Oh deer. Historian om en brosch som ledde till en helt annan historia.

Årets sommargåva från mannen. Ett djur. Ett djur på en brosch. Som hand i handske till en djurtokig broschälskare.

Det låter nästan som om jag tog den för självklar. Som om jag tog för givet att jag skulle få något speciellt bara för att sommarledigheten nalkas och för att jag fick något förra året, och året innan det och så vidare. Så är det inte alls. Är så glad och tacksam att jag har någon som vill mig extra väl, och som tycker att jag är värd något extra fint ibland. För den här broschen är verkligen extra fin.

Såg den i fin-montern inne hos Myrorna i lördags. Kikade bara lite genom glaset då. När jag kom hem kunde jag inte sluta tänka på "den där gröna, fyrkantiga broschen jag såg i ögonvrån". Var tvungen att gå in och titta lite närmare på den igår, när vi ändå hade ett par andra ärenden "på stan". Den var lika grön och skön och glimmande som jag mindes den. Och framförallt - den var kvar!

Sim-sala-sommar-bim, så var den min! Tack älskling.

Guldkanten glittrar fint i kvällsljuset. Rådjuret - eller om det är en hjort - beundrar grönskan framför sig. Och på baksidan avslöjas det att materialet är keramik. Lite ovanligt material för en brosch, tänker jag. Och ömtåligt. En liten, liten flisa är ur på baksidan. Men det handlar bara om någon millimeter. Guldet är en aning avskavt på sina ställen. Den är med andra ord helt perfekt. Någon har använt den flitigt före mig. Det syns. Det ska synas.

:)
/helena

ps FRODE, står det inpräntat på baksidan. Försökte söka mig fram. Hittade bara information om att namnet Frode kan betyda "den vise" eller den "alstringskraftige". Någonstans berättades det om att flera danska sagogudar tydligen hette så. Cecilia Frode - begåvad skådespelare - dök förstås också upp på ett Google-hörn. Och flera osålda rådjursbroscher på Tradera.

Sedan blev det mer intressant, inte så att jag hittade något som kunde berätta något om just min brosch, men jag fastnade inne hos Vintagesmycken.se. Så mycket fint! Så många fina broscher från olika tider. Kaméer och slingrande jugend och annat lockande glitter. Inte nog med det, den sajten ledde mig vidare till en annan, som de tenderar att göra. Klickade mig vidare in till Matildas Bod (som verkar full av spännande antikviteter och kuriosa). Hamnade visst en sväng i Värmland, vidare in till Slorudsborg. Hos Fröding och hans syster Matilda.

Visste inte ens att Fröding hade en syster. Än mindre en så driftig en. "Okonventionell" och "företagsam", är två ord som nämns. Hör bara hur Fröding själv beskriver henne: "Syster min däremot var klädd i förskinn och storstövlar och föraktade informatorsmanfolk och förlovningar och muffskräp såsom alldeles olämpliga och obehagliga ting. På sitt huvud hade hon en skinnhuva av samma fason som den Larsson hade, hennes hår var kortklippt som på en beväring och hennes kjol slutade så där en fem tum ovanför ankeln, så att man såg ett stycke av de pojklikt klivande stövelbenen." Tänk vad en liten brosch kan leda till. Kul, kul och intressant.