Fick för mig att jag skulle fixa till något nytt(igt), småpoetiskt i den lilla plättlaggen. Först tänkte jag mig något på p. Bara poetiska ord på p liksom. Para poetiska pord på p piksom. Typ. Pyp. ;)
Sedan fastnade jag i alla de små essen. S:n alltså. Hittade inte ship, därav worship istället. Same, same...
Till slut fastnade jag för något med de två inte helt originella orden love och eat. Originella eller inte. Båda är livsviktiga.
<3
/helena
ps Vet inte hur det gick till, men helt plötsligt kunde jag inte sluta tralla på den. Rose Garden, med Lynn Anderson. "... I could sing you a tune and promise you the moon ...". Mannen tycker att den är småtöntig. Skriva-på-näsan-aktig. Kanske till och med trist. Men jag tänker ändå tvinga den på honom. Den är bra. Faktiskt. Och töntig och småtrist. Han måste bara spela den, om inte annat för att jag bara var ett halvår eller så, när den nådde topplistorna. Så, jag ska allt ha honom till att lova mig att ta med den på sin repertoar. Ha! Så det så! Nu tittar vi på Lynn, tycker jag. Ur Top of the Pops. Helt underbar står hon där - i kycklinggul, kort klänning och fågelbo-stort, tuperat hår - och sjunger orden skrivna av Joe South: I never promised you a rose garden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar