Vi som inte har gröna fingrar - bara löjligt rosaskimrande drömmar om prunkande prakt - får vara glada om vi har ett bländande snabbt avtryckarfinger istället. Så att allt stannar en stund. Så att allt knoppas lite längre.
I mars fick jag azalean. Den som hade lika många rosa, oskyldiga knoppar som klassrummet har troskyldiga ögon den allra sista dagen innan sommarlovet.
Rummet fullt av förväntan
Fyllt till bristningsgränsen
Klorofyllt
Luftrummet översvämmat
Hyss som hände nyss
Pollen-påhitt
Den tjocka, gröna luften som dallrar
Som går att ta på
Med handen
Med fingrarna
Med längtan
Allt kan hända
Allt kan vända
Som handflatan
Stannar tiden
Håller fast visaren med fingrarna
Med våld
Låt oss hålla kvar handen över den brinnande längtan
Lågan som tänds med morgonljuset
Klockan fem
Eller halv
Pponk
Pponk
Pponk på pponk
Gå baklänges nu
Stanna där
Balansera på yttersta grenen
Som en ekorre med lång och luden svans
Hopp
Hopp
Hopp
Slå ut
Slå längre ut
Slå ut allt
Ut
Ut
Ut
Snart slår allt in
<3
/helena
ps Först satte jag azalean i den praktfulla tenn-krukan med fiskar. Den som mannens pappa fick när han fyllde fyrtio, som han sedan i sin tur gav till mannen när han fyllde samma fyra nolla. Sedan - när de rosa knopparna förvandlats till ljusa, skrynkliga kjolar - satte jag den i den blommande kinesiska krukan. Den som bara är fin, inte dyr. Den som jag alltid har tyckt varit så fin. Den som jag gav mamma en gång, med en blomma i. När hon skulle flytta till färre kvadrat gav hon "tillbaka" den till mig. Den är så fin, sa jag det? Fast någon skulle säkert kalla den "billigt skräp". Vackert, billigt skräp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar