Direkt från hästens mun

En kortis här bara. Ett snabbt hej hej och ha en bra helg. Och en sötnos. En sötnos som matar en annan sötnos. Fatta hur mycket sådant här handens guld som alla second handinrättningar av olika slag är fyllda av. Allt detta arbete. Just den här ser kanske inte så jätteavancerad ut, men resultatet är desto sötare per luftigt korsstygn, så att säga.

Kan se den lilla bonaden framför mig uppsatt i ett barnrum, strax ovanför den lilla träspisen och BRIO-taxen, eller så. Hur fint vore det inte att "tapetsera" ett helt gulligt, barnsligt rum fullt med färgglada stygn?

Nu vankas det snart mat här. Ska äta som en häst. Höhö. Och titta på världscuphoppningen från Göteborg. 

:)
/helena

ps Mitt foto, av väl valda delar av ett korsstygnsbroderi, tog jag en vacker dag på Erikshjälpen, här i min lilla stad Borås. Om någon skulle bli väldigt intresserad av att satsa på rätt häst eller så, menar jag. Vem vet? Kanske finns den fortfarande kvar där. 

Ett påsk(om)bonat pyssel

Funderade ut en sak. En smart sak. Tror jag. En påsksak. En papperssak. En återanvändningsgrej.

Eftersom den har en reva - den klassiska påskbonaden med Curt Nyström-motiv (Jennys son, ni vet) - tänkte jag att man kanske kunde tänka lite nytt. Åtminstone lite annorlunda. Här gäller det att inte vara fin i kanten, så att säga. Eller tvärtom.

För jag funderar på att göra ett klipp. Ett rejält klipp i pappersbonaden. Plockade fram brodyrbågen i trä, och funderade ett varv till. Hm. Kanske kan man rama in ett specifikt område med hjälp av bågen? Ett runt område.

Gäller bara att välja rätt område nu då. Tuppen känns lite för uppenbar. Och den lilla pojken funderade jag inte ens på...stackarn.

Men pullorna då? Hönorna. Och deras små kycklingar. Jo, så får det nog bli. Alltså. Fram med saxen. Klipp klipp. Om det inte skär för mycket i hjärtat när saxen väl når pappret, vill säga.

Men visst är det en fin återanvändningstanke? En gul och fin tanke. Och lätt som en plätt. En rund gräsplätt.

:)
/helena

Grön, grön, grön är färgen på...

...mina tankar. Men det vet ni ju. Bjuder bara på ett par bilder från nu:et nu, hinner inte mer, här pågår skapande verksamhet. Lite bilder, lite ord. Mest bilder just nu. Tog några riktigt bra grundfoton igår, nu återstår finliret. Bilder som ska användas som illustrationer till ord, bland annat. Några exempel kommer säkert in hit också.

Några exempel har ni förresten redan fått se (se förra och förrförra inlägget). 

Samtidigt försöker jag planera inför kommande påskpyntande i bästa vintage-anda. Puh. Fast ett roligt puh förstås.

Dessutom försöker jag - förgäves - slita blicken från numret av Hem & Antik som jag lånade med mig hem från bibblan. Läste senaste numret där på plats, men nummer ett, som jag lånade, är så himla fylligt och innehållsrikt. Det gör inte det minsta, att det står något med vinter på framsidan, passar snarare min smak - och de kyliga vindarna som fortfarande blåser vårsolen rakt i ansiktet - perfekt på något sätt.

Älskar servettringarna gjorda av gamla bestick! Och konstnärshemmet i Helsingfors! Och alla glaspjäserna, som en kvinna har samlat på sig genom åren! Särskilt det gröna glaset älskar jag! Surprise, surprise. 

Och retro-hemmet fyllt av keramik sedan då, för att inte tala om alla deras mönstrade tyger och smarta förvaringslösningar! Och antikhandlarens hem! Som en godisbutik, för oss som aldrig kan se oss mätta på ting med extra sting! Kan inte slita blicken från detta sköna nummer, helt enkelt. Tur att jag har två ögon. Och flera pekfingrar som kan trycka på många, många utropstecken.

Önskar bara att jag hade haft två hjärnor också. Minst.

Nu - fortsätta. Livet alltså. Vänta på mig!

<3
/helena

Livet - vänta på mig

<3
/helena

Finns det rätt storlek i rymden?

Ja, jag kallar min bild så: Finns det rätt storlek i rymden?

<3
/helena

High 5! vintage - Skogsgrönt. Presenttips.

Klöver & timotej? Nej nej, finare än så: Vildvuxen mossa (eller är det en lav?) & gamla porslinsblommor.
Tryckta små blommor på krackelerat - underbart daterat - porslin.

Men hallå där, vem där? Kall-om-ryggen, eller? Nej då. Det finns ingen kall barmark, bara för kalla ulltröjor. Eller hur det är man brukar säga.

Barrskog 2019! Ja, istället för Beach 2019, visst låter det bättre med barrskog? Och susar vackrare i topparna. En hantel att hantera som man vill. Själv föredrar jag den som prydnad. En snygg tyngd, helt enkelt.

I andra handen vilar Vilhelm Moberg.

Och det är här presenttipset kommer in. Kände mig lite trött på det här gamla fotot. Visst är det naturskönt och så, men lite trist. Det tålde inte ögats slitage längre på något vis.

Funderade ett bra tag på vad jag skulle rama in så grönt istället. Hm. Hittade två knallgröna teaterbiljetter. De passade ju som gröna biljetter i skönaste ram! Och bara desto bättre blev slutresultatet genom att behålla mitt gamla naturfoto under. Återanvändning av en stenig strand. My kind of Beach 2019.

Alltså, ett tips som egentligen är två: Rama in gamla minnen till någon som du vill fortsätta att dela dem med.

Eller/och köp biljetter till någon föreställning/konsert/bio/event eller vad som helst och överlämna det i ett redan inramat paket (glöm bara inte att biljetterna måste vara lätta att ta ur, om ni ska kunna använda dem först...).

Bästa presenttipset ever!?! Tja. Något ditåt i alla fall.

Såg ni flugan där på tröjan? Nu har den flugit en bit, hittade en naturligare miljö. Varje vår kommer den fram - den vingprydda metallasken. Jag kallar den bara ask, även om det är en askkopp i från början. Den som ägde den före mig har i och för sig varit rädd om den. Ingen storrökare då kanske? Sedan ropade jag in den, och då förstår ni att den har sluppit allt vad rökigheter heter sedan dess. Ingen rökridå här inte. Varken inne eller ute.

I min vård slipper den finfina flugan all tråkig tjänstgöring med rök och tjära och nikotin och aska och annat sådant äckelpäckel. Numera är det min kära ask! Bara att lyfta på vingarna och fylla den med något kärt. Ett minne. Ett smycke. En lapp med fina ord.

Tröjan. Ollen. Mors lilla Olle? Nej, min. Bara min. Fann den hemstickade tröjan på en second handaffär och saken var klar. Den var min. Min. Min. Min tröja. Och jag skiter i om du/ingen vill veta var jag har köpt den.

Så. Var lite rädd om Din stund på jorden, vetja.

Fyll den med något vettigt.

<3
/helena

ps Snälla ni som fimpar ute i naturen - sluta med det. Hatar. Hatar! Avskyr. Avskyr att se fimpar ligga i stort sett överallt. I rabatter. Bland buskar. På gångbanor. Vid busshållplatser. Överallt. Fult och snuskigt och onödigt och miljöovänligt.

Bryr ni er inte ett dugg om jordens - eller era egna! - lungor - så bry er åtminstone en aning om er närmaste omgivning. Ha en askkopp i fickmodell med er att fimpa i, och töm sedan den när lämplig större askkopp dyker upp i er väg. Bara ett tips. Från en som aldrig rökt. Och aldrig kommer att göra det. Så det så.

Nu är det påsk!

Världens bästa påskris för oss ordnördar? Jo, så måste det absolut vara. Pennor! Många pennor! Massvis!

Fast jag gillar förstås det här riset allra, allra mest. Tredagarsriset. Eller vad ska vi kalla det. Gulligt är det i alla fall, det lilla skägget, men det tycker jag förmodligen mest för att han som finns under själva "odlingen" är typ bäst.

Nej, ni har inte glömt att ställa om den gamla, skrälliga väckarklockan till sommartid och vaknat flera veckor för sent... Jag ville bara busa lite. Det är ett tag kvar, till påsk. Men årets påskmånad är i alla fall - äntligen - här.

April, välkommen hit, vad kul vi ska ha!

:)
/helena