörning krama en påfågel

På en parkbänk satt en giraff med gröna glasögon. Det var en sådan dag bara. En dag fylld till brädden med spännande varelser.

Några färgglada.

Några mera grå.

Några lite mer fokuserade...

...än andra.

Mannen nådde kanske inte riktigt hela vägen till regnbågen, men var fin ändå.

Vädret var vykortsvackert.

Fram emot kvällningen blev det lite kyligare. Tur för oss att vi kunde plocka fram våra "nya" julstrumpor då. En ekorre och en uggla. Från Myrorna. En blå och en gul, lite kul. Och inhandlade i god tid. God Tid.

Sedan var det hög tid att ta vårt pick och pack och gå hem.

:)
/helena

Blytung fika

Det här ska handla om allvarliga grejer. Men jag tänkte att vi börjar lite mjukt. Mjukstartar, helt enkelt. Med det mjukaste mjuka. Med katter. Ett litet skämt som jag har kommit på helt själv. Ära vare gud i höjden - denna lilla historia har jag gjort i slöjden. Typ.

Vad kallas det när en katt väntar på bussen? 

Klura på den ni! Svaret kommer i ps:et. Men tjuvkika inte. Och försök gärna klura ut "det rätta svaret" först.

Nu till allvaret. Såg en intressant läsarfråga när jag var inne hos Antik & Auktion senast. Tänkte att jag skulle dela den med er. Tänkte att det är lika bra att jag citerar hela brevet från Anna och svaret från Antonia Berglund, man vet ju aldrig hur länge länkar fungerar. Här finns fråga och svar att läsa i original, nu i alla fall. Och här följer de då dessutom i skrift härinne:

"Jag kom över tre koppar med tillhörande assietter på en loppis. Efter att en bekant berättat för mig att östeuropeiskt porslin kan innehålla bly är jag nu orolig för att använda dem. De är tillverkade i Pruszków i Polen. Efter att ha läst mer om detta har jag förstått att även svenskt och finskt porslin kan innehålla bly. I dag använder jag Höganäs, Arabia samt engelska Johnson Bros porslin till vardags. Behöver jag vara orolig? Anna

Blyglasyrer har använts i Kina långt tillbaka i tiden liksom i andra kulturer. Ända till slutet av 1960-talet använde många svenska verkstäder och fabriker blyglasyrer i sin lergodstillverkning. Bly ger en vacker lyster och förhöjer färgen.

Under 1960-talet väcktes miljörörelsen i Sverige, bly var ett av ämnena som kom i fokus. På den tiden spreds den giftiga metallen även i luften, då den användes som tillsats i bensin. Blydebatten ledde till att Statens folkhälsoinstitut inledde förhandlingar med de keramiska tillverkarna, och tillverkningen ställdes om. År 1970 övergav Höganäs keramik det blyglaserade stengodset och började istället tillverka blyfritt stengods. Även Arabia har tillverkat blyglaserad keramik tidigare.

Har man relativt nytillverkat porslin från kända fabriker föreligger ingen fara för blyutsöndring. Med äldre porslin bör man vara försiktig. Man ska undvika att använda speciellt skålar och koppar som är slitna, krackelerade eller spräckta. Kassera slitna gamla temuggar! Upphettning kan sätta igång blyläckaget, så värm inte gamla koppar med te eller kaffe i mikron. Undvik att hetta upp syrlig mat i porslin som du är osäker på. Om de är blyglaserade och du har syrlig dryck eller mat i dem kan blyet lösgöras till livsmedlet. Skålar och koppar som man har te, kaffe, juicer, dressing etc i är mest utsatta. I allmänhet är föremål med starka färger på insidan inte tänkta till bruk av mat. Tänker även på kristallglas och karaffer som innehåller bly och som man brukar servera vin ur - inte bra.

Jag anar av färgen och lystern att glasyren på dina koppar kan innehålla bly, och därför skulle jag vara försiktig tills du har testat dem. Det finns testmedel att köpa, så slipper man oroa sig. Antonia Berglund"

Lite läskigt, eller hur? Tänker på den servis märkt West Germany som jag stod och suktade efter för ett tag sedan. Så där rustik och härlig, som jag vill ha dem. Kostade nästan ingenting. Men den fick ändå stå kvar. Blyet eller annat ska givetvis inte hindra oss vintage-, loppis- och second handentusiaster från att använda äldre porslin och keramik, på olika sätt. Men att använda det tillsammans med mat kräver viss försiktighet och kunskap. Och ett blytest då kanske. Försökte googla mig fram till vad och var man ska inhandla. Men lyckades inte riktigt. Hamnade bland en massa förvirrande fakta om vatten och "spektro"-ord. Får forska vidare vid senare tillfälle. Lovar att återkomma om jag hittar svar.

Kanske är det någon där ute i stora vida cybervärlden som vet vilken typ av test man ska använda? Och var man kan köpa/beställa det? Tveka inte att maila eller kommentera i så fall.

Nej, nu är det nog dags för fika strax.

Ta hand om er.

<3
/helena

ps Har ni klurat ut "svaret" än? Annars kan en ledtråd vara var. Alltså var som i lokalitet. Som i vad kallas det där - där istället för när - katten väntar på bussen? Att jag överhuvudtaget började tänka den här lite udda tanken - med en katt och en buss - beror på mannen. Förstås. Det händer att mannen åker förbi en busshållplats där det sitter en katt och väntar. På att matte eller husse ska komma hem från jobbet eller så, får man förmoda. Busskurr. Buss-kurr, såklart.

Ni borde komma hit!

När jag tittar på de här tre fotona, som jag har tagit vid tre helt olika tillfällen, känner jag att det inte är helt självklart faktiskt; vilket foto som är taget när. Vilket foto som är taget i samband med vilket event, alltså. Tre favoritbilder är jag däremot helt säker på att det är!

Jag borde nog skriva ett inlägg om att ni borde komma hit... Kommer ni ihåg att jag tänkte så, för några veckor sedan? Här är det. Inlägget som osar av självberöm och helt saknar självkritik. Här är orden som ska få er att förstå - att om det är någon gång i ert liv som ni ska komma hit - så är det nu. Sommaren 2017. Den kan bli episk. Klassisk. Och allmänt underbar. Fylld av människor. Fylld av glädje. Fylld av kärlek. Kärleken till varandra. Till konsten. Till idrotten.

Vi börjar med konsten. I september kommer No Limit Street Art Borås att hållas för tredje gången.

Den lilla staden kommer fyllas av storartad konst från alla världens hörn. På den utförliga, informativa, snygga hemsidan kan ni läsa allt om årets deltagande konstnärer. Jag har inte hunnit läsa in mig så mycket på dem ännu, men måste ändå medge att Hottea verkar ha något väldigt spännande för sig. Kanske är det för att det kittlar lite extra i vår stads textila trådar, när jag ser hans färgstarka konst vaja i vinden.

Så, kom hit den 3-10 september. Då vankas det färgdoft och lyftkranar i Boråsluften. Inte mycket som slår känslan att stå och titta på när ett monumentalt verk växer fram över väggen. Och när man kommer dit nästa dag, då kan det se helt annorlunda ut än det gjorde den förra.

Idrott. Sport. Bara massor utav sport.

Nej, sluta inte läsa här. För SM-veckan är något som borde tilltala även den mest sportskeptiska själ. Det måste finnas minst tusen skäl att följa alla dessa ovanliga och mer vanliga idrotter. Och mer eller mindre kända idrottspersonligheter, som deltar under denna hyperaktiva vecka. Runt femtio olika idrottsgrenar finns på det fullspäckade SM-schemat, om jag har räknat rätt. 

Allt från simhopp och friidrott till radiostyrd bilsport, bangolf, frisbee, flaggfotboll (vad är det?), dragkamp, kanotpolo, fridykning, rullskidor, streetbasket, tennis, rullstolstennis, skateboard, cykling och casting och... Puh.

Casting var kul. Hade inte en aning om vad det var förrän jag såg det live när Borås arrangerade SM-veckan för första gången 2014. Man kastar iväg något slags "flöte" med något slags fiskespö. På torra land. Och så ska man försöka pricka ett mål på en bana med "flötet". Alternativt försöka "kasta" linan så långt man bara kan. Ungefär så. Med betoning på ungefär. Det var trots allt snart tre år sedan jag såg det.

Så, kom hit 30 juni till 7 juli. Om ni vill vara där det händer en massa massa skoj. Och det vill ni ju. ;).

Men först blir det färgglatt. Regnbågsfärgglatt. I'm proud to present: Borås Pride 2017. För andra året är det dags att hylla kärleken storstilat även här i småstaden. KÄRLEKEN. Den borde aldrig få stavas med små bokstäver, eller hur? Det vackraste och viktigaste i våra liv. Mångfalden. Allas rätt till kärlek. Allas rätt att vara som vi är. Som vi - var och en - vill vara.

I dagarna de tre, med start redan i morgon, fylls staden av regnbågens alla färger. Kultur av alla de slag kommer gå av stapeln slag i slag, under den stolta, intensiva tredagarsperioden. Läs hela programmet här.

Och på lördag är det parad! Kommer aldrig glömma pappan med den färgglada flinten förra året. Hans döttrar hade regnbågsfärgade flätor. Och han ville väl inte vara sämre. Så gulligt och fint och underbart! Kan någon hämta en näsduk till mig nu meddetsamma, snälla?

Kram. Och kom hit!

<3
/helena

ps Konstverken (eller delar av dem) ovan är gjorda av Natalia Rak, Shai Dahan och Kobra. Här kan ni läsa om alla konstnärer - och konstverken som i allra högsta grad lever kvar på våra väggar! - som deltog i No Limit Borås 2014. Och här om dito för 2015.

Prinsessan av Pappröret

Det är en sådan ram hon borde sitta i. En ram med krusiduller och guldglitter och ett precis lagom tjockt lager damm...

 
..., tänker jag och rullar ut Leonardos La Bella Principessa från sitt trista papprör.

Men den här ramen är alldeles för liten och dessutom använder jag ju Beethoven som anslagstavla numera.

Det är när jag hittar en gammal artikel under rubriken "Fingeravtryck avslöjar mästaren", som jag bestämmer mig för att rulla ut henne: "De flesta trodde att universalgeniet Leonardo da Vincis mästerverk var kartlagda. Den kanadensiske konstsamlaren Peter Silverman köpte för tre år sedan ett renässansporträtt för 140 000 kronor. Efter undersökningar kunde man konstatera att det var en da Vinci, mycket tack vare femhundra år gamla fingeravtryck. Därmed steg värdet till en miljard! ...". Ur Antik & Auktion, nummer 5, 2010.

Förmodligen rullar jag tillbaka henne igen, i brist på lämplig ram. Hon gillar kanske mörker, för en sak som jag verkligen kommer ihåg, från utställningen 2010 med den fantastiska originalmålningen, är hur mörkt rummet som hon hängde i var. Lika mörkt som i pappröret. Nästan.

:)
/helena

ps Gillar konst som inte är så högfärdig. Tycker gott den kan få vara lättåtkomlig och finnas på posters och planscher. Och på vykort, som Christer Themptanders Våra ungar - och andras. En slags parafras på Carl Larsson, skulle man kunna säga. Eller varför inte på dricksglas? Såg så söta glas med motiv av den danske konstnären Poul Pava. Barnsliga motiv, som tar barnen och deras värld på allvar. Perfekta till sommarens alla softa saftkalas. För alla som har barnasinnet kvar. (Att glasen tål maskindisk är ju en konstfärdighet i sig!).

Ormen och paradiset

Det kändes som att det fanns en saga här. En historia att berätta. Gällde bara att hitta rätt berättelse. Rätt röst. Kändes inte som att det bara var den gamla vanliga visan, här hände något annat. I skarven mellan dröm och verklighet händer det ofta något annat.

På sätt och vis är det inget nytt - den lilla täppan berättar samma saga om rost och rufsighet. Fast aldrig exakt på samma sätt som förra gången. Rosten blir rostigare, precis som jag vill ha den. Rufset blir mer eller mindre rufsigt, beroende på när jag orkar ta på mig skapelsens krona och leka bladdrottning.

Är det här sagan om den ständigt sökande, snurriga vinbärssnäckan och den lilla, strävsamma, vita blomman då? En sannsaga? Sagan om en ovanligt vacker vänskap? Ja. Jo. Kanske.

För inte kan det väl handla om paradiset och ormen? Inte kan det väl vara så ursprungligt och klassiskt och mytiskt? Nej. Jo. Kanske.

För visst, det är sant att paradiset finns där min älskade är. Och att bältet runt hans midja ringlar sig så s(l)ött och snyggt. Den berättelsen är inte ny, bara vintage. Bara helt vanlig, ovanlig vintage.

<3
/helena

Ute blåste sommarvind

Hörde en gråsparvs varningsrop för första gången idag. Har i alla fall aldrig lagt märke till det förut. Den svarta katten låg väl dold bland de stora maskrosbladen. Fågeln hann undan med blotta förskräckelsen. Med ett nödrop. Ett nöd-pip. Katten strök snopet vidare. Hoppade upp på sin vita fönsterbräda, för största möjliga kontrastverkan. Såg aldrig om någon släppte in den sedan, hörde bara fågeln plötsligt tystna. 

"Blåser", är det i Alice Tegnérs visa, men kvällen har fått vinden att mojna. Därför fick jag ändra tempus till dåtid. Någon gök har jag däremot inte sett röken av, vi har visserligen ingen lind här i närheten, men väl alm och lönn och björk. Hört den har jag inte heller gjort, men jag skrev en egen vers om den häromveckan - göken. Så om ni är riktigt snälla, får ni kanske ta del av den snart.

Kan inte bestämma mig för om mitt midsommarträd är fint eller inte. Kanske ser det mest ut som ägg ändå? Kunde inte låta bli att behålla de här broderade blommorna när jag fyllde de svarta ramarna, som de satt i, med annat innehåll. Kunde inte förmå mig att bara slänga dem, som överblivna rester. Så då klistrade jag upp dem så här och hängde dem i en gren och började kalla det för mitt midsommarträd. 

Haha. Vem hade trott, att lilla otåliga jag, skulle bli en sådan pysslare. Lovar att det inte ska bli någon vana (ovana). Om jag börjar ta fram ytterligheter som toarullar och kritor och sådant, då får ni ryta i på skarpen!

Och förlåt för röriga, oskarpa bilder. Men jag ville så gärna använda de sista, svaga strålarna innan de försvann bort bakom hustaken. För den delen, om allt - precis allt - skulle tillrättaläggas och retuscheras här i världen, då blev det väl inte mycket riktigt liv kvar. Tänker jag. 

Tänkte ta mig ett par nypor kvällsluft strax. Innan lördagen slutligen bestämmer sig för att börja använda sitt käraste efternamn - söndag.

Sköt om er.
<3
/helena

Pponk

Vi som inte har gröna fingrar - bara löjligt rosaskimrande drömmar om prunkande prakt - får vara glada om vi har ett bländande snabbt avtryckarfinger istället. Så att allt stannar en stund. Så att allt knoppas lite längre.

I mars fick jag azalean. Den som hade lika många rosa, oskyldiga knoppar som klassrummet har troskyldiga ögon den allra sista dagen innan sommarlovet.


Rummet fullt av förväntan
Fyllt till bristningsgränsen
Klorofyllt

Luftrummet översvämmat
Hyss som hände nyss  
Pollen-påhitt

Den tjocka, gröna luften som dallrar
Som går att ta på 

Med handen
Med fingrarna
Med längtan

Allt kan hända
Allt kan vända
Som handflatan

Stannar tiden
Håller fast visaren med fingrarna
Med våld

Låt oss hålla kvar handen över den brinnande längtan

Lågan som tänds med morgonljuset
Klockan fem
Eller halv

Pponk
Pponk
Pponk på pponk

Gå baklänges nu
Stanna där
Balansera på yttersta grenen
Som en ekorre med lång och luden svans

Hopp
Hopp
Hopp

Slå ut
Slå längre ut
Slå ut allt 

Ut
Ut
Ut

Snart slår allt in

<3
/helena

ps Först satte jag azalean i den praktfulla tenn-krukan med fiskar. Den som mannens pappa fick när han fyllde fyrtio, som han sedan i sin tur gav till mannen när han fyllde samma fyra nolla. Sedan - när de rosa knopparna förvandlats till ljusa, skrynkliga kjolar - satte jag den i den blommande kinesiska krukan. Den som bara är fin, inte dyr. Den som jag alltid har tyckt varit så fin. Den som jag gav mamma en gång, med en blomma i. När hon skulle flytta till färre kvadrat gav hon "tillbaka" den till mig. Den är så fin, sa jag det? Fast någon skulle säkert kalla den "billigt skräp". Vackert, billigt skräp.