Clara skrev så bra om fridfullhet häromdagen. Och om frid.
Synd bara att man så sällan tar sig tid att verkligen känna den. Jag tror nämligen inte att det är ett ord som bara får plats i den religiösa världen. Jag tror man kan hitta den lite överallt, bara man är öppen.
Som nu, när jag går igenom bilderna jag tog under lördagseftermiddagen som precis passerade, tycker jag mig skymta den lite både här och där - decemberfriden.
Så, varsågod, en känsla av frid i tio bilder!
Vill du bara titta på bilderna så gör du förstås det, vill du gärna ha ord till, så kommer det några här. Bara lite stödord:
- Det brinner i brunnen! Nästan som i julkalendern. (För ni följer väl Hedenhösarna?)
- Och här brinner det visst också...
- Vad är det alla så gärna vill se?
- Och fota!
- Jo, en isskulptur gjord av konstnären Ragnhild Brodow. Jag fattade aldrig riktigt vad den föreställde. Tror det gömde sig ett barn där någonstans mitt i all isen. Och ett par föräldrar?
- Ett sådant där foto igen - som ingen blir glad av. Mer än möjligtvis en viss klädkedja... Men hästarna som drog Luciaföljets släde var fina, det var de.
- Ljus i mörkret.
- Och ljuva ljusa stämmor!
- Men jag kunde inte låta bli att vrida huvudet åt höger hela tiden. För där hänger de små gummorna högt upp på kyrkans tegelvägg. De såg verkligen fridfulla ut. Och små, mycket små. Jag tror inte de kan vara mer än 30 cm höga, på sin höjd.
- Sedan vinkade vi hejdå! till kulturen för denna dagen, men friden, den fick följa med oss ända hem.
:)
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar