-Men älskling, det är klart att du ska ha en ny bild på skrivbordet!

- Har du någon bra bild  som jag kan ha som skrivbordsunderlägg, älskling? Undrade mannen.
- Kanske ett av dina egna foton igen? Föreslog han.

- Vad är det för fel på det du har nu då? Frågade jag. Och han mumlade något, jag kunde bara urskilja orden: inget, men, och kul med förändring.

Sagt och gjort, jag började söka i årets, förlåt fjolårets, alla överfulla fotomappar och funderade på om det inte skulle kunna bli väldigt bra med den där rosa, skira, blomman. Den som står i, det av den tidiga sommaren, uppvärma sovrumsfönstret. Eller det med den rara lilla hästen på, som jag fångade liksom i förbifarten, med bilrutan bara halvt nervevad. Fast det kanske ska vara något med musikanknytning istället? Ja, passar inte det en musiker, så säg?

Som det här.

Eller kanske den här bilden? Med hela västkustens lilla it-boy på. Inte i-t. IT!

Något med en annan välkänd pojke man på kanske? Ett snabbt knäpp från TV:n. Fast jag tycker förstås att det är han "Jäsper", där bak, som stjäl hela showen här. Även om det säkert är ofrivilligt. Gäspningar brukar väl vara det?

Gulliga djur brukar alltid gå hem?

Eller varför inte något som påminner om alla mina gamla dockskåpsmöbler som har drällt omkring överallt här hemma det senaste halvåret?

Hm, det kanske inte blir en så bra påminnelse trots allt. Det är förmodligen något som han hellre skulle vilja förtränga. Fast det är allt lite kul ändå, att vi äntligen har en sådan där läcker designklassiker. Bättre i miniformat än inte alls! Tycker i alla fall jag.

Något som - på ett lagom subtilt sätt - påminner om att tiden går? Och att tiden släpper spår. Överallt. En del spår är vackra.

Ett foto med en massa frisk luft i? Från början av året, förlåt förra året. Rött som blod. Och vitt. Som snö. Nja. (Och just det, det här fotot har han faktiskt använt som skrivbordsunderlägg till lap topen vid ett tidigare tillfälle. Kan ha varit i somras. Passande nog).

Men det här då? Det måste väl ändå bli bra?! Lite somrigt, lite av min klara favoritfärg-kombination 2013 - blått, vitt och rött. Och som pricken på nyckelpigan...verkligen ett tidsdokument! Mina gamla, gamla, Ericsson som slutgiltigt är på väg att säcka ihop nu. Kommer ni ihåg att jag t o m gjorde ett inlägg om min gamle trotjänare? Nä, det gör ni nog inte, för det var faktiskt nästan tre år sedan. (Och nu, med det kompakta mörkret som troget sällskap utanför ytterdörren, längtar jag förstås mer än någonsin efter att få plocka fram "Dreamy Island" igen!)

Tror ni att jag valde något av de tolv fotona då? Nej. Det blev den här. Lite somrig den också. Och ganska kul. Gillar särskilt hur Herr Gårman går med bestämda steg i motsatt riktning. Mot något nytt?

:)
/helena