Om siffran 10 stämmer, om siffran 75 är korrekt - då blir jag förbannad. På riktigt alltså, verkligen. Fatta att FN rapporterar att bara tio länder i världen står för 75 procent av världens alla vaccinerade!
Vår värld alltså, att den inte har kantrat av alla orättvisor för länge sedan! Det här är bara ännu ett bevis för att man borde vara tacksam, och tacka sin lyckliga stjärna varje dag, om man har råkat ha turen att födas i "rätt del" av världen.
Etthundratrettio länder har inte ens kommit igång med någon vaccination ännu, enligt FN. FN vädjar om en internationell samordning av vaccinering mot covid-19. Hoppas att den vädjan hörsammas och hjälper, säger jag bara. Vi måste alla göra vad vi kan för att motverka och uppmärksamma de orättvisor som flyger runt den ojämlika jorden likt en dödlig pandemi.
Att vi har de sjutton globala målen på första parkett i köket hjälper väl ingen? Nej, det gör det förstås inte, tänker jag lite lagom passivt aggressivt, men det är ändå bättre att ha tanken om en mer jämställd värld för ögonen varje dag än inte alls. Det påverkar hela ens synsätt, hela ens tankesfär, att ha hela jordens befolkning - och deras - vårt allas - bästa för ögonen varje dag.
Vi får aldrig sluta tro på att det en dag kommer hända, vända. Det görs framsteg varje dag, över hela planeten. Glöm inte det. Ideella organisationer och brinnande eldsjälar står för en stor del av framstegen som görs. Många små steg tar oss också framåt - med att mota bort dödliga sjukdomar som kolera och malaria, med "enkla" medel som bättre hygienförhållanden, tillgång till rent vatten och skyddande myggnät, exempelvis.
Många förändringar kräver förstås stora, globala insatser. Men där står det ändå ofta, samtidigt, upp till var och en, som enskild individ, att försöka stödja och hjälpa till i den mån man kan, med en liten slant eller ett stort engagemang eller så.
"...Projektet Skolmat stödjer FN:s livsmedelsprogram WFP och arbetet för att servera gratis skolmåltider..."
"...Projektet bidrar till att:
* Fler barn, framförallt flickor, får börja skolan
* Minska hunger och undernäring
* Utrota fattigdom på lång sikt..."
Citat från svenska FN-förbundets projekt Skolmat
läs mer på fn.se/skolmat
Sköt om er. Och glöm inte att DU kan göra skillnad.
<3
/helena
ps Får kanske förklara det där med mål för våra utländska vänner. Mål kan ju betyda så mycket på just vårt språk. Det kan vara en förkortning av ordet måltid, alltså ha med något så livsnödvändigt som mat att göra. Mål kan också vara något man sätter upp, för att bli bättre på något, för att uppnå något som kanske till och med kan verka ouppnåeligt. Mål gör man också i buren. Alltså i målburen. Särskilt om man heter Zlatan eller något annat sådant väldigt bollbegåvat.
Det var det jag lekte med lite i rubriken. De globala målen och måltiderna man äter i köket. Men soffan då? Varför är den helt mållös? Ja, inte för att vi inte smular och äter mellis där emellanåt, utan för att vi nästan slutat helt med att titta på idrott på TV eller annan skärm. Visst är det konstigt, två sportnördar som mannen och jag?
Det handlar om tid. Brist på tid. Fast framförallt handlar det om prioriteringar. Vi ÄLSKAR att titta på friidrott och alpint och allt möjligt härligt sådant, men vi har helt enkelt valt att prioritera annorlunda det här senaste annorlunda året. För att vi vill hänga med i världsutvecklingen så mycket vi kan, och för att vi vill frigöra tid till våra intressen. Både våra gemensamma och våra respektive intressen.
Det känns skönt, "att ha fått mer tid". Saknar nästan inte alls att hänga med näsan i skidbackar och över stavhoppsribbor faktiskt. Och så verkar det ju gå så bra för diverse svenska idrottsutövare just nu också. Kanske beror det på att mannen och jag inte tittar? ;).
