Vet inte om jag visat er den här förut - kannan? Tror jag köpte den i en lokal kuriosa-butik för ganska många år sedan nu. En sådan där föll-pladask-för-sak. Den är inte märkt på något sätt, gissar att den kanske kommer från kontinenten någonstans. Någon som har tagit den med hem från solsemestern? Så är det nog. Eller så är det på något helt annat sätt. Hursomhelst känns kannan helt rätt i vårt vårkök. Med sina slingrande blad och skarpa, turkosa blommor. Gillar särskilt pipen. Den känns uppkäftig på något bra vis. Ser-vis.
Håller på och ändrar om lite. Pillar lite här och lite där och lite överallt. Satte fram fina ärvda snapsflaskan i fönstret redan nu, oftast brukar den inte få komma fram förrän i midsommartider, men jag längtade så. Längtade efter det spirande ljusets väg genom glaset och de handmålade blå blommorna, och efter att få ställa undan stallyktan som stått där hela vintern. Nu behövs ju inte lika många ljusstakar, även om jag inte skulle vilja vara helt utan levande ljus någon del av året.
På tal om ljus - borde nog ha väntat på det glada eftermiddagsljuset igen, innan jag fotade. Men, men. Ibland får det blå bli bra. Blåskimrande förmiddagar. Det låter något det.
Passade alltså på att fota lite inspirationsbilder, innan jag ska packa in diverse prylar och plocka fram andra. Säsongsbyte i second hand-fabriken. Lite så. Snart är det jordgubbstider igen! Nåja. Snart är ju ett relativt relativt ord.
Åh, jag bara älskar gamla, skavda gardinringar i trä! De är så bra att ha, till allt möjligt. Till kombinerade servettringar/placeringskortshållare funkar de superbra. Till den välplanerade 50-årsfesten. Till det spontana helg-minglet. Kanske till någon som har namnsdag snart? Vad vet jag? Bra är de i alla fall - gardinringarna med sina starka "nypor". Som placeringskort kan man (åter)använda nästan vad som helst i pappersväg. Här är det en bunt små övergivna kuvert, som fått tjänstgöra som namnbärare.
Nu ska jag bara röja upp allt som hamnat på fel plats när jag stökat runt här på morgonen. Ljusslingan, som skulle dubbelkollas att den fungerar, vill inte gå ner i sin minimala kartong igen - där får jag nog ta ett krafttag. Och dammsugaren måste fram, små torra löv ligger spridda överallt på golven. Lite stökigt blir det ju när man jobbar och lever på samma ställe. Sånt är livet. Livet på en vintage-pinne!
Snart helg igen, mina vänner. Önskar oss alla en skön ledig dag. Eller två sköna lediga dagar. Eller tre. Eller fyra. Eller hur ni nu har det.
:)
/helena
ps Hur det är att ha en fru som stökar runt så mycket här hemma? Det ser ni i rubriken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar