Vi tar en välbehövlig paus från de vidriga krigsbilderna och ägnar oss en stund åt hjärtevärmande vintage. Vi börjar i ett rosa, romantiskt skimmer. Fokus på den gamla vasen och burken som glittrar och sprakar i pastell.
Vi greppar en påtår tillsammans och konstaterar att det plockats fram en del röda burkar sedan senast. Rött är rätt, alltid.
En rockad bland hemmets lampskärmar skulle ju ske, minns ni kanske att jag nämnde. Det blev inte riktigt en total rockad, men att flytta på sina redan befintliga grejer kan helt klart vara en bra grej. För att återupptäcka och återuppväcka tingen.
Hjärtblad, det är något annat det, men har ni tänkt på att klöverns blad är de finaste små hjärtan man kan se?
Nu är väl inte den här som jag har kluddat dit på vårt gamla skåp en riktig klöver, men ändå, bladformen är bra.
Lite smårisigt ris kan också pryda sin plats, tycker jag allt.
Finaste fågeln från Alingsås har ni sett förut förstås, men den här lilla krukan då, den tror jag inte ni har sett. Tror jag har haft den ända sedan barndomens snustorra kaktusar bodde däri. De här två tingen gifte sig verkligen.
Ett av mina allra bästa återanvändningstips är ju det här med att göra något av dem på vägen ut. Huh? Jo, jag menar så här: Den där nästan sönderbläddrade boken, till exempel. Den duger kanske inte åt något annat än papperskorgen längre, tänker du. Men se där kanske du har fel, om jag får vara lite sån, och det får jag ju. Det här är ju trots allt MIN lilla skitblogg ;). Skämt åsido, sätt upp några av de snyggaste boksidorna på väggen eller nåt, innan du slänger hela härligheten med gott återanvänt samvete sedan.
Det här begagnade spelet då. Vi spelade det aldrig, för vi spelar ju mest bara scrabble, som ni vet. Dessutom fattades det spelmarker. Boxen det låg i var visserlign snygg, men det samlades mest damm på den, så det kändes som vägs ände här. Men vänta nu... Jag började riva och slita i lådan, och fick ur de här snygga metall-delarna. Resten åkte ut, men de här får allt stanna ett tag till. Magnetiskt snygga ju.
Lördagsrutinen med glassbilen som alltid kör runt med sin glada trudelutt i kvarteret, men hur många köper glass när minusgraderna ligger tätt utanför fönstren? Fast den smälter väl snart, snön alltså. Bäst att njuta vinterväder medan man kan.
Ett av de senaste alstren från en av alla små konstnärer där ute, fast den här gången är den mest bara färglagd, tror jag bestämt. Till mannen. (Hoppas bara inte att det ska föreställa honom... Haha.)
Det var meningen att det här skulle bli fjorton inspirerande vintage-bilder inför Valentin. En innerlig känsla av att återanvända hjärtats angelägenheter för femtielfte gången, typ. Att hitta tillbaka till de saker du redan har, genom att ge dem nya sammanhang och uppgifter. Men sedan tog jag några foton till av bara farten. Så där som man gör.
Som det här, på en hjort. Jo då. Ni kanske tycker att det ser ut som en bild på två lejon som, hm, tycker om varandra, mycket. Men det är ju faktiskt ett tryck av ett konstverk signerat Hjort. Bror Hjort. Hjort är Hjort, som man säger.
Det har varit lite dåligt med läsningen på senaste tiden, har haft fullt upp med att skapa själv. Och inte lär det bli bättre nu när en ny säsong av Alla mot alla har börjat. Haha. Blir så full i skratt när jag tänker på Eriks frilla. Alltså Erik Haags nya frisyr. Eller ny och ny, känns lite vintage. Och vinter. Hockey-frilla! Och frågorna är ju också rätt kul.
(En solkatt hoppade in och distraherade mig. Älskar den typen av distraktioner!) Annars är nog det mitt livs största kärlek (förutom mannen såklart) - läsningen.
Film då? Jo. Visst. Vi älskar film. Har redan sett några pärlor i år, fast mest halvdåliga faktiskt. Inte Ruben Östlund-nivå direkt, om vi säger så. Fatta att mannen tackade nej till en statistroll i just en Ruben Ö-film en gång i tiden. Innan den frispråkiga regissören blev superkänd och Oscarsnominerad och allt det där. Men ändå.
Varför då?, undrar säkert ni nu. För att mannen inte ville röka. Va? Jo. Det är sant. Och rollen krävde att man skulle röka en riktig cigarett. Så kan det gå. Om han ångrar sitt präktiga avböjande? Nej, jag tror faktiskt inte det. Rökning dödar, även när ändamålet är av det mer behjärtansvärda och filmiska slaget. Jo då. Kunde inte vara mer stolt över den mannen alltså! Mannen alltså, inte Ruben, även om han väl inte heller är så pjåkig.
Vi avslutar med sevettringar (passar bra nu när det börjar osa ljuvligt ifrån köksregionerna!), de inköptes på Myrorna, tror jag. Även om de nog kommer från det stora varuhuset i första hand. De blev bara liggandes, vi använder nästan aldrig servetter till vardags numera, eller fest för den delen. Sedan kom jag på att de kunde göra en gammal ljusstake som ny. Bara att trä på dem. Blev bra, tycker jag.
Sköt om er.
Och kram.
/helena
ps Glöm inte att köpa era Alla hjärtans dag-presenter second hand, om ni nu alls vill köpa något. Kanske vill ni bara baka något gott istället? Eller pussas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar