Det började med ett lyckat besök på Myrorna. Och slutade med en promenad längs stranden.
Fåren tog skydd under naturens eget paraply. Ser ni dem? Som små, ulliga stenar.
Och jag måste dementera om jag uttryckte mig otydligt häromdagen: Regnväder kan mycket väl vara det bästa fotovädret, bara himlen är tillräckligt ljus. Inomhus kan det vara svårt att få till ett bra, naturligt ljus när himlen är mörkt, mörkt grå. Men det kan den ju vara utan att det regnar. Vill helst inte skylla något på regnet, det livgivande. När det regnar och himlen är på bra humör, blir färgerna så klara och man slipper skuggspel. Även om solens skuggspel kan vara något av det vackraste som finns - ibland.
Vi behöver ett nytt hav.
Ett hav, lika starkt som ett barn.
Busigt.
Oböjligt.
Som inte böjer sig för vinden.
Inte för något.
Ett nytt hav.
Inte skummande.
Inte argt.
Bara bubbligt vid ytan.
Och vilt inunder.
Det var egentligen så det började, med att jag drömde (ungefär) de här orden. Den bästa av alla tänkbara starter; när drömmen visar vägen.
<3
/helena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar