måndag 7 februari 2011

För det lov att vara; en pastell?


Jag köpte den här trasmattan någongång förra sommaren, tyckte den såg riktigt härlig ut, där i affären, med sin mångfald av färger. Konstigt egentlig, pastellfärger har aldrig riktigt varit min grej, som det heter. De har inte ens funnits med "på kartan". Mycket riktigt, när vi kom hem och den skulle läggas ut på köksgolvet, så kändes det helt... fel, det var alldeles för många, konkurrerande, färger i den! Funderade starkt på att åka tillbaka och byta den, mot en trasmattevariant med lite solidare basfärger. Det blev aldrig av.

Nu när den har stått, i mer än ett halvår, ihoprullad, ja i stort sett bortglömd i ett hörn, så börjar jag nästan bli lite sugen på pastell!? Vad har hänt? Är det vårkänslor? Börjar jag bli gammal och soft? *ler*

Den svarta varpen/fransen gör i alla fall att mattan känns lite tuffare. Lite Rock'n roll i allt det bubbelgumssöta.

Spaningen efter saker, här hemma, som kan matcha har bara börjat, jag vet att det döljer sig en hel del sockersöta nyanser, bakom ytan...  Så vem vet? Tillsammans med lite hårdrockssvarta :) detaljer kanske pastell blir en hit, i vårt kök i vår?!


Så hörs vi snart.
/helena



ps Prislappen sitter fortfarande kvar...

söndag 6 februari 2011

Sova


Som ni ser så orkade jag inte ens stiga upp för att göra dagens inlägg...


Jodå, så illa är det inte, jag tänkte bara att jag äntligen skulle komma till skott och berätta om det lilla, gammaldags glasögonfodralet, som tenderar att dyka upp lite här och var i bloggen...

Det var på en auktion, ute på landet (var annars?:) , som jag fick syn på det. Blommigt och rart låg det där i en diverselåda fylld med, ja just det; diverse. Bestämde mig för att ropa in det, till ett lämpligt lågt pris, om möjligt. Inte för att jag behöver ett mjukt och egentligen ganska opraktiskt fodral. Jag använder visserligen glasögon då & då, så det vore inte fel att ha något lämpligt att frakta dem i. Föredrar, i så fall, ett hårt, mera skyddande fodral, de fåtal gånger som brillorna inte bara hamnar löst i fickan... Aja-baja!

I alla fall, det blev dags för fyndlådan med objektet för mitt ha-begär... jag tänkte att priset skulle hamna runt ett par tior, för förvisso är den lilla blommiga godingen fin att titta på, men den är inte handbroderad eller så, förmodligen  kan den t o m vara masstillverkad, i något land bortom haven :). MEN buden fortsatte förbi tjugo...trettio, femtio, sjuttio... för att landa på nittio kronor!! Döm om min förvåning och förfäran, när jag förstod att det var jag som inte hade tagit ner armen i tid... utan därmed ropat in det billiga?! fodralet för nästan hundralappen!

Sedan, när jag fick lådan i knät spanade jag lite noggrannare i den och kunde konstatera att de andra som bjudit på lådan knappast gjort det p g a fodralet... Däri låg nämnligen också ett par ljuvliga örngott, alldeles nysydda, m a o helt oanvända OCH med den mest bedårande lilla spetsrad. Hemknypplad och allt! 

Så gick det alltså till när jag lyckades ropa hem ett fodral, som jag inte behöver, men som är en fin prydnad tillsammans med de antika glasögonbågarna. Dessutom sover jag så extra gott om natten nu, på spetsprydda örngott å allt...


Så hörs vi snart, utvilade... och redo för nya inlägg!
/helena

ps Jotack, jag mår nog lite bättre idag, tror jag, vaknade ju nyss :), så förhoppningsvis orkar jag kika runt lite bland alla inspirerande söndagsbilder hos FABRIKEN!

lördag 5 februari 2011

hej


Jag hade tänkt att göra ett helt annat inlägg idag, men tyvärr finns inte riktigt ork till det. Hoppas att det inte är något virusaktigt på gång, utan bara lite hederlig gammal trötthet. Kanske var det gårdagens "äventyr", i form av ett litet auktionsbesök som tog ut sin rätt... det är ju så jobbigt att sträcka upp armen och försöka ropa in ett fynd eller två... :)

Så nu kikar jag bara in för att önska er en bra lördag, med lugn & ro eller fart & fläkt, beroende på vad ni föredrar och behöver! Sköt om er!

Blir jag piggare under eftermiddagen/kvällen så ska jag ta mig en liten "spacewalk" och hälsa på inne hos några av er. Det är kanske den största enda nackdelen med att blogga själv - det blir inte lika mycket tid till att läsa ens egna favoritbloggar... 



Så hörs vi, förhoppningsvis, snart igen.
/helena

ps Om någon är sugen på att läsa lite mera och ingående... så är det bara att kika in på något av veckans längre inlägg.  Igår handlade det ex.vis om film.

fredag 4 februari 2011

En japansk rulle


"Oscarsbelönade Avsked har kallats en japansk Six feet under, med rätta." "Japanska Avsked, belönad med Oscar för bästa utländska film 2009, handlar om döden. Inte den blodiga, spekulativa död vi brukar möta på bio, utan den alldeles vanliga, normala döden, som vi helst inte talar om."
Detta är två olika citat ur beskrivningar/recensioner av den japanska filmen "Avsked", vill ni läsa mer har ni länkarna här till: SvD och Stockholms filmfestival.

Idag är det typiskt filmfestivalväder! Jag vet inte hur många gånger vi har varit i Göteborg, på just filmfestival, med snö och kyla vinande runt knuten på biografen Draken, eller någon av de andra lokalerna, som mer eller mindre permanent fungerar som biosalonger. Förr i tiden, när jag och mannen var yngre och vackrare :), brukade vi ofta ta en helhelg med övernattning och allt, fylld av filmupplevelser. När vi var som "värst", kunde det säkert bli ett femtontal!! filmer under en lång weekend, alltså från fredag kväll till söndag kväll. Eftersom festivaltiden alltid infaller under jobbigaste vintertiden OCH Göteborg dessutom är en typiskt blåsig kuststad, blir det en hel del kurande och hukande mellan filmdukarna. Festivalfilm innebär en del tvära kast, förstås mellan genrer, kulturer, språk osv. MEN också  kontrasterna mellan att sitta djupt ihopkurad, varm, nersjunken i biofåtöljen, där med mysmörkret runt omkring, för att sedan "kastas" ut i blåst och kyla och ofta starkt dagsljus, eftersom biografmaskinisterna jobbar i konstant skift, dygnet runt, så länge festivalen pågår.

När nu giff 2011 går in på upploppet, själva slutspurten, denna helgen så tyckte jag att det kunde vara på sin plats med ett tips. Avsked är som ni säkert har förstått ingen helt ny film, den visades på festival i Sverige redan 2009, men det var först för ett par veckor sedan som vi hade möjlighet att se den, här hemma, på DVD.

Annars skulle jag vilja påstå att det framförallt är vid festivaler som man har möjlighet att upptäcka den stora skatten av filmer som rör sig utanför den anglosaxiska sfären, utanför Hollywoodland och för den delen även utanför de europeiska filmgiganterna (S.Brittanien, Frankrike, Tyskland, m fl). Alltså upplevelser utöver det man matas med till vardags. Asiatisk film kan vara fantastisk! Och sydamerikansk! Och Afrikansk! etc.

Skulle jag vara tvungen att välja, så skulle jag nog ändå säga, att just asiatiska filmer är de som har överraskat mig mest positivt genom åren. Så om ni inte har sett Avsked tidigare, så gör det! Visst, det kan verka tungt att rekommendera en film som har döden i fokus, men jag lovar, det är den inte! Allvarlig ja, men angelägen. Komiken finns där också, precis som i verkliga livet har skrattet en tendens att leta sig in lite här och var, ibland på de mest bisarra ställen, behovet av att lätta på trycket blir kanske desto större när man rör sig i de allvarligare sammanhangen. Så hyr Avsked, eller se den när den dyker upp på en kanal nära dig, jag vet att den t ex. har sänts på canal+ nyligen. Jag måste bara nämna Masahiro Motoki, som spelar huvudrollen, jag säger bara; Vilken skådis! Spelar med små nyanser. Lite japansk hunkvarning, faktiskt. :)



Två små udda fat ur den söta asiatiska, jag tror den är japansk, kaffeservisen har jag. Egentligen är de kanske lite för fina för att användas... som blomfat.

Så hörs vi snart.
/helena


ps Dagens kryptiska, om man inte har sett filmen än vill säga; Tänk att en sten kan säga så mycket!

torsdag 3 februari 2011

Från tandborstning till tandborstning


I Badrummet lyser mysbelysningen med sin frånvaro, det är där det lilla värmeljuset kommer in. Med gryningsgruskänsla kvar i ögonvrån, kan det vara skönt med ett mjukare uppvaknande.


Även om ljuset har vänt, kommit närmare inpå, t o m hunnit visa sig från sin bästa sida... ett par gånger, så är dess närvaro fortfarande sporadisk. Runt knuten lurar fortfarande, vapendragaren, mörkret, i någon av sina många skepnader.


Vid köksbordet hamnar man ofta, oavsett tid på dygnet... där kan allt hända...eller inget... Min solfångare tycker också om dunklet, då får den sällskap. Av både ljus och värme!


Från soffhörnan ser man TV:n sprida sin ständiga ström av blå pixlar över rummet. Skymningsljuset har konkurrens. Som tur är, finns där också en kotte. Glasbrukad. Återbrukad. Lika vacker på och av. Släckt som tänd.


I badrummet lyser, fortfarande, mysbelysningen med sin frånvaro, det är där det lilla värmeljuset kommer in. Med nattrött näthinna, kan det vara skönt med en mjukare inbromsning. Bara att sluta sen. Ögonen. Sluta ögonen.



Så hörs vi snart igen.
/helena

ps. "Äventyret" fick tyvärr skjutas upp, hoppas att det väntar på mig. En annan dag. Det blev soff-film :) istället, en som fick det att vattnas i munnen... berättar nog mer om den en annan dag.

onsdag 2 februari 2011

Ta i... sten!


Idag, läs ikväll, hoppas jag få komma ut på lite äventyr... ni kommer förstå att mina krav på vad som kan kallas äventyr inte alltid är så höga, när ni hör att valet står mellan att gå på bio eller auktion. :) Huvudsaken är att det händer något, som bryter vardagens mönster. Det är så tråkigt att alltid gå runt i samma cirklar, skönt att få lite nya intryck då & då. Tycker jag. Kanske är det t o m en livsnödvändighet!?

Bilden på skulpturen är tagen förra året. I barmarkstider! Visserligen smälter snön bort utanför fönstret "as we speak", men det dröjer nog ett tag till, innan de riktigt milda vindarna blåser åt vårat håll. Eller vad tror ni?

Olle Brandqvist heter konstnären, bakom stenhuvudet. Förra sommaren stod han mitt i centrum av vår lilla stad och la de sista anletsdragen :) till rätta. Fritt fram för vem som helst som flanerade förbi, att kika på en konstnär "in action". Kul med kultur som, bokstavligen, är lättillgänglig för allmänheten. Ansikte mot ansikte, så att säga...


Titta och lyssna gärna på när konstnären själv jobbar med, berättar om, sitt stencoola verk. Bara en sån sak som att få se någon som står iklädd endast linne (heter det linne på karlar?!)... utomhus!!


Så hörs vi snart.
/helena


ps Vill ni ha mer vårkänslor? Då föreslår jag en extra titt på gårdagens inlägg, bara att rulla ner, så får ni se alla grön-saker som finns i vårt vardagsrum!

tisdag 1 februari 2011

Grönt.


Min och naturens absoluta favoritfärg!
Earth med en nypa fire!

Inte så mycket att orda om...
men vill du läsa lite mer om "grönska",


Det var bara det.
:)
så hörs vi snart.
/helena


ps. I mitt hem har jag många olika kulörer, men ibland är det skönt att  fokusera på det mest naturliga...
Låt er inspireras till en mer nyansrik vardag hos FABRIKEN!